Godkända nudlar på tabberasets spis

Det är inte så kul. Vi har lidit av en kollektivförkylning hela familjen. Värst är det för August 7 mån som fick en koll hos doktorn igår och Bricanyl för luftrören. Sedan är det ju fruktansvärt för en karl som tabberaset själv att bli förkyld. Därav bloggstopp någon dag.
Räckte i alla fall till för ett tre och en halv timmes långt och innehållsrikt samtal med en god vän på Edsbackas Bistro igår kväll. En perfekt fläsklägg med ett lika perfekt rotmos.

Ikväll blev det sådant vi har hemma. Rodjana låg för ankar med August och bad mig göra nudelsoppan på "sienhainudlar". Det är stora genomskinliga flak som nudelar och ska brytas innan de läggs i buljongen och kokas. Då rullar de ihop sig i små tuber och de bjuder ett läckert halkigt motstånd i munnen.

Först kokade jag en urläcker kycklingfond på skrov ur frysen (vi sparar alltid skroven när vi filéar ur). TIllsatte lite Healthy boy sojasås och en rejäl skvätt sockerrörsvinäger. "Plastade ur" de förpackningshysteriska crabsticksen och lade i den kokande buljongen tillsammans med räkor. Så var det klart, serverade med torkad mortlad rostad chili, hett och godkänt från Rodjana och det var nästan huvudsaken.

Vandaler

Var uppe på uppställningsplatsen där min stulna bil är intagen för besiktning. Det var med viss spänning som jag närmade mig min gamla Sierra, man vet ju inte vad som kan ha försvunnit.
Bilen är ju som en slags dagligt bokmärke. Boken om Galtströms Bruk, fanns den kvar som Peter skulle ha, skivorna, Pergolesi som var det sista jag fick av en kompis innan han dog, Monteverdi, Miles Davies. Jodå - biltjuvar är väl inte intresserad av sådan musik, inte heller av en faktabok om Galtströms bruk. Men verktygslådan med allt innehåll var borta och ett kamerastativ - det finaste och stadigaste, det rangliga låg där sönder, en ytterrock var också borta, men regnrocken fanns kvar och ungarnas drake från Kalas Puffar och boken om hur man mekar med en Ford Sierra. Stora ficklampan var snodd liksom ett tiotal cdskivor med rockmusik, en barnbilstol väck, men babysittern fanns kvar, den justa handsmidda yxan var borta.
Och hela rattstången var avklädd och sladdar spretade åt alla håll, en sidoruta därbak var knäckt och handbromsen sladdrig och bruten.
Nä - den här bilen har jag nog kört för sista gången. Försäkringsbolaget kommer säkert att lösa in bilen och då får man börja om jakten på en bil som tickar och går och startar jämt och är tillräckligt stor för hela familjen med barnvagn.
Vad säger man - Djävlar!

Likvattenmarinering ilsket subjekt i Malmö

Magnus Linton i Sydsvenskan kanske har missuppfattat det jag sa i ett inslag för SRs samhällsmagasin Studio Ett när ommärkningshysterin var som värst.
Jag tog upp det där "motiverade värsta" i kötthanteringen, framtvingad av EUs slakt och poängsättningsregler av kött, att allt kött inte bara ska ha minsta fettansättning utan också snabbast tillväxt, varför det svenska köttet slaktas i förtid idag innan djuret är moget. För bara ett femtiotal år sedan skulle detta kött ansetts som fullkomlig oätligt. Kött som efter slakt skärs ner i styckdetaljer, plastas in i vacuum och sedan får ligga där och avsöndra sitt eget sekret av proteiner och enzymer, som i sin tur sammantaget bildar det som jag så fyndigt kallar "likvatten". Så gratulera svenska folket Ni får det kött Ni förtjänar, "likvattenmarinerad biff".
Den vätskan som avsöndras och blandas med blod - har ni luktat i ett sådant paket -har den kemiska sammansättningen gemensam med vätskorna som ansamlas under ett sommarlik.
Magnus Linton uppehåller sig vid att jag kallar slaktköttet för "Lik" och inte "Kadaver". Han ddrar slutsatsen att jag med "Lik" filosofiskt, menar att avlivandet skulle vara vara mord medan kadaver skulle upplevas som något ätbart, vilket jag finner svårt att förstå då kadaver är självdött eller rest från veterinäravlivat sjukt djur.
Det finns ingen mänsklighet i "lik" specifikt, varför jag kan använda benämningen på djur och nu är det inte liket i sig själv, det avdödade djurets stycke kött, som det handlar om utan den vätska kroppsdelen avger postmortem.
Jag har aldrig eller ens varit i närheten av att delta i i djurrättsdebatter som Linton antyder utan jag vill beskriva den fullständigt oetiska behandlingen av köttet som råvara och dess förvandling till mänsklig spis. Jag är fullständigt medveten, och till och med positiv, till att djur avlivas för att ätas. Därefter torde djuret styckas på ben och hängas, varför likvattnet då evaporerar och förs ut i luften. Jag har en önskan om att få djur som har några år på nacken och är motståndare till köttfabriker.
Nä, någon djurrättsdiskussion går inte att föra med mig.

Tärningen är kastad

Det är ett nytt år och vi hade vänner hemma på middag - avslappnat, thai, julskinka(!?), hett och med räkor toppad med en röra av karamelliserad gul lök och torkad friterad chili.



Julskinkan tärnad och stenhårt stekt med korianderfrö, ginger, vitlök, soja och fisksås samt lime och serverad med vietnamesiska nudlar Guey djaab Youen, feta, motståndiga och Rodjanas barndomsminne från Isaanköket, det som finns kvar där än idag och som är så mycket av real Thailand.
Behöver jag tala om hur gott det var, hur hett, hur mycket maten lovade för 2008?
Nä, tänkte mig väl det!
Så var det det här med att tärningen är kastad. Ungarna som inte vill lägga sig tidigt så här års kom med Yatzy och det är klart att både jag, Rodjana, Janne och Gittan var med.
Så slog Gittan och på en av miljarden slag hamnade en av tärningarna som på bilden.
Hur räknas det?

God Fortsättning Alla Vänner!

Perfekt tematisk nyårsmiddag

Det är så lyxigt att bli bortbjuden. Och middagen står där lockande på bordet - italiensk buffé hade det ryktats om - det blev inte så, det blev ett svenskt bord som man med rätta skulle kunna sätta stämpeln "UTROTNINGSHOTAT" på.
Pisamai har varit "alldeles för länge" i Sverige, har bott här längre tid än i Norra Thailand och älskar den svenska maten. Hos henne har vi tidigare njutit stekar från skogen och tjälknöl på älg likväl italienskt bröllopsbord alltid med det där överväldigt trovärdiga i smak och komposition.
På bordet tronade nu en smörgåstårta som förrätt och paté med cornichoner och cumberlandsås. Tårtan var precis så där fylligt krämig som den ska vara och med exakt rätt sälta och skaldjursmix med ett lätt knappt skönjbart motstånd i bettet från brödet, tillhopa smälte tuggan i munnen.
Vad var det för tema i det här då, paté och smörgåstårta, växling mellan 50 och 60 tal och ännu längre fram för smaken höll i sig ända in på 70 talet och AoM. Sedan dök smörgåstårta bara upp på begravningar vilket väl är ett öde värre än döden. Här prydde den sin plats tillsammans med patén och så citronmarinerad och bakad fläskfilé med rika strimlor av citronskal, syrligt gott mot grisens sötma och med en perfekt stekgrad, lättrosa, djävla underbart helt enkelt och knöt an till det tidigare ätna. Att det också serverades en rödlöks och caprisstinn potatissallad till gjorde ju inget, tvärtom, det bara förstärkte tidsbilden och smaktiden.
Raskt kom ostarna på bordet, den ena efter den andra med en gammal Ole som gjorde att Alma trodde hon blivit allergiskt. "Åååh va synd, jag har blivit allergisk mot Gamle Ole", utropade hon efter att ha fått lite kli på gom och tunga, och ja, jo hon är fem år och har förmågan att uppskatta det som smakar.
Så åt vi i nostalgi med stora leenden, värdinnan Pisamai och hennes Urban, Janne och Gittan som de som följt bloggen känner igen vid det här laget och så jag, Rodjana och barnen.
Tätt på osten - och nu närmade vi oss tolvslaget, doftar det av ugnsgratinerad smält vit choklad och det är fullbordat detta utrotningshotade läckra. In bärs en fräsande Gino på bär.
Utanför skapades samtidigt krigszoner mellan arbetarklassens Malmvägen och villornas Töjnan. Miljonprojektets invånare tycktes lägga allt på fyrverkerier och svarade upp väl mot dubbelgaragevillornas Töjnan och på avstånd hördes Edsvikens sjöutsikter höra av sig med allt högre fyrverkerier. Det kornsnöade och doftade krut och himlen var alldeles upplyst och det lät krig - det var inget roligt alls och mitt i alltihopa nedanför balkongen sprang en hare rådvill och skrämd med rumpan nära marken och visste inte vad fan som höll på att ske så plötsligt.
Vilken middagskväll. Tack! för en så storslagen smakinledning på det nya året. Tack!
Haren hann inte finna sitt spår förrän helvetet bröt loss och trasade sönder träden md sitt intensiva sken

D J Ä V L A R! Tjyv i helvete!!!!!! Nr 2

Polisen ringde.
Bilen stoppad på motorvägen. Någon kände igen den och larmade. Föraren togs in.
Nu står den med trasigt, trasigt och trasigt på en uppsamlingsplats. Ska titta på den på onsdag.
Det går tydligen inte att visa vem som tjyvat bilen. Den som körde togs för "olovligt nyttjande" - det är ju en stilla nåd i nöden...och jag kom på CD skivorna, fan ta den som rört mina Monteverdi... och allt annat som man far omkring med och som inte man kan betrakta som stöldbegärligt - Lågpannade neandertalstjyvar lyssnar inte på Monteverdi, eller är jag fördomsfull?
Snabbt jobbat av polisen i alla fall!
Fram till onsdag kör vi en sprillans ny hyressaab som är så djävla digital att man behöver PC - körkort i tillägg.

Lite gladare tecknar jag GOTT NYTT ÅR och skickar med budskapet från ovan till alla tjyvar och banditer nedan:

Tecknat på aulaportalen i gamla flickskolan i Sundsvall - samma slags uttryck som fordom brukades på avrättningsplatser.

D J Ä V L A R! Tjyv i helvete!!!!!!

De här är en EFTERLYSNING
PUM 771 är stulen
Vår mörkblå Ford Sierra stationsvagn. Jätteskitig.
Den stals från vår P-plats i Sollentuna någon gång mellan den 29e kl 20:00 och idag kl 13.30
Akutmail till media@wtnord.net om Ni ser den.


Gott Nytt År förresten....