Snäckan, en idag krossad skulptur. Det var en skulptur i röd marmorbetong för barn av konstnären Axel Norell. I 30 år skapade barn ett intimt förhållande till skulpturen. En dag var skulpturen krossad. Ingen vill ta ansvar för det som skett.
Hur vårdar vi egentligen vårt konstarv?
Miljoners miljoner har lagts ner i detta land på konstnärlig utsmyckning. Ett tag var vi specialister och världsledande på det. Folk vallfärdade från andra länder för att titta på t.ex tunnelbanan i Stockholm.
Idag visas konsten föga respekt på sina håll. Ingen vill liksom ta ansvar. Det beror inte på att människor är dumma - bara dåligt bildade. Politiker skyller på tjänstemän för att slippa ta ansvar och revisorerna hytter med pekfingret och ryar om ordning och reda. För det handlar om stor kapitalförstöring.
I den norrförort till Stockholm som jag är verksam i har det till och med hänt att offentliga skulpturer flyttats bort och magasinerats, till och med förstörts och lagts som fyllnadsmaterial vid byggen.
Politikerna här vet själva inte vem som tar ansvar för den förstörda offentliga konsten än mindre om vem som beordrade slakten.
Jag gjorde ett lokalt TV inslag om offentlig konst i allmänhet och om "Snäckan" (ovan) i synnerhet.
Ladda ner och titta på mitt inslag HÄR!. Klicka på "vecka 10" i vänstermarginalen och sedan på bilden över rubriken "Konsten omkring oss".
onsdag 5 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar