Skotsk högadel på tallrik, hamburgare med smak av Aberdeen.

Kanske mitt skotska ursprung (Highlands) eller vad vet jag. Det finns en viss förkärlek för de skotska köttraserna. Det som vi gärna kallar Black Angus är i rakt nedstigande led desamma som skotska 1800-talsrasen Aberdeen Angus.

Och se på tusan, för en tid sedan var vi i Tallåsen och på hemväg mitt i smällkalla vinterlandskapet (-17 grader) vandrade Black Angus på kö mellan utlagda håvor av ensilage.

Inte visste jag att det fanns en så stor besättning nästgårds och dessutom med köttlådeproduktion och försäljning till privata kunder.

Av en liten lustig anledning kom vi över några hamburgare förra helgen. För surt för att grilla ute tyckte vi så det fick bli grillpanna på spisen. Glödhet panna, penslade hamburgarna med lite olja, salt och så stekning till en innertemp av 48 grader, upp för att vila på tallrik. 

Åååå, äruinteklok!!! Det är ju rått.

Ja jag vet att ute på restauranger så ska köttet i hamburgare ha en innertemp av minst 70 grader, men det är ju inte klokt, då är köttet förstört.

Köttet då, dessa angusburgare från Stenspers Gård i Tallåsen med de vackra vinterkorna?

Försvinnande gott kött! MEN, trots exakt stekgrad lite hård textur. Mer fett, absolut, men det är ju bara hur jag vill ha det, njurtalg (!) vilket också bär köttets egen smak.

Till våren blir det mer kött från Tallåsen och Stenspers, absolut.

På pricken!

 Kristallklar analys av lärare. Så här ser det ut och som förälder står man maktlös med ledsna rester att sopa ihop, lappa och laga och försöka få det så bra som möjligt. SUCK!

https://www.dagensarena.se/opinion/en-skola-alla-passar-ingen/?fbclid=IwAR1KAjv9RBNNluTELO3jL1uT3coC8veMSdmEBCPkUC0BDywja3WF3X8wm8w

I grådis i Edsbergsparken

 Namnet "Edsvik" är inte bara historiskt utan också förknippat med en plats för odling av anden, ett kulturens vardagsrum. 

Gick i detta grådis om morgonen, ensam med Assar. Och något kulturellt vardagsrum är det inte längre - det är en illa skött park med sliriga gångvägar, gropar och lera, risiga buskage och erbarmliga träd. 

En lada som står renoverad för miljoner, men tom sedan ett mc-museum gav upp, en konstlada, också den ett mångmiljonprojekt där mammon fått flytta in med kommersiella avsikter, en kommunallada för kommunala utställningar som är covidstängd, en glassentreprenör som tagit sig före att slå sig ner i oxstallet, byggt om för hur mycket som helst och ska locka glass och matgäster i ensamt majestät, glass mot grand tristesse.

Kände samhörighet med de kacklande ankorna i råken vid breddavloppet till kommunens dagvatten eller vassvipporna mot stocksundsgattet. De andliga rummen krymper, man kvävs!

Mise en place för kvällen middag. Rakt igenom Thai

Idag blir det somtam på kålrot med vitlök, chili, palmsocker, fisksås, tomater, tamarind.

Varmt blir det ljummet med glasnudlar, seafood, fisksås, lime, dill, chili, charlottenlök, vitlök och lime.

Det blir bra så!

Kåldolmar med gräddsås och potatis

 

Vad gör man en sketen onsdag?

Kanske säter igång med kåldolmeprojekt, för det är det, ett projekt.

Hade 600 gram blandfärs, ägg och kryddor samt ett fint kålhuvud hemma jämte sirap och smör.

Så var det och så fick det bli, ett lyckat projekt så nu ligger de frysta portionsvis efter de vi åt till middag.

Piggar upp mig med isterband

Bara en bild och så länken till det som finns på bloggen  om isterband 

Odugligt folk!

 Idag försökte jag komma i kontakt med en riktig bibliotekarie i Sollentuna kommun för att prata böcker. Därför ringde jag biblioteket men hamnade automatiskt hos någon som kallade sig "kontaktcenter". Framförde  mitt ärende och människan i andra änden hade inte en aning om vad jag pratade. 

Varför kan jag inte få prata med en bibliotekarie? frågade jag.

Nä för vi har inte det systemet sa människan som det var synd om.

Okej, jag började prata om boken jag sökte, ganska abstrakt, "kontaktcentrum" fattade nada och när jag kom till författarens efternamn Caisou-Rousseau då sprack det fullständigt.

Ursäkta, sa jag och började bli elak: Har du över huvud taget ett eget lånekort. Det var efter att hon för sitt liv inte ens kunde förstå när jag bokstaverade...ni vet Cecar adam ivar och hon apade efter och skrev cecar adam ivar oj det var många förnamn...? Suck.

Sen avbröt hon sig för hon kom på att hon glömt informera mig om att om, alltså OM, den här boken av cecar adam ivar inte finns på huvudbiblioteket men någonstans i Stockholm så kan man inte få den på fjärrlån utan då måste man åka dit och hämta den själv, det är kommunens regler.

Nä men hejdå cecar adam ivar, jag står inte ut mer.

Gick ner till biblioteket som öppnats coronasäkert, med riktiga bibliotekarier och vi hittade boken jag sökte inne i stan och fjärrlån var självklart att erbjuda.

Jag frågade, när kommer boken?

Ungefär en vecka!

Va, skickar ni med Postnord?

Nej vi har eget system och har man otur tar det 14 dar. När behöver du boken?

Helst igår.

Beställde boken, men gick hem och källsökte på Riksarkivet och fick fram de fakta jag behöver för en kulturartikel jag skriver för en större tidning, men halva dagen gick i uppförsbacke.

Ska jag berätta något annat eller kanske spara det till nästa bloggtillfälle. Jag har i alla fall fått en släkting jag inte visste om på MyHeritage, hmm väldigt nära. Så nära att jag behövde konsultera MyHeritage konsultsupporter som sitter i Tel Aviv för att försöka förstå varifrån den här mycket nära släktingen kommer  - och duktiga Alexandra på MyHeritage fick mig att förstå vissa kopplingar under en timmes prat. Spännande värre det här, duger väl som sliffhanger?