En söndag med blod - paltbröd och blodpudding

Det är något alldeles speciellt urtidsmässigt att ställa sig en söndag och laga gammeldagsmat som blodpudding och paltbröd.
Båda är mina älsklingsrätter från barnsben.

Hemlagat kan jag styra smaken helt och hållet och ibland är misstagen mig behjälplig.
Hade exakt ett kilo rågmjöl kvar efter blodpuddingen och ett paket jäst, sirap, flott från fläskstekning 1 hg sedan veckan (utmärkt), mejram etc.

Mitt recept som jag brukar följa slaviskt och är hämtat från min egen bok "Järnspisar hackekorv och tabberas" - där finns även receptet på blodpuddingen - är för en stor sats paltbröd varför jag tänkte halvera det.
Blod och svagdricka gick i assistenten ljummat för att lösa gästen. Mjölet tillsattes och sedan skulle sirapen i, men då var jag väl och gjorde nåt med ungarna en minut eller två och kom tillbaka och fortsatte baka efter fullsatsmodell, sirap och kryddor.

Kokade ett bröd till middagen - jodå, sött och gott, djäkla gott till och med - ska alltså öka på sirapsmängden i mitt originalrecept.

I morgon ska vi äta blodpuddingen som jag körde med smörat papper och i vattenbad 1 timme och 10 minuter. Stekprovet innan gav förhoppning och mersmak.

Stekyta på blodpuddingen - nu väntar den kallt på morgondagen och ska serveras lättstekt med lingon som ett rött lov till blodet och med en skvätt lättvispad grädde och stekt fläsk.