Ryska smultron - svensk lyxsylt

Carl von Linné skriver om de svenska smultronen, hur de botar han podager (gikt). Mer om min smultron i ett bloggeriinlägg från den 25 mars.
Smultronen kommer för såvitt jag förstår från Sibirien, dessa vita ständigt oskuldsfulla bär som ger ett lika ständigt omoget intryck (därför får man ha dem ifred).
Linné skrev om en bål på smultron och Cajsa Varg har en sylt.
Jag gjorde min egen idag på mina vita bär.


Smultronsylt
142 g bär
60 g syltsocker.

Rör försiktigt sockret med smultronen. Sät under tiden på en spisplatta på högsta. Rör bestämt och jämt och sätt kastrullen på den heta platten. Låt koka upp omedelbart och raskt. Rör i exakt en och en halv minut från det att sylten kokar.
Ta av och svalna snabbt. Häll upp i en liten skål och sätt in i kylen för förvaring. Eller skeda omedelbart upp den avsvalnande sylten på tunna skivor av rumstempererad Kvibille Ädel.

Kinagott i thaiformat

De slinker alltid med, dessa sötiga kaloribomber som egentligen inte är annat nöje än färgen - förmodligen livsfarlig. Kan inte rå för att gilla det överfärgade bara för att det är så surrealistiskt. Thailändarna är specialister på det och när deras egen färdighet inte räcker till så lånar de av kineserna och då blir det riktigt maxat.
Kolla den här kexchokladen; En apokalyps i rosa!

Vad den heter?
Det står "Sienghai" på paketet, ett foliefodral kring varje liten sockrad rosa kexbit och 20 i packen med cellofan kring. "Sienghai" = Shanghai för att understryka den goda smaken...kanske?

Sne på Hurtigs Cafe

Jag blir så djädrans hungrig ibland och förbannar mig själv dessa utsvävningar i lortigmatens utmarker.
Skulle bara uträtta ett ärende på köpscentret Stinsen norr om Stockholm. Det är ett bra centrum för de verkar inte som om andra människor åker dit - det är för det mesta folktomt och inga köer.
På etage två ligger ett café med servering av luncher och vedeldad pizzaugn. Hurtigs!
Då slog suget till - trots små varningsklockor som klämtade att jag varit där förut, betalat ohemult mycket för en pizza som inte var god.
-En calzone med mycket vitlök, hör jag mig själv säga och betalar frivilligt 96 kronor inkl en burk Ramlösa.
Pizzan kommer efter pliktskyldigast "femton minuter cirka en kvart".
Den är hård, så hård att ovandelen spricker i flagor. Vid sidan om ligger kall tomatsås som att påizzakocken visste med sig att det här var djävligt torrt. Kall tomatsås med örtkryddor till varm calzone. Eftersom fodralet spricker i stora flagor blir innanmätet synligt och avslöjar en röra med grå skinka i strimlor på en geggig blandning av tomatsås (varm) och mozarellaost. (Tunnelbaneperrongen en sen lördagnatt!)
Jag tar misstänksamt en tugga av pizzan...den smakar ingenting - inte ett dugg.
Vitlöken då?
Obefintlig!!!
Jag fångar kassabiträdets uppmärksamhet och säger "Glömde Du vitlöken"?
Han tar sig för huvudet och säger något ohörbart.
-Du kan få lite strimlat och lägga på nu, försöker han
-Nej svarar jag jag vill inte ha färsk vitlök på en varmbakad pizza, jag vill ha vitlöken bakad i pizzan det är det som är meningen.
-Men det är samma sak, svarar han.
-Nej, det är inte samma sak, säger jag bestämt.
-Ta det lugnt, säger han.
Jag ger upp och ber att få tillbaka pengarna samtidigt som jag trycker på med att pizzan faktiskt inte smakade någonting och att den var så sprödbakad att man riskerade att skära sig i munnen på flagorna.
-Ha, ha, Du får inga pengar tillbaka, försvinn, säger kassabiträdet som nu blivit assisterad av två pizzakockar som med tanke på den pizza jag serverades borda skaffa sig en annan yrkesinriktning.
Så förlorade jag hundra spänn på ren dumhet, att inte lyssna på mina inre varningsklockor och att ge efter för det omedelbara suget.
Varning alltså för det här stället:
Orevlig, okunnig personal och flagiga pizzor med obestämbart innehåll som inte heller smakar ett skvatt.

Laddad nudelsoppa

Vi fick med oss färska nudlar hem och i frysen letade Rodjana fram en ankbuljong som jag sparad från någon confitering, mäktigt blank och fet.
Nu pustar jag heta ångor. Ättika, fisksås, torkad vitlök, chili, socker, hett så innibomben, men somnamnaa - ingen annan än jag själv ströade min portion. Å andra sidan är jag beroende och det "läker" snart och då¨infinner sig den "stora tillfredställelsen"
De tjocka nudlarna är japanska "Udon", mastiga och sköna. I ankbuljongen kokade Rodjana nyinköpta fisk och räkbullar, "lookchin pla" och "lookchin kung".
Läs mer om vår nudelsoppevurm här!
Som dessert smällde vi i oss "pure Durian cake" med riktigt läskigt bra Duriansmak. På omslaget står det att innehållet består av 88 procent Duriankött och 12 procent socker.

Thai Fong - En glad överraskning

Hela thaibutiken i ett enda skott

Vi har länge tänkt att åka dit, men bilen gick till skroten och vi har klarat oss hyfsat utan i stan under vintern. Nu har vi bil igen och då styrde vi till Märsta och "Son Tang AB Thai Fong".
Gratis parkering och knappt några köer alls, men det kanske beror på att asiater inte handlar fredagen den 13e?

Rent med trevlig personal, snygga frysar och minimalt med frysskador på varorna, grönsaker influgna en gång i veckan (tisdag), priser långt under stadsbutikerna.
Som alltid när man möter en ny butik som man smågillar från första stund så blir det en del handlande. Thailändsk mångfald!

Notan hamnade på strax under 800, men då köpte vi fem liter fisksås och tre liter pojkesoja, fem kilo kladdris och för 80 kronor kokosnötsåspulver bland annat.
Så här tänkte vi, att här fanns parkering utanför huvudentrén gratis (vad kostar det i timmen i Hötorgsgaraget och då får man gå en lång väg till butiken). Roligaste köpet idag, "grodrom på flaska" - Nej fullt så djävligt är det inte utan ett alldeles förträffligt islimete med basilikafrön. Bra mot fetma sägs det.

Avståndet hemifrån var ungefär detsamma. Snart börjar stadstullarna att riva i plånboken också och det slipper man om man far norrut. Det här blir hädanefter vår cup of tea!
Torkade chilimusslor, segt heta och med en rik musselsmak, fantastisk tilltugg eller som jag brukar göra, ösa ner i en omelett.

Rosen

Nu kommer de.
Rosorna ställer sig i en bländande, förförande, skönhetsrad.
Jag ville egentligen inte ha rosor i rabatten, men det blev så när Rodjana fick bestämma och nu tränger de sig upp och konkurrerar.
Vackert.

Eriks Livs vid en avfart

Åk motorvägen söderut från Ängelholm. Kör inte för fort för då missar Ni avfarten mot Höganäs och Jonstorp. Sväng av där och var så pass hungriga att till och med en korv med maskinmos från Felix på Statoil skulle kunna slinka ner.
Där - vid den avfarten finns ingen Statoil, där finns Preem. Bortanför är det uppställningsplats för långtradare också. Ingen klassiskt formad bensinmack. Tappar med Preemdesign, visst, men ninte ett sådant där preemdesignat hus där man betalar och handlar varor.
Här ligger istället Eriks Livs, en ful träkåk. Och det luktar stekos så att det konkurrerar med bensinångorna.
Vad är nu detta - tänkte vi som ställt om vår lust till statoilkorv.
Vi gick in, hela konkarongen.
Och där, under en stor fläktkåpa, fanns fyra stora stekpannor. I var och en av dem sveddes hemformade malbiffar som gick både med lök och med hamburgerbröd och mos.
I kokgrytan bredvid låg lundensiska knakar.
Det här gillar vi som åkt genom hela djävla Småland utan att kunna köpa ett endaste isterband efter vägen!!!. Lokalt producerad snabbmat. Och det var hett och rökigt och kö och papper överallt och så djädrans bra knake att det traditionellt small i käften när man satte tänderna i den. Malbiffen kunde förstås ha fått mer krydda i tillagningen men hade en kraftig stekhyta och var smakrikt mild. Det är det här man kan bli glad åt.