Det är inte vi som formar våra matvanor - det är Frankrike

Det är klart att slottet ska beskådas

Turistpose 1

Turistpose 2

Stående frukost är bröd från bagaren och för  mig gärna en rilette du canard eller lite majjo och nyskördad gurka.

Antingen en stadig lunch och sedan lättare på kvällen som ost eller en tidig middag.

Igår blev det hemlagad hummersoppa med melon och torrskinka som förrätt. En skiva pavé från bagaren med stekt blandsvamp och rödvinsbräserad endive. Tillhopa skitgott.

Den förrätten gick inta av för hackor!

Snabb svamp och brässad endive på Pavé

Idag flydde vi värmen...ja alltså lite svårt, men ateljén är alldeles för varm under dagen när solen ligger på takfönstret. Vi tog bussen till Fontainebleau. Egentligen för att handla stora papper, vilket visade sig bli lättare sagt än gjort. Köpte elva av de största som materialbutiken kunde erbjuda. Nöjda satte vi oss ner för tidig middag eller sen lunch. Moulefrites! Yea, här vill vi vara och här vill vi bo. Himmelskt gott med små intensivsmakande musslor serverade ur en var sin jättekarott.

Efter att ha promenerat runt den napoleanska gräddbakelsen Chateau Fontainebleau och tagit en runda i stan som är helt fantastiskt - alltså det var ju så jag tänkte i morse, att jag vill reflektera lite kring en tanke. När jag var ett halvvuxet barn blev min farsa Vd för en stor trävaruagentur med kontor i Paris. Hans resor dit var många. Inte dåligt av en arbetargrabb från Harnäs med några år i folkskola. Efter varje resa pratade han sig varm om just Fontainebleau, så varm att man nästan började misstänka. Efter varje resa låg det limpor Gitanes i ett av köksskåpen vilka jag gärna nallade av, ett brett blått paket med 20 tobaksintensiva cigg i varje. Men vad var det han såg i  Fontainebleau? Han hade ju berättat om bilköerna ut i Fontainebleauskogen där köpekvinnorna hade sina tillhåll. Kommer ihåg hur han visat kort på sig själv och sina vänner både från Pigalle och Moulin Rouge, men alltså, tveksamt - möjligen någon stationär fransyska att återkommande besöka inne i själva staden. Hursomhelst, Fontainebleu har sin egen dragningskraft kan vi intyga efter några timmar i hettan där idag.

Nyfriserad på salong i Fontainebleau

Nu svalnar dagen så jag går ner till min undersköna ateljé och spänner upp nyköpta och svindyra papper.

En så rasande trevlig dag igår när Nicola kom på besök hos oss i Grez sur Loing

Jag är farfar och han är morfar till våra gemensamma barnbarn - är ni med. Freija, Alice och Jussi  är mina barnbarn genom Gaston och Nicola Nerströms genom Emilia.

Så plötsligt ses vi på flyget till Paris, vi på väg för en månads vistelse på det gamla konstnärshotellet Chevillon i Grez och han på väg till Svenska Institutet i Paris.

Igår kom Nicola resande med tåg och buss till Chevillon, inte helt okomplicerat och speciellt inte i den här värmen långt över 30 grader. Men vi blev så glada över besöket, inbillar oss att Chevillon tillhör den svenska franskheten lika mycket eller i alla fall i viss mån lika mycket som Institutet i Paris.

Samtal i trädgården, samtal i lägenheten, besök i ateljén och i salarna som trampats av storheter inom konsten och orden sedan slutet av 1800-talet. Sedan promenerade vi i hettan över den gamla bron och bort till Montcourt Fromonville och bistron Le Chabada för tidig middag eller sen lunch. Tack för den, inget kan mäta sig mot franskt gemyt och familjär stämning på en lokal bistro inne i själva Frankrike.

Nicolas bild på oss framför samma dörr till Hotel Chevillon 

där vi bor för närvarande och tre veckor till.

Tillbaka tog sig Nicola och Kicki en simtur i Loing vilket jag avstår trots värmeböljan. 

Så rasande trevligt att sitta tillsammans i Frankrike, äta god mat och för Nicola och Kicki dricka lokalt vin, men framförallt för oss tre att prata. Tack för besöket, det värmde oss.

Cykelutflykt för Gitanes, ost, endives och ankrilettes

För att slippa busstidtabeller och kunna komma iväg på egna äventyr hyrde vi ett par cyklar i veckan och hela månaden. Fruktansvärd sadel på min jonne som väl är en montainbike om jag förstått det rätt. Mörbultad i stjärten men tillfreds ändå. Efter några timmar i ateljén med gott resultat cyklade vi iväg till en annan by för en fika och för att handla. Utbudet lite bättre i den affären än i Grez, men man undrar vad som hänt - jo en bagare finns i varje by, men ostaffärer, kötthandel allt sådan är utraderat. Köpladorna har slagit ut den gastronomiska infrastrukturen så som den såg ut när jag gjorde mina första små resor till Frankrike som 17-åring och faktiskt många år därefter.

Handlade nyplockade endiver. I den här chockvärmen, 33 gader idag, finns det en inneboende längtan efter endivebeska. det blir nattamat med en askad ost på getgrädde, smör från orten, och en rillette på anka.

Oj som vi trivs Kicki och jag.

Så hittade jag en Tabac för att i akt och mening handla Gitanes som jag minns dem för 40 år sedan i platta paket och med en karaktäristisk doft och styrka. Nu blev jag lite besviken, smakar inte som förr och förpackas i fjuttpaket där cigaretterna är rökta på tre inandningar typ.

Första morgonen i ateljén på hotel Chevillon

Vad gör man? Tredje morgonen här i Grez och allt riggat i den eminenta ateljén i gårdshuset, flödande ljus från taket, sirlande ljus från fönstren, staffli och vita väggar skavankade av tidigare gäster som målat i massor av färg, undersköna fläckar på golvet, en kvarglömd oljeflaska, en kvarglömd målarfernissa, doften, bänkarna och penseltvättshon - jag är sååå bortskämd.

Ja vad gör man? Jo som alla andra som varit här, jag gör en bild av bron över Loing från trädgården alldeles nedanför ateljén. Det blev ett måste att göra som alla andra, ett slags inre krav och nu är det gjort!

Stod upp tidigt, medan alla andra i huset tycktes sova, tog en kaffe och gick ner till Loing, tittade på bron, såg ut över vattnet, tänkte "är det här ens nödvändigt - jag brukar ju inte gör sånt. Tog med mig bron i minnet parallellt med alla andra minnen av den här bron jag sett andra göra genom historien tillbaka till slutet av 1800-talet och så fick det bli som det fick bli. Hastigt nedtecknad i pastell, bron från två håll i samma bild...sådär ja, klart. Nu frukostering med älskade resesällskapet och numera också sambon Kristina. Har vi det bra eller?

Vistelsestipendium i Grez sur Loing med lägenhet och ateljé i en månad

Den under decennier avbildade bron över Loing

Det blev en hel del kilo material som Kicki fick släpa till flyget, till

tågen nedför och uppför trappor. Min ischias håller i sig nämligen. 

Stark och beundransvärd partner!

Vi drog iväg igår med flyg till Paris och sedan med tåg och buss till Grez. 

Självfallet oerhört nyfikna på

vad det gamla konstnärshotellet hade att erbjuda.

Första kaffet i Frankrike, Melun mellan tåg och buss

Planläggaren som håller koll på allt, att allt är med, att rätt tåg väljs, 

att rätta väskorna plockas av bandet och att vi kommer fram dit vi ska...råkoll!

Lägenheten rymlig och ateljén en dröm. Bagaren tvärs över gatan med fantastiskt bröd. Vad säger man - kan det bli bättre?

Fick mitt vistelsestipendium till Grez sut Loing via konstnärsklubben och Grezstiftelsen efter ansökan som jag skickade in före jul 2022. Har alltså vetat om det här ett tag, men ville inte säga något andra än våra närmaste innan vi landat här som igår. Idag 29 grader varmt och strålande sol.

Trots min ischias promenerade vi idag, första riktiga dagen här, vid lunch två kilometer till en angränsande by för krogbesök. En  alldeles utmärkt flankstek på Angus och Kicki en minst lika utmärkta Ravioli, självfallet båda med tryffel. Har glömt den höga nivå enkla familjeställen håller och att man nästan alltid blir så väl bemött. Det här blir förmodligen vårt stamlokus en månad framöver, Le Chabada i Montcourt Fromonville. Jag åt enoch 

Idag har det fått vara en återhämtningsdag efter resan igår. Etablerat mig i ateljén och plockat upp den nästan 20 kilo tunga materialväskan Kicki släpat med åt mig - min våldsamma ischias påminner mig om att jag har en kropp. 

I morgon ska jag jobba med något som är grönt, hade jag tänkt mig. Ni som följer mig på instagram under goranlagerart vet vad jag pratar om och att det blivit en rad mörka bilder i sommar. 

Snart promenad ut för att köpa lite bröd och ost till kvällen. Jag och Kicki tänder ett ljus mumsar små getostar och brie. Hon med ett glas vin och jag med ett glas av mitt favoritvatten Badoit. Sedan låter vi den franska natten göra vad den vill med oss. I morgon blir det ateljéverksamhet om inte solen och värmen lockar ut oss på andra kulturella äventyr i den lilla medeltidsbyn.

Min ateljé här är väl den bästa man kan tänka sig...

...precis så utrustad som jag önskar och med ett flödande ljus.

Besök hos Axfoundation på Torsåker, en nödvändig labinstitution för framtidens mat

 

Otrolig eftermiddag på Axfoundation på gamla Torsåkers gård i arrangemang med kära Matmaffian. Från stampad jordgolv i ladan till en experimentverkstad med laboratoriekök för provlagning och tester av att ta tillvara sådant vi ratat i över hundra år. Eller vad sägs om braxen, bifångsten som kastas tillbaka eller som annars får ruttna på land. Gamla sorter som gråärter, lupiner, bönor odlas i egna landen.

Verksamheten på Torsåker drivs utan krav på vinster och endast med fokus på utveckling och forskning kring framtidens mat. 

Med oss hem fick vi en påse färs av baljväxter som befriande nog inte alls benämndes vegetarisk köttfärs.

Eftersom den tinad på väg hem lagade jag den omedelbart, fräste i kallpressad rypsolja från Åhmans lantbruk. Svarade inte riktgt och nästan vägrade bli brynt för ökad smak. Välte ner i stekgryta med  egenodlad potatislök som fått småputtra i 40 minuter och tomater utan skinn, chili, salt och lite soja samt buljong och vatten - alltså en köttfärssås utan köttfärs, fatta? 

Resultatet kan sammanfattas "Över förväntan" eller "Äntligen ett alternativ" eller "Faktiskt jättegott och med en behaglig tuggstruktur" Långt mycket bättre än de där mystiska vegetariska alternativen baserat på soja eller svamp.

En enkel men så smakrik liten soppa till lunch

 

August matäventyr går från klarhet till perfektion - han är så smaksäker (utöver exakt gehör i musiken).

Skördade precis brockoli som vädret tycks utmana så pass att de börjar blomma innan de knutits hårt, i alla fall en hel del och det verkar som att de har bråttom att yngla av sig.

August kokade en kort buljong och så lätt kokt brockoli och så dumplings med anka. Perfekt i ruskvädret.