Vintern har slagit sitt grepp om trädgården

När jag bodde i Norge under 70 talet gick jag på tur i stort sett så fort jag var ledig och på kvällarna åkte jag skidor i sakta mak efter ett av många elljusspår i Lillomarka, alldeles utanför dörren där jag bodde på Grefsen. Första vintern där köpte jag ett par skidor, jag har dem kvar än, av märket "Troll". Ett par med råttfällebindslen och gjorda för att gå på tur med.
Så flyttade jag tillbaka till Sverige i början av 80 talet efter några år i London och då var vintrarna så pass att jag kunde fortsätta gå på tur om än det var mindre med snö än vad Oslo kunde bjuda.
När jag var barn i Östergötland gick vi på skidor varje vinterhelg, det var alltid hur mycket snö som helst.
Nu har jag inte haft fram skidorna på 25 år. De står där i förrådet som torkade brädlappar och skidskorna, skidstrumporna och skidbyxorna av äppelknyckarmodell ligger längst in i vintergarderoben.
Det är väl ganska bra det kan jag tänka, för jag har ju inte blivit yngre och skulle säkert både vricka, sträcka, bryta mig om jag gav mig ut nu. Tur för mig att snötiderna bara är ett minne. Så jag får istället nöja mig med att betrakta det lama vintergreppet uppe i trädgården där de sista nyponen klädes i iskristaller.