Snus är snus och svårt få gamla gubbar att byta

Jag har i inlägg efter inlägg och i TV (i slutet av programmet Debatt) förfäktat snusets värde och i sak har jag inte ändrat mig ett dugg.
Snarare har jag kommit fram till en brytningspunkt, den där som omformar sinnet och slår in på något annat.
Eftersom jag snusat sedan 13-årsåldern både dagligen och stundligen, och anser att snus tillhör den högre smakskalan till gastronomin gränsande, är brytpunkten viktig.

Från SVT Debatt 28 februari 2013

Jag har lämnat det lösa snusets värld och slagit in på det bundna i påse.
Trodde aldrig att detta skulle bli möjligt. Testade genom åren av och till någon stund med påsar som lätt blev halkigt slemmiga och som lämnade föga av smak och arom. Det lösa snuset gav en verklighet, en närhet, en tydlighet.

Jan Norling

Så var det någon, det är ingen hemlighet, Janne Norling, som återkommande hävdade att de fanns ett snus, han själv snusade, som var långt mycket mer aromatiskt trots att det låg i påse och det är General Onyx.

Smakade hyfsat, inte så mycket bergamott som jag i och för sig tycker om i annat, men inte i snus. Jag smakade en gång, två gånger, tre gånger.

Köpte en stock. Det behövdes så många för att övertyga. Nu har det gått en tid. Det "nya" snuset är övertygande bra. Så här med facit kan jag erkänna att jag gått över till det jag ratat så många år.

Nu på förmiddagskvisten öppnande jag en hederlig gammeldags. Konstaterade; "Inte för mig längre!"

Gamla hundar kan visst sättas på plats!

Ny thaibutik, påskkorv och kinesiska teägg

Sådär ja, det hiskeliga påsklovet snart över. All is back to normal efter den här helgen med vanliga körningar i taxibilen och mer vardagsmat på bordet.

Noterade en glädjande sak, den heter "Thailaan" och är en innehållsrik thaiaffär i Sollentuna Centrum. Rent, snyggt och välsorterad.

Köpte grejer till en morgonsomtam att äta idag på morgonen, hetta, överlevnad, tröttheten bara flyger iväg, anden tar plats, livsanden.

Vardagen infinner sig alltså, en vanlig lördag efter påskens märkvärdigheter med kinesiska teägg och påskkorvar från Taylors and Jones från Papilles ost&chark på Lidingö (mer om butiken och Ingela Carlsund kommer att komma vad det lider)

Christina Frohm och Bengt Pernholm
på Klasro skola

Här om dagen hann vi med att åka till Klasroskolan och det är alltid välkomnande, ombonat och varmt med gott kaffe och överdjäkligt goda chokladkakor.



Okey, bara som en parentes, här är receptet på Christina Frohms delikata klassrumssnittar:

Det behövs 100 gram rumstempererat smör som rörs vitt med en deciliter socker och två matskedar vit sirap. Blanda en halv tesked bikarbonat, två maskedar siktad kakao och en tesked vaniljsocker med två deciliter vetemjöl och rör ner i smörsockerpöset.

Dela degen i två delar och platta ut på bakplåtspapperklätt bleck. Baka i ugnen 175°C i "femton minuter cirka en kvart". Ta ut och vila någon minut innan de sporras i ätbara kaklängder.

Oj, Oj - hittade förresten en lustifik och god sak i min lilla turkiska affär ganska nyligen. Trodde först det var rejält testosteronmaxade olivrar, men det var det inte, det var syltade mandlar. Bara ett måsteköp, billigt var det också. Utmärkt till stek, utmärkt till kebab, hamburgare, utmärkt till allt.

Här under vilar rester av en historia

Den kallas Zon 526 inom Taxi Stockholm. Där finns en liten undanskymd (nåja ute på en åker) parkeringsficka, utmärkt för en powernap i väntan på körning och alldeles invid gamla Höstsol, pensionerade skådespelares gamla retreat nu omgjort till Såstaholms konferens. Där är vaggan till traktens äldre mänskliga historia och jag rapporterade i somras från den märkliga historien kring Estrid och utgrävningarna av den kristna gravplatsen mitt emot parkeringen.

Jag skrev om utgrävningen förra sommaren.

Man trodde att det var alldeles färdigt då, trots att jorden runt i kring är så svart att vart hän man än sätter spaden får man upp det förflutna.
Tydligen har pengar ändå avsatts. För när jag stod där i väntan här om dagen parkerade hastigt en bil, två bilar, tre bilar, bredvid mig och ut vällde folk i gummistövlar, vindjackor, långt hår, bylsiga byxor och med kameror - arkeologer. Ena bilen förstärkte ; Stockholm läns museum.

Nu är det dag igen, för sommaren. Den lilla högen med ris och sten bredvid och ytan med asfalt. Till sommaren skalas ytskiktet av och det är bara att hoppas på att man hittar det intressanta man är ute efter, en Jarlabanke, en kyrka, en bosättning eller ännu fler gravar. Bara nu tjälen går ut marken,

Snö och dagsmeja

Vaknar upp till nyheternas väder på TV4. Det blir mer snö, stora mängder också.
Ute i skogen, på åkrarna och i min köksträdgård ligger snön fortfarande vit som isiga hårda plattor.
Dagsmejan gör sitt, som på bilden som är från Järvafältet förra helgen.
Sysselsatte mig att titta genom bloggandet  från 2007 och den sjätte april. Ingenting handlar om trädgård, även om jag har för mig att jag vissa år redan satt lök och grävt och halmat gångar. Det enda jag hittar är att jag ett år satt mig att grodda potatis. Något som sedan sades vara helt nödigt. Det är nämligen ingen skillnad i hastighet mellan förgroddad och "groddad inte alls potatis".
Alltså drar jag slutsatsen att jag inte behöver ha bråttom, att tålamodet, det vill säga konsten att vara otålig fast lite längre, får infinna sig. Väntar lite intressanta fröer från Impecta i veckan, kanske köper jord idag.

Kvalitetsstunder

Jag gillar att ha kvalitetstid med barnen en i sänder. det behöver inte vara så märkvärdigt, bara att låta det ta den tid som behövs, ibland ett ögonblick ibland hela dagar eller längre.
Som här i vintras, bara en stund på Kafé med Lovisa.

Lokalt på TV i påsk, Tabberaset pratar ägg, ris och bakelser

Det händer ju emellan andra händelser att jag larvar mig i lokalTV, ibland genom egen försorg och ibland genom andras. Nu blev det genom andras till påsk.

Thomas Ardenfors har ett alltigenom positivt magasin som sänder till högtider och traditioner och ibland utan någon annan sporre än längtan efter att göra nått. Jag tror, eller snarare vill mena att denna slags trevlighetsTV är både efterlängtad och därmed också vältittad.

Ladda ner själv och kolla. Jag kommer in ganska sent i programmet.

Stundens ingivelse och vi hamnade på Wärdshuset

Jag förstår ibland inte mig själv. Vi sitter hemma och är sugna på att slippa. Barnens ovecka och vår vuxenvecka och vi funderar och funderar. Finns det över huvud något näringsställe på tre kilometers avstånd värt att lägga pengarna på i tillfället?

Suchi, blä, Pizza, knappast - riktig mat, tänker vi och försöker komma vidare.

Wärdshuset hade min dotter Lovisa sagt omedelbart, men vårt konstaterande dröjer ända tills vi åker förbi.
Och som vi underskattat

Hamnade framför en tallrik absolut perfekt stekt strömming och Ewa framför en alldeles utmärkt och utbyggd fisksoppa. Se där, så enkelt det blev.