Jag är så förtjust i en del thaiefterrätter, mycket för att de faktiskt påminner mig själv om min egen barndom, och jag har skrivit om det förr, men det är inte mindre värt att upprepas för det: Vem minns inte sagosgrynssoppan från 50 talet. Jo det är klart förstås om man inte var född då, för den tycktes falla in i någon slags modets glömska.
Den är inte så lite lik grodrom. Lätt röd eller grön eller ofärgad. Och kornen ska vara kokta så att de är perfekt geléiga och så att de leker mot gom och tunga. Det är helt enkelt sensuellt oralt och taktilt.
Vi brukar köpa hemlagade små bollar av sagogryn med samma fyllning som till Kao Kieb Pak Mah (små nudelknyten som ångkokas på sidenväv, fyllda med korianderrötter, torkad rättika, nötter och vitpeppar. De små sagogrynsbollarna innehåller också marinerat fläsk.
Sagogryn har använts i Sverige sedan ostindiska kompaniets dagar och togs in i Sverige antingen i tunnor eller som förpackningsmaterial åt det vackra porslinet. Grynen framställs ur sagpalmen och i min förstaupplaga av Cajsa Varg (jag har den inlåst på säkert ställe!) nämns sagogryn.
Nu gick jag att kolla om det jag säger är rätt, och det är det - märkligt nog uttrycker hon sig då om soppan på samma sätt som jag själv 252 år senare:
Sago soppa
"Till ett bord om tio personer tages et godt halft qwarter sago som tvättas mycket väl att han ingen osmak har och lägges sedan i kokande vatten med ett stycke kanel och citronskal, men när grynen lägges uti så vispas det något, så det skiljer sig och när sagon ser klar ut - som grodrom - är han kokad:
Då gifwes soppan smak med franskt win, citronsaft och socker, men vill man hava henne röd så slås pontac deruti: eller utan win med bara citron, eller bärsaft: om bruneller behagas, då skäras de sönder och läggas något förr uti än grynen bliva kokade, äfven ock russin: när hon anrättas, lägges stekta brödskivor uti och strös stött kanel och socker öfver. Sago kan ock brukas på köttsoppor, men då skal soppan vara mustik och hafva god smak förut."
Pontac = En druva som används till portviner bl.a
Bruneller = Små plommon från Provence
Rodjana lagade thaiefterrätt på sagogryn till ikväll .
Till fyra fem personer räcker det med två dl sagogryn som får "svällkoka i vatten så att det täcker ordentligt. Späd om det blir "föör" geléigt. När de små korne svällt och blivt fenomskinliga, men fortfarand ehar en liten "prick" som en kärna då rörs 1 dl socker ner som får smälta ihop i den blöta värmen. Vält upp och ställ att svalna. Koka under tiden upp lite kokosmjölk och salta försiktigt till god smak. Såsen ringlas sedan över sagogrynen och saltsötman är fantastiskt god.
På thai heter sagogryn "Sagko"
6 kommentarer:
Äkta sagogryn har vi väl inte kunnat hitta i butik på evigheter. Nu går det inte ens att få tag på (det i övrigt hyfsade substitutet) Reppes Röda Sagogryn (gjorda på potatismjöl). Förmodligen var det så mycket färgämne i dem att man blev självlysande...
Blott trista ofärgade sagogryn kan uppbådas. Har du hittat andra?
De finns i asienbutikerna. Packade i plastpåsar i grönt och i rosa, riktiga apokalypser.
Man kan nog hitta "falska" sagogryn, som är gjorda på potatisstärkelse. Annars är det ju intressant att se hur ursprungsbefolkningen på t ex Borneo äter sagopalmens stärkelse. De rör ut den i vatten till tapetklister, och suger sedan i sig det!
Sagogryn är jätte trevligt och gott synd att inte folk andvänder det oftare. Ha en trevlig helg mvh Daniel
Vad tycker dina barn om sagogrynen? Samma som du tyckte som liten grabb?
En av mina vänner säger som Inge Björn. Hittar inga "riktiga" sagogryn. Jag ska dra med henne till thai butik nästa gång.
Skicka en kommentar