Skockorna innan de täckesw av ett tunnt lager fuktig såjord. Nu står de under plast i sovrumsfönstret och väntar.Det är som att jag inte vågar, jag väntar in i det absolut sista - med att så sådant som behöver tid för att mogna till hösten - som om jag är predestinerad att misslyckas.
Men så känns det varje år om och om igen år efter år. Jag sår med mantrat: "Så mycket arbete och inget kommer att växa." Jag tvivlar på varje frö jag sätter i jorden, och ändå står jag där höst efter höst med rikliga skördar och md växtlighet upp til axlarna.
Jag tror det är magin i det lilla fröet. Som nu till kronärtsskockorna som är så små och som tar sådan id att jag redan är flera veckor försenad. Jag inbillar mig ändå att med en inglasad balkong och med flera omplanteringar så slår de stockrot innan jag sätter ut dem efter 9e juni. Nu är de i alla fall i sådd och ger en liten aning åt våren.
Påminner mig om att jag har både haverrötter och palsternackor kvar i landet, att tas upp så fort som tjälen ger vika.
Kollar tidigare skocksåddar...
...och ser att 2007 kom frön i jorden den 11 mars och att jag då skrev att jag skulle bättra mig till kommande år vad gäller såid. Och jag ser att den sådden då, gav riktigt stora plantor och riklig skörd. Noterar också att jag den 25 mars körde dynga till köksträdgården och att vårbruket var i full gång. Fortfarande ligger snö i år. (Vem var det som sa att det bara blir varmare och varmare?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar