Var på jobb i förra veckan och intervjuade komponisten Sten Melin (du hittar länken till honom och hans kök närmast till höger). Timmarna innan jag skulle dit ringde han och sa att han hade lagat blodpalt och att det nog räckte till mig med - paltfest och med smör - det är fan ta mig rent lysande.
Det finns alltså människor i den här världen som tänker och smakar som jag själv gör! Människor som har en lust och längtan att efterforska det nedärvda kulturarvet - i en slags njutningslysten smakarkeologi.
Efter blodpalten sattes fram en liten doftande bit ost som lovade sensation bara efter att ha tittat på den.
Den kom närmast från Sivan i Vara via en kulturminister från förra regeringen och var av riddarostursprung - men det kunde man naturligtvis bara ana. Man undrar varför inte tilverkarna av Riddarost lagrar delar av sin produktion själv, trodde inte att ursprungsosten någonsin kunde uppnå sådana höjder genom att få ligga till sig - men det gjorde den. Nötig med märg, saltigt stark och en umamieftersmak som tänkte aldrig böja ner sig.
En liten skål med lingonkokta svartrötter till:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar