Enkelt, gott och ganska billigt.

Förmodligen är det ganska nyttigt också, Nudelsoppan.
Jag vet inte hur många nudelsoppeuppteckningar jag gjort genom åren och därmed också ätit, åtskilliga är de.

Länge har nudlar tillhört favvisarna i det asiatiska köket. Och visst är det gott, men inte alltid och inte nödvändigtvis.

Har nämligen upptäckt att jag inte mår speciellt bra av alltför het mat och nudelsoppa ska vara het. (Jag som ätit thaistyle i 30 år, alltså genuint med fräs i käften och som bedövning efteråt).
Nyligen gjorde jag en nudelsoppa med räkor, måttligt med hetta men med smakförhöjare som pojkesoja, ostronsås och fisksås, hel orostad torkad chilli.

Räkorna köper jag miljögodkända och oskalade. Tinar och skalar helt inklusive "svansen". Räkorna ska bara bli lätt röda (orange) och läggs i sist, grönsakerna och löken ska fräsa med ett uns av grön currypasta (eller röd beroende på humör).

Nudlarna får inte heller bli överkokta. Läs på förpackningen och följ anvisningarna. Botanisera gärna bland mina nudelsoppeuppteckningar (länk ovan).

En makalös manick. Men va katten har den använts till?

Så här är det, att min vän Pär, på gården, rensade ur en gammal lada häromsistens. Bland gammal bråte där det säkert fanns grejer som skulle kunna värderats vid antikrundan hittade han en märklig sak.

Den är av trä, om det inte är av fukt och ålder så verkar träverket vara parketterat eller som en slags fackverk och sedan plåtskott som av ett mästerligt plåtslagararbete. Genom hela tingesten som har en midja där det passar med tåg (rep) går ett hål vilket framgår av bilderna. Kanske sisådär 40 centimeter långt och 15 tjockt.

Vad är det här för genomarbetat och viktigt föremål som någon lagt ner så mycket arbete på en gång i tiden?

Vad är detta för fågel

Jo, jag vet, taskig bild, Gråbrun täckning på bröstet, svart streck över ågonen. Hukande huvud när han/hon fick syn på mig, svart stjärt. Cirka 15 cm lång totalt. Platt skalle. Tagen med mobilen med en Assar som drog i kopplet samtidigt.

Holstads tobak på plats och har rotat sig

Blir fin fin snus i höst. Här i täckodling i det nya landet i nya trädgården på Lugnet.

 Det här mina vänner ska bli fint som snus.
I februari hittade jag gamla tobaksfrön bland det som lämnats av mössen som botaniserat i en undanlagd frölåda. (Vet att till exempel lupinfrön kan hålla sig i jorden i 50 år för att sedan gro)
Det står utgångsdatum på fröpåsar. De här tobaksfröna var säkert ses år gamla om inte äldre. Av alla pyttefrön i påsen var det tre som började gro, men jag glömde täcka över med plastfilm så de tre gängliga, bleka tobaksplantorna torkade bort.

Gamla trädgården

Jodå, jag får saker och ting att växa, vid pass mitten av augusti brukar det vara så fullt i landet att jag får tränga mig in.
Slarvade alltså bort tobaken och i mars april är det för sent att så dessa spröda, men potensfyllda, växter.

Trädgården jag odlade i sju år

Försköt tanken på egenproducerat snus, ända till trädgårddsfesten i lördags för vem kommer där om inte Peter Holstad och i en kasse bär han med sig sex planteringsmogna tobaksplantor. Stor lycka.

Förra trädgården

Omedelbart åkte de ner i den planteringsbädd jag i vintras ritade in "tobak för snus", men som jag efter misslyckandet ritade om för pumpor.
Så kom det regn och i samband med det gödsling med nässelvatten. Täckodlingen hoppas jag ska ge skjuts åt plantorna och ett sjudjäklars till snus.
Tack och pris Peter!

Alla dessa fina människor

Vi hade ett stort "möte" igår, inte bara för att den som är yngst av oss fyllt år utan för att vädret var fint och Lugnet visade sig från sin vackraste sida och vi ville passa på att träffa vänner. Grillarna slogs igång, köttet var marinerad, salladerna blandade, såserna rörda och potatisen majonässtinn. Med ett vegetariskt råvarubord för grillning så var det serverat och trasmattorna utlagda i gröngräset, filtkorgen fylld för kyligare kvällstimmar och alla långbord utburna till olika strategiska platser.

Så rikt att ha alla dessa människor i närhet, men som vanligt hinns det inte med att prata med alla så länge som det skulle önskas. Man ser varandra flyktigt bland 70 andra gäster, gör nedslag, slår av en kortisprat, kramas och delar glädjen av att mötas detta ögonblick.

Så förstår jag att just sådana här fester är grogrund för annat, påminnelser om att man finns för varandra och med varandra och att djupare nedslag står för dörren.

Ville bara säga, från mitt och speciellt Kickis håll (det är hon som fyllt jämt):

Tack alla för att ni befolkade trädgården igår och 

Tack för att vi får dela varandras vänner. 

Vad är det som kryper?

Ja, inte är det ormet i alla fall, men vad. Colorado? nått beskedligare? Nån som vet.
Massor på min spanska körvel (kidnappad på Linnés Hammarby...alltså körveln.

Jureskogs McDonaldshamburgare helt OK!

Jag har väl en sisådär relation till hamburgare i allmänhet och till Donkens i synnerhet. Tycker den sistnämnda smakar kemi och torrt och "papprigt" och likadant oavsett vad man kallar den,
Vill jag ha hamburgare som är lite över det vanliga då får jag pröjsa ganska stort och får naturligtvis det jag betalar för, rikrig bra mix av kött (högrev, bringa etc) riktigt gott bröd och "röror" som rörts med omsorg och tanke och med riklig smak, ost som inte är mainstream. Alltså på tvärs av Donkens, egentligen hela, ideologi; snabb industriproducerad volymmat.

Ärligt talat tycker jag hamburgare är skit att äta, det dräller och det pressas ut en massa röror åt höger och vänster och...var fan är besticken. Har aldrig förstått det där med att äta okultiverat med händerna som en annan babian.

I alla fall dristade jag mig att åka till närmaste McDonalds för att efter det historiska bråket om Jureskogs tre hamburgare i alla fall testa.
Efter diverse inläsning förstod jag att jag inte hade så mycket att hoppas på. Kritikerna som anser att Johan Jureskog lånat ut sitt varumärke till diskutabelt företag hade långt tidigare hängt hans Donkenäventyrliga hamburgare i skamvrån och sågad honom jäms fotknälarna.

"Köttet var det gamla vanliga klorintvättade donken köttet som finns i Big Mac", "Rörorna är så smaklösa att de inte märks, bara majonässmaken slår igenom", Brödet är det vanliga Donkenbrödet" (som enligt kritikern näst intill dödar ätaren).

Okey, då skulle jag begå den där lunchen i sällskap av Jureskogs "Signatur". Tor jag pröjsade 90 spänn eller nära för ett "Jureskogmål".

Saftig, bra höjd på köttet, smakliga röror om än industrikänsla i gommen, hyfsat trevlig ost som rakt inte var mainstream, brödet alltdeles utmärkt.
För att vara industrimat är den här burgaren rent ohyggligt bra.
Jureskog hävdar att han gått in i projektet för att med sin kunskap kanske förbättra ett uns.
Jämfört med det andra (jag har ju beskrivit burgarna ovan) så är det här väldigt mycket bättre.
Så var det ju det här med min inställning till hamburgare i synnerht...och i allmänhet. Ändå blev jag glatt överraskad.
Så det så!