Men vi ses ju så sällan så här samlat, jag Kicki och mina tre minsta (19, 24 och 26) Då får vi passa på lägligt när farsan blivit ett år äldre. Det var ju alldeles nyss, den 20e som jag fyllde och blev firad uppe i Hovra, August hemma i Sollentuna och stod i för ett pizzagig och tjejerna festade något så kapitalt i hettans Paris i en vecka.
Så landar vi hemma och det är så jäkla kul. Kul att höra Lovisa berättar om de trauman jag framkallat som förälder.
"Vi fick aldrig titta på tecknade amerikanska TV-program."
Men alltså, sedan rinner det utantillcitat ur munnen på henne, från alla slags Astridlindgrenproduktioner som gjorts jämte nynnande på i stort sett all musik ur filmerna.
"Och när vi körde ner med bilen till Hälsingborg och farmor och farfar var det P1 hela vägen."
Äsch jag tycker jag lyckats lite i alla fall.
Att de överhuvud sätter sig ner med farsan tycker jag är fint och att vi kan skratta åt mina konstigheter och att Lovisa tar sig tid och kommer hem några veckor från New York, det är liksom stort. Och August som ställer sig vid spisen vid lunch och kokar skaldjursfond och gör en massa finurligheter vid spisen som sedan bara rullar i munnen är genialiskt, en födelsedagsmiddag som man minns. Så empatiska Alma som flyttat hem till oss för att ställa om och börja plugga, men som senaste tiden farit mellan Stockholm - Bergen, Stockholm - Bangkok, Stockholm - Australien och kom hem igår efter en vecka med syrran i Paris. Älskar att sitta där med alla dessa olika karaktärer, ändå så lika varandra. Tänk som det kan bli, egna gestalter som inte fick se amerikanska barnprogram och bara lyssna på P1 (det där sista är inte riktigt sant.)
Så ett fång rosor, inga paket MEN en valfri resa med Kicki och med tillägget att resmålet väljer ni själva.
Blir rörd och tacksam över barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar