Nattvandring IV

Ska det behöva vara så. Rädslorna i natten.

Snöglopp vid midnatt, så gott som alla fönster släckta. Något enstaka där det rör sig. Någon lagade nattamat i ett kök.

Vilsamt i tystnaden av snön. Lite blött. Assars älsklingsväder, han går lugnt och tittar upp på mig vart tredje steg.

Ovanlig runda och efter gator där det går folk.

Långt där framme kommer en människa, som en silhuett mot gatlyset. Mörk jacka, vita jeansbyxor, huva över huvudet, pälsbrämad eller kanske fejk.

Får syn på mig och Assar, tvekar i steget, tvekar ytterligare. Ser sig om efter möjligheter, verkar lite desperat.

Håller Assar i kort koppel och på insidan, kanske hon är hundrädd. Vissa är ju paniska. Assar går fint.

Hon kikar under fejkpälsen, ser hennes rädsla i blicken, men inte mot hunden.

Helvete, det är mig hon tittar på. Viker av och småspringer över till andra sidan av vägen, till andra trottoaren. Panik i ögonen ser jag trots halvdunklet.

Doften av adrenalin.

Assar gnyr till.

Säger: Duktig Assar.

Han viftar på svansen och får en godis.

Släppen honom på åtta meters lina. Han är glad.

Men ska det vara så, att inte en ung tjej ska kunna gå om kvällen i ett belyst område med stadsliknande bebyggelse, järnvägsstation och busshållplatser utan att vara paniskt rädd. Ska det vara så.

Assar, nu går vi hem

Nattvandring III

Åt tre isterband. Assar ville ut. Skällde som vanligt sitt ”vill-ut-skall”. Nästa sista utgången. Lunchen i hundgården med rasande lekar.

Mörkt, men mildare. Minus 0.3, ändå kallt, som surt i luften och vind, blir kanske snö till natten.

Undrar hur man kan bo sådär, som folket i radhuset som förmodligen betalat hutlöst för boendet. Bo i ett akvarium. Och knappas gardiner, så avslöjande av liv även om man som hastigast bara går förbi och noterar där mellan B och F.

Släckt i första med ledljus, halvt upplyst i D. I E står ett par i dunklet i köket under fläktlampan och lagar mat. Hon vid spisen och rör, han snett bakom som att ta henne om höfterna och dra henne till sig, men då är jag redan på F med Assar och ser inte mer.

I lägenheterna på andra sidan är det också ogenerat. Som flimrande TV-apparater står perspektivfönstren och avslöjar innanmätet som också är gigantiska TV apparater som täcker halva väggar.

Går runt och det slår mig att sedan igår har alla i radhuset, som genom ett trollslag, tagit ner sina väldigt adventsstjärnor. I B hänger bara päronlamporna kvar i första och andra fönstret i svarta ledningar.

Ingen hemma hos raglande mamman, eller nedsläckt av annan anledning. Kanske de kapitulerat, att barnkalasets efterspel blev droppen, att det är slut nu.

Assar bajsad och kissad.

Nattvandring II

Fortfarande kallt. Lite drygt bara för att få sova lite längre om morgonen. Nattkissning med Assar.

Han går så lugnt vid min sida och vi pratar, eller snarare är det jag som pratar, långa haranger om dagen, om stunden, om allvaret och följt av att han är en duktig hund.

Samma runda som sist. Det är släckt i de flesta fönster, det är vardag. I helgkvällsfönstret med den raglande mamman är det glömt att släcka, inget barn vaket, ballongerna är borta, festen är över, ingen rörelse.

I radhusen som börjar på B och slutar på F lyser det i dess inre. Och på baksidan stora adventsstjärnor fortfarande, ett i vardera två fönster på övervåningen, gigantiska och i alla B till F.

I lördags stod det män i varje kök och lagade mat. På vardagar är det kvinnor. Om sommaren grillar alla män ute på den lilla plattsatta tomtbiten mot gatan, alla har grillen på samma plats, det har arkitekten bestämt.

Nu tänds ett fönster högst upp, någon springer in och sedan ut. Snart släcks alla de inre lamporna, radhuset B till F somnar inifrån och ut.

Kastar snöboll åt Assar, han älskar det.

En rivstart från en bil längre upp på gatan. Hörde hårda ord straxt innan. Ilsken bildörr, ilsken rivstart i snöhalkan. Ser skymten av en kvinna i nattkläder i ytterdörren. Hon säger inget, hon är tyst. Bilen försvinner, dörren till det stora vackra huset stängs tyst. Något hade hänt, något argt.

-->

Assar – ska vi gå hem nu?