Ett sådant kärlekskalas nära Sara och Björn gifte sig

Stort grattis till Björn Frantzén och Sara Sandberg som gifte sig i förrgår, ett bröllop som vi jag och Kristina fick förmånen att vara med om på nära håll.

Den bruden, hon var nog vackraste någonsin när Leiah och Stella gick före i kyrkgången och strödde rosenblad för sin mamma, och Björn stod där uppe vid altaret tillsammans med favoritprästen Camilla Lif i Katarina Kyrka och strålade med hela kroppen. Halvvägs upp kunde han inte hålla sig längre utan gick Sara till mötes och gav henne en lång och innerlig kyss.

Camilla Lif, alltid originell jämfört med andra och alltid varmt personlig både mot Bibeln, Jesus och dem hon möter. Underbart vigseltal och en fantastiskt avslappnad attityd till det ceremoniella utan att ge avkall på det djupt seriösa.

-------------------------------------------

Man skulle kunna säga att det var ett litet, men stort bröllop och med ett brudpar som träffades i högstadiet och som hållit ihop sedan dess.

Middagen då? 
Ja, men det är väl klart. Började med små tilltugg vid champagnebordet i trädgården till Tornvillan i Nacka Strand, pyttelangos med löjrom, små kalvtartarer och annat smått och gott.

Förrätt var besläktad med den stående pilgrimsmusslan på Frantzén, här  förenklad för att nå 80 gäster i samma ögonblick, tryfferad äggröra, brynt smör, pommes paille, torkad svamp och lagrad soja.

Huvudrätten var en rent magnifik pocherad pärlhöna 67 grader med stekt surdegsbröd, frasiga bitar av kycklingskinn och en riklig crème på ugnsbakade jordärtskockor, blond miso och gula kantareller med jus rôti och citrontimjan

Avslutades med en comté med tryffel och senare en lakritssorbet med färska hallon och hallonsirap. (ovan)

-------------------------------------------

Efter långsittning med många tal och väldigt familjär stämning så vankades naturligtvis en bröllopstårta signerad Daniel Roos, en "roosin" i all sin prakt och jämte allt annat fantastiskt god.

Se det var ett kärlekskalas som heter duga och jag och Kristina är tacksamma och ohyggligt glada över att få varit med och delat den här högtiden med Sara och Björn.

"Strap I"

Ogräsbekämpning med ättika

Köpte tio liter 12% ättikssprit. Tänkte att nu djävlar. Och Djävlar blev det. Fyllde på en liten spräyflaska och spräyade i stillastående väder på singelgången. Tio timmar senare såg det ut så här. Bara att kratta bort.

(För den som inte förstår är den sprayade och vissnade delen den till höger)

Bland kroppkakor och pioner hemma på Lugnet

Det sägs att kroppkakor är utpräglad vintermat, ungefär i nivå med stekt salt sill, bruna bönor med fläsk, paltbröd, kallops och falukorv med stuvad vitkål.

Jag har nog inte riktigt förstått, för jag äter gärna det här året om. Det är ju mat som inte alls är årstidsbaserad när det kommer till råvaror. Salt sill finns jämt, bruna bönor likaså, ska man vara petig så kan man ju säga att paltbröd bara skulle finnas efter slakt, men finessen med det brödet är ju att det ska hängas torrt hur länge som helst och sedan blötas och kokas för att bli ätbart. Kroppisarna då, kanske ett undantag i färskpotatistid.

Det händer att jag och August är ensamma på Lugnet över  middagar. Självfallet frågar jag då ynglingen som är nio vad han önskar att äta. Jag brukar få svaret blodpudding, eller ugnspannkaka, eller falukorv med stuvade makaroner eller allrahelst som häromdagen: Kroppkakor från Percy's. Så var dt och så fick det bli med rört smör och rårörda lingon.

Lugnets pioner togs in och fick ackompanjera husmanskosten

Det här är ju en rätt som inte har alltför många år på nacken. 1830-talet räknas som det decennium som potatisen fick ett genombrott i landet, tidigare, visst, men inte alls i samma omfattning och aldrig som livrätt undantaget barkbrödsbältet under första hälften av 1700-talet så man enligt Linné odlade potatis i Dalarna i sådan mängd att det till och med räckte till tiondet åt prästen.

Kroppkakan är egentligen en pirog, liksom palten (både blod och pite). På Gotland finns ugnstrull som också är en pirog, men mycket äldre än kroppkakan. Härlig uppfinningsrikedom i de tidiga fattigköken!

Sånt här händer bara i Väsby, Sibylla blir bästa krogen

Nu är det väl inte helt sant för mig veterligen rankas inte krogarna i den här delen av världen.
Vi hade lunch hemma med vänner och svärmor/mamma. En Kristinasallad, matig och fanstastiskt god. Kallrökt lax för den som önskade och en ganska lös majjo med rikligt av Dijon. Chokladrulltårta med blåbärsgrädde till kaffet.

Det var väl inte riktigt så att vi hade lust att ställa oss vid spisen ikväll, inte riktig lust att äta ute heller för den delen.
På rull med bilen i Väsby för att hämta beställda sommarböcker (wow, längtar till fullödig läsning) kör vi förbi Sibylla. Alltså, bara sett den där skylten tidigare efter vägen och tänkt "aldrig", eller snarare "möjligen"...om alla andra alternativ är uttömda.

Så säger Kristina "jag har ätit där, gillar man junk är det bra junk"
Vi svängde in för åtminstone öppna dörren och kika.
Jättestort med soffor och bord och rent och snyggt och en annorlunda lekavdelning för barn som också den var gigantiskt stor.

Nu visade det sig att den här Sibyllan var en avfälling från gamla...ja vägfarare minns den säkert Mammas i Väsby, ni vet den som hade tag som på en flugsvamp och låg dikt an E4an.
Gjorde reportage en gång för länge sedan, sent 70 eller tidigt 80-tal, med uppdrag att åka till Mammas i Upplands Väsby för att äta Sveriges dyraste hamburgare "Mammas lyxmask" toppad med rysk kaviar. Tidningen betalade och det blev "skrevet", men minns inte hur jag såg på saken eller hur burgaren smakade. Då var jag inte ensam att uppmärksamma korvmojjen med rysk kaviar på burgaren. Det visade sig vara ett hållbart reklamtrick. Mammas röda flugsvampstak lyste från snart sagt varje magasin och dagstidning.



Nej kaviarburgaren serveras inte längre. Däremot en massa andra lustiga grejer. Vi tog tunnbrödsrullar med genuint pulvermos. Kristina som allrahelst i sådana här sammanhang lutar sig mot det vegetariska tog en sojakorv.

Personalen? Godmodigare och trevligare har jag sällan sett till. Kunde allt om det som serverades. Hade jag begärt en näringsdeklaration och jag säkert fått en sådan upprabblad för mig.
Ibland älskar jag junk, men det måste vara kvalitetsjunk.
Det var väl inte det här fullt ut (moset) men just moset lockade fram minnen, länge sedan glömda.  Vi bara satt och njöt åt den absurda men kliniska miljön, åt personalen som babblade trevligheter till alla som kom inte, åt barnavdelningen som var stor som en tennisplan.
Och jo, visst, rullen dröp av härligt smör, chorizoolja, majjo, gurka, stark senap, mos och ketchup - exakt så som det ska vara.

Visste inte alls vad vi skulle ha till middag

Ja, antingen blir det då en ljummen sallad på överblivor, en matig omelett eller hamburgare.
Tillbehören har vi i alla fall oftast hemma, röror, guckor, lök, sallad, vitlök. Köttfärs av bästa sort finns som oftast som frysta kakor i frysen, tinar momentant.

Igår till middag, 180 grammare. Rejäla bitar alltså. Stekta till en innertemp av 56 grader. Bara salt och svartpeppar, allt annat är överflödigt och smaksättare i en burgare ska ju komma från de många andra hållen. Jag gillar vitlök i majjon på salladen. Stänk av tabasco på brödet (både under och över) och så dijonsenap. Sådär ja, ketchup också!. Klart!

Fasansfull störtbombare dödad i vårt sovrum

Den kom farande med ett förskräckligt oljud, in genom sovrumsfönstret. Hotande oss fick den sitt självklara slut med en tidning i fönsterbrädan. Men vad är det för skrälle. Mellan två och två och en halv centimeter lång och oerhört kraftfull.
Samtidigt ser vi ytterligare en som en kolibri ute vid vedboden. Alltså, från sovrumsfönstret till vedbon är det 30 meter och den här jätteinsekten syns väl på så långt håll.
Alltså, någon som vet? Dödlig?