Tabberaset mitt i Sällskapet

Tabberaset i full gång på Sällskapet ikväll med ett kåseri om konsten att äta lutfisk.

Det är lustigt hur vägar stakas ut utan att man tänkt det. Häromdagen ringde Sven-Gunnar Svensson och sa att han blivit indisponibel för ett kåserande om lutfisk på Sällskapet, Arsenalsgatan 7 i Stockholm. Han frågade om jag kunde träda in i hans ställe.
Ikväll fick jag rundvisning av det enorma Åbombygget med en matsal som är en direkt kopia av Hotell Rydbergs faktiskt tillkommen innan hotellet revs. Sällskapet hade inledningsvis sina möten där och för att inte ledamötens skulle känna sig vilsna när det egna huset byggdes inreddes matsalen exakt som en kopia. Mäktig och trivsam.
Jag hade alltså förmånen att få kåsera om lutfisk på Sällskapet ikväll och här bjöds också på klassisk servering av fisken precis som det sig bör. Jag har varit inne på det i ett reportage på lutfiskens dag i Meny att det är precis så som norrmännen lyckats popularisera lutfisken så pass att den idag dragit förbi den färska torsken.
Jag är sedan 1982 ledamot av Konstnärsklubben på Smålandsgatan 7, en av världens äldsta konstnärssammanslutningar, 150 år. Sällskapet bräcker det med hästlängder då det bildades den 1 december 1800. Huset är speciellt byggt till Sällskapet och därmed helt anpassad tiull de verksamheter som bedrivs innanför väggarna.
Här finns bland annat landets största privatägda bibliotek och en av ledamöterna hade precis hittat en av mina böcker i samlingen.

Matsalen på Sällskapet är en kopia av bankettsalen på Hotell Rydberg

Jag tycker det är extra roligt att kåsera och föreläsa för en sådan samling människor som ikv'äll, folk som har varit med och upplevt och som kan kommentera och fråga utan att det generar som lyssnar precis som att det jag säger sägs i ett enskilt samtal. En väldigt trevlig kväll helt enkelt och extra roligt att jag senare fick träffa brigaden i Sällskapets hjärta, köket.