Alma och Lovisa, mitt inne i en av skulpturerna/installationerna/rummen på Louisiana.Jag har släpat alla mina "ungar" till utställningar och konstmuseer. De stora barnen mindes till en början mina utflykter med en framkallad vämjelse, men har nog insett att jag givit dem ett stycke på vägen - nu är det dags för de små i familjen att få sina första introduktioner.
Har insett att det knappas går med lämpor och tjat och tillsägelser och begäran om fokus - de måste få vara med om att upptäcka själva. Louisiana är en utmärkt spelplats för ett äventyr - speciellt med en av de tre utställningarna som visas just nu - "The world is Yours" 24 samtidskonstnärer med installationer, byggnationer, videokonst och rum. Konst som man inte bara betraktar från utsidan utan träder in i, blir ett med och där mitt eget agerande, min egen förflyttning i rummet blir en del av konstverket/uttrycket.
Jag har tidigare känt mig ganska så uttråkad inför den slags uppvisning - men förvånades över hur utstälningen bet sig fast i mig och hur den fick mig att fundera många timmar efteråt, grep tag.
Rodjana frågade - blir du inte sugen? (Jag har inte målat sedan början av 90 talet) och jag svarade "Nej, absolut inte", utom när jag tittar på Asger Jornsamlingen (han ligger begravd på Grötlingbo kyrkogård på Gotland om ingen visste det) eller framförallt på målningarna av Per Kirkeby förstås - men inte av det spännande nya - alltså jag är så fullt ut nöjd som betraktare.
(Vad är det jag säger nu - har alltid ansett mig kunna göra så mycket bättre än det jag ser av alla samtidsuttryck eller ansett det vara överflödigt och löjligt ytligt.)
Hursomhelst - när Alma och Lovisa (August blev mest skraj för ljudliga skulpturer och mörka rum) fick upptäcka själva utan mina berättelser, bakgrunder och tips för hur de ska se så fångades de upp och upptäckte själva - det var fint att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar