Resans minnen och spår 1

Stig Svensson, brorsan Anders och farsgubben Ingemar utanför Marma kyrka.

I helgen som var bilade vi (låter som en 60 talare) till Älvkarleby, Skutskär, Upplandsbodarna, Harnäs, Gävle och Bönans fiskeläge.

Vi gjorde det i sällskap med farsan som snart är 90, brorsan och jag – bara vi tre. Vi åkte i allas gamla barnspår. Ingemar – farsgubben – är född och uppvuxen i Harnäs. Han gjorde sina första år på Skutskärsverken, men ville egentligen bli operasångare och hade också förutsättningarna, men tiden var sådan att de omöjliggjordes för det räknades inte som riktigt.

I stället kunde han sortera virke så ingen djävlaranamma kunde slå honom. Att han sedan blev trävaruagent och direktör och företagare var bara samma slags utveckling han hade kunnat få som operasångare om han fått chansen.

Sången hade gott det det goda med sig att han träffade morsan hos en sångpedagog och så var det kört – tre ungar på raken och så fick vi våra spår däruppe i sulfitsmeten. Alla somrar.



Vi svängde in vid Marma. Vagt kom jag ihåg att vår kusin Stig jobbar som vaktmästare där – det var tomt på folk, men vi åkte runt och ut genom en dörr kom…Stig. Det var exakt 40 år sedan så det var en bra start på den lilla minnesresan.

Känn smaken och be en bön, läkerolfönster i Marma Kyrka

Marma Kyrka är förresten värd en omväg, ritad av Erik Karlslund och byggd under funkisens inledande svenska era 1925. Altartavlan är ett av Einar Forseths sista verk. En lustig detalj är fönstren som är ett tack till Halgrens som sponsrade dessa om de fick likna läkeroltabletter - men det kan väl inte sitta och tänka på under Fader Vår?

Skördefesten, liten, gemytlig och lyckad

Reis och Martin Nyströms kånkade med pumpor till Hersby och Skördefesten, granna saker som ömsint vårdats för att visas upp, Great Job!

Bockar och tackar alla medverkande och tillströmmande till dagens lilla gemytliga skördefest på Sollentunas hembygdsgård Hersby och i regi av Sollentuna Hembygdsförening i samarrangemang med Sollentuna Trädgårdsgille.

Det här är optimism - Klasro Fiol och jag är övertygad om att det inte är sista gången vi hör dem på Hembygdsgården

Jag tycker nog att allt som skedde på Herby under dagen var höjdpunkter. Inte minst den kvartett ungdomar som gick runt och "buskspelade" "Klasro Fiol"! Tack för Er medverkan - musiken skapade rum och närvaro.

Eftersom årets skördefest på Hersby var den första någonsin så räknade vi inte med en anstormning av människor. Små grupper lyssnade till föreläsningar på logen och några fikade eller åt soppa hos Biblos Kafé från Sollentuna Centrum som flyttat ut i grönsgräset och höll kök i Silverdalsboden.

Kenneth Karlsson Bondens Matbod

I vår egen gamla handelsbod stod Bo Dahlner som nedärvd handelsman från förr och en bit ifrån Turebergsboden stod en betydligt modernare handelsman Kenneth Karlsson på Bondens Matbod, men som ändå kan sägas ha släktskap med rörelsen i vår historiska bod - kvalitet, närodlat, mångfald. Till vardags finns Kenneth Karlsson med sin matbod i Sollentuna Centrum, i Hötorgshallen och på Siggesta Gård.

Inger Grimlund

Det den som inte masat sig till Hersby missade var ett lysande framträdande med Inger Grimlund, nestor inom svenska matjournalistik, bondmora på Gotland, kolumnist och krönikör och idag med och leder arbetet i Föreningen Låt Måltiden Blomma.

Jan Enfors

För dem som ser till och värnar den modernt framväxande hembygden talade stadsarkitekten i Sollentuna Jan Enfors med fokus på en liten torgplätt han planerat vid den nya kyrkan i centrum, en liten modern klosterträdgård mitt i byn.

Naturvårdschefen i Sollentuna Rikard Dahlén

Alldeles nästgårds och visst med ett sammanhang till Hembygdsgården och Sollentuna Hembygdsförening, bedrivs ett stort odlingsarbete med landskapsvård och odling genom tidsåldrarna från stenålder till idag. Tidsaxeln i landskapet beskrevs av Naturvårdschefen Rikard Dahlin och agrarhistorikern Olof Lundkvist. En resa genom ogräsåkrar, halmade träd, pukvete och manshög råg (kommer ni ihåg raderna ur Hemsöborna?).

Agrarhistorikern Olof Lundkvist med manshög råd



Kompostering är en konst, inte minst om den ska ge ett odlingsresultat och kunna försvaras ur rötnings kontra förmultningsperpektiv. Bäst rustad på Hembygdsgården denna dag att berätta var Kristina Sjöblom på Sollentuna Energi.



Det är en sådan professionalism som genomsyrar Bosse Rappnes alla anställda vid Ulriksdals Slottsträdgård. Det spelar ingen roll vem man än frågar ute på plats, man får alltid en intressant smärre föreläsning som svar - imponerande! En av dessa boklärda trädgårdskännare Maria Andersson besökte Hersby med trädgårdsrådgivning sist i programmet och det gjorde hon som samtal över disk.


Mina egna historiska potatisar, Leksands vit, Rättviks röd, Rödbrokig svensk och Amerikansk Rosenpotatis

Jag är övertygad om att Skördefesten återkommer nästa år.

Skördefest i helgen på Hersby Hembygdsgård

Under senare år har jag försökt fördjupa kunskaperna kring odling av äldre sorter och utifrån tankar och trädgårdsidéer skapa ett mångfald på den begränsade yta jag har att använda mig av.

Odling och trädgårdsdesign har visat sig vara ett populärt ämne. Som ordförande i Sollentuna Hembygdsförening tyckte jag i somras att man med all rätt skulle kunna fira trädgårdens dag, eller en tidig skördefest, på hembygdsgården Hersby i Sollentuna. Min tanke var att få dit kunniga och bra människor att prata trädgård och samtidigt låta odlande amatörer komma med det som växer i trädgården just nu, visa upp, byta plantor och fröer och mötas.

Under sommaren och tidig höst fick jag kontakt med många av dem som jag gärna vill höra berätta mer om deras förhållande till odlingsäventyr, trädgårdar, råvaror.

Stefan Tapio som är designer har hjälpt oss med ytterligare en skapelse från sin idéverkstad (han gjorde föreningens midsommaraffisch) som han kompletterat med ett programblad.

Klicka på programmet för att få det läsbart


På söndag har det blivit dags för Skördefest på Hersby Hembygdsgård. Alla är naturligtvis välkomna. Bondens Matbod kommer att vara på plats och kaféet som till dagligdags håller till nere i Sollentuna Centrum, Biblos, flyttar upp till Hersby denna dag för att servera kaffe och bullar, korv med bröd och en skördesoppa. Stora delar av Hersby Hembygdsgård håller också öppet.

Är det förresten någon som känner någon som är i behov av en smedja? Vi har en på Hersby. Fövisso har vi också en kunnig och rutinerad smed, men det finns plats för att alternera tiderna och vi ser att smedjan används ofta. Den som är intresserad kan svara på bloggen eller skicka ett mail.

Potatis i original - Rättviks röd och Leksands vit

Rättviks röd ser ut som små potatisbakelser - Leksands vit en härligt mjölig matpotatis som hänger ihop hela koket.

Det här är de potatisar som Ahlströmer lär ha tagit med sig från England, 1724 vid en av sina affärsresor. Egentligen är det otroligt, men Linné skriver från sin resa till Dalarna redan 1733 att potatisen där slagit igenom:

"Älvdalen den 10 juli är skörden så stor att prästen kunde få tiondet av det som gavs, men så var det också på prästens initiativ som odlingen igångsatts", skriver Linné.

Man undrar om namnen på potatisen kom till under denna tid - för knappast att det var Ahlströmer som namngav: Leksands vit och Rättviks röd.

Förra året hade jag fyra knölar av var som utsäde - jag fick en halv hink av var vilket jag sparade till i maj när jag satt dem i två enskilda land.

I veckan drog jag grepen under ett stånd och var väl då övertygad att få upp ett magert stånd då dessa gamla historiska knölar inte är kända att ge avkastning av stora mått - det kom betydligt senare med framforskad industripotatis. Dröm om min förvåning då ett enda stånd räckte som ett kok till hela familjen - förvisso i olika storlekar, men ändå.

Vi har haft för vana att laga potatis i vår rundbottnade wok som vi sätter i grillglöden i väntan på att glöden ska bli grillklar. Så ock med dessa kok av historisk potatis - kokad med dillstjälkar, lite salt och något lager.

Den som bär namnet "Leksands vit" var en härligt mjölig potatis med en god egen smak (när kunde man säga så om industripotatisen?) något söt och nötaktig med en förmåga att ta emot smöret som "en svamp" och liksom ta smaken från allt annat på tallriken. Den röda "Rättviks röd" en ännu mer stärkelserik potatis, något fastare än Leksandskamraten, vacker med sina invikta ögon och så god att den klarar bravaden att bli serverad som ensamrätt med rejält brynt smör och lite salt.

SEn annan svensk i landet av mina historiska sorter - nämligen rödbrokig

Snart ska vi ta upp vår sent satta amerikanska rosenpotatis - också det en sort med "rötter" från sent 1700-tal till statarnas Sörmland och med en säkrad proveniens.

Det här med mina gamla potatisar (Jollpäru som Leksands vid kallas på Leksandsmål) är den amerikanska importlinjen av potatis till Europa - den andra grenen gick strikt efter de katolska staterna och de lät inte undslippa en endaste knöl åt de otrogna protestanterna. Sålunda har dessa mina potatisar i landet en härstammning från Peru till Amerika och sedan vidare till England - Ahlströmer och Alingsås eller inte alls! Det kan ju varit så att dessa Leksands vit och Rättviks röd är den "experimentpotatis" som infördes till Sverige genom andra vägar redan på 1600 talet och i så fall mina damer och herrar är det verkligt historisk potatis jag äter till vardags - potatis som fördes av conquistadorerna från Peru och först odlades på Kanarieöarna, sedan Spanien, Irland
och Frankrike samt i myrmarken i Leksand och Rättvik där svälten och nöden i Sverige var som störst och som Linné rapporterad om utan att någon då reagerade.

Jag tror att det här är en bild på min blommande Leksands vit

Små möten med växter som har en betydelse

Lotus

När vi klarat av en visning av ett radhus vi var intresserade av och konstaterat att de var alldeles för tätt och trångt och fult så åkte vi till Bergianska.

Det finns växer där som gör Rodjana smått nostalgisk. Örter, blommor, rötter som använts i matlagningen och som hon plockat som barn för att använa.

Så går vi förbi en bomullsbuske och hon berättar om alla dessa dagar på bomullsfälten, på majsfälten, på sockerrörsplantagen, bland mangoträden - extrajobb för en thailändsk liten tjej.

-Jag har plockat massvis med säckar av bomull, tusentals majskolvar och tonvis med mango.

Lotusens frön som används till mängder av anrättningar

Det där låter väldigt exotiskt och ännu mer exotiskt blir det när vi går ut från Edvard Andersons medelhavsväxthus och in i Victoriaväxthuset där victorianäckrosen växer, gigantisk - men det är inte den som väcker det stora intresset utan en växt betydligt mer Brahamanistisk (heter det så?) nämligen den indiska lotusen vars ande hinduerna anser varje människa vara behäftad med och som har en mycket central roll i buddhismen. Frökapslarna däremot är rysligt goda att äta råa såväl som friterade, kokta eller wokade.


Trångt trist och tråkigt

Vår egen lilla "lotus", näckrosen, inte lika, men nästan lika, magisk och vacker sedan Monets dagar

Alla galopperade - vilket konststycke

I onsdags var jag på Solvalla i sällskap av vännen Peter Holstad.

Man kan inte säga att jag springer där ofta, men tillräckligt för att veta hur det går till ungefär. Alltså beställde vi bord i Restaurangen och innan dess lyssnade vi till de stalltips som gavs och lade upp en V64 talong som lämnades in.

Peter är mer novis och att hålla sig till sådana brukar betyda nybörjartur - första gången jag själv var på Valla tog jag hem en DD (utläses Dagens Dubbel) som gav mig 8000 kronor - det var för en god del år sedan.

...och alla föll de i galopp - vi skulle åkt till Täby istället.

Så kom vi till maten som väl kan anses som hyfsad - men man är inte där för att äta. Garvad service och massor av profiler att beskåda - några med uppfläkta datorer för analyser och så började vi springa för att satsa på vinnare och plats.

Kort sagt - vi hade det djävligt trevligt, Peter vann inalles 11 kronor och jag själv lyckades spela på alla hästar som galopperade och en som nästan dog.

Se där en dag på travbanan.

Peter Holstad i analystagen inför nästkommande lopp.

Vilken mathelg - och möte med gigantiskt grönt på Bergianska

Ankan förberedd för några timmar i grytan i sällskap av sitt eget fett.


Det blev en sådan där lååång härlig mathelg och trots vädret massor med trädgårdsnöje. Vaxbönorna tarvar ständig plockning - hörde för ett eller två år sedan om någon, i den här sfären bland matbloggare, som picklade vaxbönor med väldigt bra resultat, men hittar inte hur hon/han gjorde.

Gurkorna dessutom - slår alla rekord. Vi gör rejäla och varierade gurksallader varje dag, pressgurka självfallet och idag en liten variant med skivad gurka dressad med en honung/saffranrapsolja och en gammal åldrad söt dadelbalsamvinäger - hur bra som helst.

Inledde egentligen veckoslutet redan i torsdags då jag intervjuade en politiker på ministernivå för en uppdragsgivare och passade på att slinka ner i Hötorgshallen för att skaffa det jag verkligen längtat efter - broskben hos Nilssons och ankor hos gamla Kjells fågel och vilt.

Det blev ungerska ankor den här gången, lite för magra för min smak, men jag hade ankfett hemma i kylen så det var inget att oroa sig för.

Trädgården på fredagen med grillning av fläsket som fått marinera - det finns ingenstans på grisen där fläsket blir så smakrikt som mellan brosket i ribbefästet. Nyupptagen potatis till och som kokades med dill i vår rundbottnade wok nedmulad i kolen precis när grillen tänds.

Så fick jag stycka de små ankrackarna och gnida dem i salt för att rimma i tolv timmar - packade i en liten bunke.
Under tiden lät jag skrovet gå på svag värme med några scharlotten för att ta ur det som fanns av fett och så för att lätt kunna lossa kvarblivet kött för en rilette.

Om lördagen fick ankbitarna koka i ankfett, eller bara smälta med i flera timmar på svagaste värme. Ett snabbt uppkok i början och slutet och så upp på papper med hålslev. Fettet silades genom en chinois så att det blev klart som korvspad. Amerikansk rosenpotatis skars i halvor och bakades i ugn med nyskuren timjan, rödlök, scharlotten, lagerblad och saltflingor från någon trakt söderut. Sist fick ankskinnet en knaprig yta på skinnet under salamandern...nåja, grillelementet i morsan och farsans nya ugn - för det här blev en familjemiddag med tre generationer till bords och det var himla gott. Det klarade ankefettet till som en het sås.

Söndag blev det skörd i köksträdgården - potatis, purjo, scharlottenlök, röd lök, gul lök, sqush, vitlök, gurka, bondbönor, dillkrona, lagerblad, timjan.

Kryddorna knöt vi ihop och potatisen tärnades fint. Löken skar vi grovt. Först fick löken svettas med olivolja och sedan hällde vi i potatisen. Ett glas cognac gick i och antändes. "Brasan" släcktes med en halvliter god kalvbuljong.

När potatisen blivit halvmjuk hällde jag i squashen, fem mindre tärnade. Det hela fick koka mjukt och smakades av med salt och mald peppar. Så snart allt blivit mjukt och smakligt fiskade vi upp kryddbuketten och mixade soppan med handmixer. Finurligt blev det med vitlökssmörstekta crutonger, smörslungade lättkokta bondbönor och en stor bukett med gul mangold som stekts i olivolja och en nypa socker - allt detta sista lades som en liten hög mitt i sopptallriken, njutning (!) och allt från egna landet!.

En slags "kalvdans"

Detta nöje avslutade jag alldeles nyss på kvällskvisten med en överlagrad blåmögelost från Kalv som handlaren inte nändes sälja då den levde sitt eget liv sedan bästadatum gått ut redan i maj - men fy katten vilken ost värd namnet. Åt den i omgångar med råcentrifugerad sockrad saft från min vitavinbärbuske.

Boostad beta i Bergianska botan

Utflykten glömde jag, med dessa gigantiska grönsaker i Bergianska trädgården. Brutalt stort i allt och jag frågade förra året och fick som svar att de vätskegödslade med vanlig krukväxtgödsel och de måtte gödsla något alldeles förbannat för min känsliga näsa reagerade på konstgödselstanken och så den lite märkliga doften från nyss brunnen varmkompost. Jag vet inte om jag vill ha det så.