Alltså, lite mer än ett decennium efter Hockney studerade där, jobbade jag i samma ateljé på Royal College of Art, Exhibition rd i London...
...eller om det var så att han hade ateljén över mig. Det gick en spiraltrappa upp dit i alla fall.
Hursomhelst hade vi en vaktis som hade halva huvudet bortopererat. Han kom till London från Italien som tävlingscyklist och jag har inte lagt hans namn på minnet. För att få stanna kvar i konungariket måste han ta ett jobb och han valde att jobba på Battersea power building. En stor och väldigt hög byggnad. Efter en tid jobbade han på toppen...och ramlade ner, fritt fall en jävla massa meter. Splash (en titel på Hockneys paper pulps dock ej i samband med det stora fallet). Det var då han förlorade stora delar av huvudet. Den här i övrigt alldeles utmärkte vaktmästare tog kurvorna när han gick som en tävlingscyklist, liksom på snedden. Han berättade om när Hockney gick på RCA:
"Jag minns mest när han slutade, när han var klar, när han gick ut från RCA. Då bad han mig rensa ur ateljén och slänga allt, gamla målningar, små skisser, bilder han inte ville ha kvar, stora skisser, färgburkar, allt. Jag gjorde det, jag kastade allt."
Sedan sa han stolt att han fått fem pund för besväret!!!!!!!
Jag tror inte han heller lever längre. Men han kunde ha dött som mångmiljonär om han inte varit en fempundsedel och David Hockney så trogen.
Så kom jag in i lokalen på Tate och var direkt såld av vad jag såg. Hans stora målningar på pappersmassa. Jättemålningar på Swimmingpools och ett Splash" när någon kastat sig i och gjort "bomben".
Rena målningar i starka oblandade färger och jag slogs av enkelheten och det där starka uttrycket, framkallat av enkla medel. Jag var så jäkla imponerad och förbannad då 1978 att det liksom kröp i kroppen, tittade på bilderna och det sa bara tjong i mig. Senast jag var i London köpte jag en bok med målningar och teckningar som Hockney gjort på sina taxar!
Under min tid på Falu konstgrafiska verkstad (nyligen räddad efter nedläggningshot. Gör som jag, stöd verkstaden med pengar, se bild nedan) några år senare återknöt jag till Hockneys bilder på Tate och gjorde några grafiska blad utifrån tankarna på Paper pulps and pools.
Mina arbeten blev "Palms and Pools" Stora ganska hastigt hopkomna torrnålar. Gjort några provtryck bara för att ha. Skulle jag göra en upplaga skulle jag behöva förjärna plåtarna, det hade jag inte råd med då, men jag har ju plåtarna kvar förstås. Ligger där som en tung kopparhög invirad i makulatur som en ständig påminnelse om den store Hockney som jag aldrig träffade person till person, men som jag vid några tillfällen såg på håll på olika tillställningar, vernissage och i det engelska konstlivet. Fan borde stigit fram.
Nu är han död, David Hockney 88 år gammal. Jävla tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar