Ena dagen hot om fängelse för majestätsbrott, andra dagen hedersdoktor. En mycket speciell man, Sulak Sivaraksa

För inte länge sedan hotades han av många års fängelse för majestätsbrott efter att ha korrigerat historien kring den ledande kungafamiljen i Thailand. Nu blir han hedersdoktor i filosofi vid Thammasat Universitetet. Gratulerar, detta är stort i ett land han tvingats fly ifrån både en och två gånger sedan han anklagats för kritik mot både militärdiktaturen och kungaregimen.

Jag har haft förmånen att ha Ajarn Sulak som vän länge nu, tyvärr har våra vägar inte kunnat korsats på sistone, men jag vet att han ofta har Sverige som mål för sina resor och ser fram mot att se honom igen.

Boka in i morgon, musik till Advent, några sällan eller aldrig framförda, andra med mycket tradition

Jag är stolt och glad över att få förmånen att sjunga med Nicolai Kammarkör. I morgon lördag, adventskonsert med fri entré i Klara Kyrka. Kom dit och lyssna, 18:00!

Välkommen

Ska det vara så svårt att lägga ihop två och två: Snus räddar liv!

Jag har skrivit om det här massor av gånger på bloggen och jag har agerat i TV och jag har skrivit artiklar och inte minst; jag har snusat dagligen i 52 år!

Expressen skriver idag, under exakt den rubrik jag använde mig av på bloggen den 20 februari 2011 efter ett möte med dåvarande jordbruksministern och utrikeshandelsministern, förvisso om att etablera en rörelse som senare blev kallad "Matlandet Sverige", men som också till en stor del handlade om snus.

Klicka gärna på länken här och läs om mötet 2011, eller här och läs om vad Expressen skriver idag.

Fläsket brinner

Inte riktigt förstås, men först körd i tryckkokare (fläsklägg) med stjärnanis och sedan plockad och i stekpanna, länge länge på svag värme med chili och vitlök

Fläsket ska ta ordentligt med färg. Sila från överflödigt fett. Lägg glasnudlar i kokande vatten i tre fyra minuter, Sila från och släng ner i stekpannan. Mata på med det stekta heta fläsket. Smaka av med fisksås och soja.

Nä, himlen kan inte vänta...Grönkålstajm

Förra året, exakt på den här dagen, skötte jag sysslorna kring grönkålen i trädgården. Gödslade och grävde det sista i den antågande snöstormen, täckte och lade ensilage kring det som skulle skördas till jul.

Lägg till bildtext

Idag gick jag till handlaren i centrum och köpte ett rejält stånd grönkål för 12:95. Nu blir det oljemasserad och örtsaltad, ugnsbakad grönkål till middagen. En middag till vilket det plötsligt trillat in åtta personer, varav fem ungdomar.

Skavad ren, renskav av framdel. En mättande höjdare!

Vi låser oss så fast i smaknormer, oxkött, broiler, gris och glömmer orre, tjäder, rådjur, kronhjort, vildsvin, ren och lamm.
Det blir så mycket roligare och godare att tänka i snirklar inför middagen. För många handlar det om att våga, kanske lite också att ge sig råd. Men väg för och emot. Ät kål och annat grönt i några dagar och betala 240 kronor kilot för renkött för en middag som också ger rester värda att äta dagen efter.

Förra veckan åkte vi till "Renprodukter" i Norrviken, nyinvigning av den över 30 år gamla butiken. Rent, snyggt, välbeställt och fantastiskt trevligt och kunnigt bemötande.

Fick med mig ett kilo skavad ren. Smakrikt skav av framdelskött, kräver lite, lite längre tillagningstid än renskav som är från bakdelen (steken).

Brynade i stekgryta med smör. Tog upp och stekte lök i resterna av fettet som renen släppte. (Ett märgben fick ligga med för en fördjupad smak. Spädde på med buljong vartefter det kokade ur. När löken var smältande genomkokt och en hel del buljong simmade med la jag i köttet, en skvätt soja och sedan fick anrättningen sjuda i femton, tjugo minuter.
Smakade av med salt. Hällde över en halv liter kokande grädde. Fick koka upp och sjuda i tio minuter, Toppredde med smör och mjöl. Smakade av ytterligare (massor av gånger för det var så gott) med salt. Bottenlös rensmak, dånande fjäll, jokkar som porlade.

Servera med ris och sylt från norrlandsplockade lingon.

Till dessert gjorde Kristina en Eaton Mess. Bottnade med hjortonsylt, lade över ett vaniljglassägg, strödde i krossad vit maräng, Vispad grädde, frysta hela lingon och toppade med hjortonsirap.

Vem skulle jag varit idag, och var? Om ens?

Det var den där eftermiddagen jag kom hem från skolan och det var glåmigt snöoväder, mest blask. Ingenting var som det brukade, det var i sjunde klass. Jag var tretton, brorsan 10 och syrran sex.
Morsan hade en snörpning kring munnen som fick alla att ana oråd, men hon sa inget.
Så blev det jul och snörpningen hade bestått i flera veckor, ja över en månad. Tystnaden var som en sammetssäck, oron beklämmande, ingen sa något.
Så blev jag varse när farsan harklade sig och förklarade lågmält så att syskonen inte skulle höra att han minsann fått ett väldigt attraktivt jobberbjudande, att bli utvecklingschef för trähantering och skogsvård i Ian Smiths Rhodesia och att hela familjen i så fall skulle flytta dig.
Så detaljrik var inte hans förklaring till senaste tidens tysta eftertanke, men så mycket förstod jag att i tjänsten skulle ingå stora förmåner och landarealer.
-Men nu är det så här att mamma har sagt nej! Och då blir det inget, avslutade han.
Morsan snörpte ännu mer på munnen och iklädde sig omedelbart rollen som syndabock.
Det blev hennes fel, och det låg länge kvar, faktiskt många decennier, att familjen blev kvar i Sollentuna.
Så här i dagarna och betydligt tidigare än så kan man bara fantisera om vad som skulle blivit av. Om farsan sagt ja, tagit familjen ner till Rhodesia, vad hade hänt? Morsan kunde omöjligt ana eller förutse. Hon gick på magkänslan även om grunden var själva förflyttningen, rädslan för det okända.
Så här 52 år senare går det ju att reflektera och kanske ändå sörja över att äventyret aldrig blev av och samtidigt tacka Gud för att vi ändå blev kvar.