Ibland slås jag av att mat kan smaka hur räligt som helst och kännas oinspirerad och tråkig hur mycket bra råvaror och hur mycket själ och hjärta och kärlek som än stoppats in i anrättningen.
Det handlar om sällskapet. Bibliskt skulle man kunna dra det så långt som till att "dela sitt bröd". I nattvarden "bryter vi brödet som ett tecken på Jesu närvaro och som en symbol för lidande". Man skulle kunna säga att vi också blir delaktiga i den stora måltiden när Jesus bröt fem bröd och gav två fiskar till över 5000 människor.
Vilken ut(s)vävning, tänker Ni? Men egentligen handlar det om koncentrat, om det medvetna ätandet. Att låta en måltid omramas och intagas med samtal, kunskap, historia, andlighet.
Tänker han så då, Tabberaset? När han äter en vanlig enkel lunch på Edsbackas Bistro?
Nä, kanske inte tänker aktivt, men reflekterar i efterhand - det är nödvändigt. Det går inte att bara säga: "Det var gott", eller "Det var trevligt", eller "det var flinka servitörer".
Det är ett nytt projekt som får oss att gå ut och äta lunch, samlas kring bordet och lösa frågor, informera varandra, skratta ihop, göra utsvävningar från ämnet, smaka, njuta, dofta, referera till varandras uppfattningar. Ett arbetsprojekt som jag kommer att berätta om längre fram. Vi har en deadline.
Lasse Lundberg som är med i projektet, han åt senapsstekt strömming med citron och han kände sig inte utanför trots att Arne Ljungqvist (bilden) och jag åt vår bådas favorit - se där kontraktion, separation, utanförskap, deltagande, samtal. Innan vi har fått maten på bordet uppstod alltså samtalet kring det vi skulle äta och vi refererade till en hel rad upplevelser kring en vanlig Kalvlever Anglais.
Så fortsatte vi mellan halv tolv och halv två och vi fick en massa tankar utredda och svar på massor av frågor och vi njöt av den perfekta strömmingen, det goda moset och vi som tog lever lever förmodligen bättre nu än förr, men det kan man aldrig veta utan att vara filosofisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar