Var är alla entreprenörer vid sidan om smågodisförsäljarna? Vi åkte förbi säljare som sålde för lösgodis för 39 kronor kilot, men vi hittade ingen som sålde lokalt producerade varor. Tänk att åka genom hela Småland på motorvägen (hur många gör inte det av presumtiva kunder?) utan att se ett enda erbjudande om isterband.
I Strömsnäsbruk åkte vi av till "Herrgårdstoppen" för där hade Anki och Pytte varit och tittat på när fabriken spottade ut "äkta" kokosbollar, eller gräddbullar som man säger efter gränsen till Skåne. Och äkta gräddbullar har inget rån i botten utan är gräddbulle helt och hållet.
Jag tillhör ju dem som gärna trycker in en nygjord Augusta Jansson i ansiktet. Herrgårdstoppen ligger inte långt efter och vi köpte tre lådor! Tänkt, tre lådor och missade att plåta.
Istället fångades jag, om än suddigt, av barndomens små oblat-T-fat fyllda med tomtebrus. Dessa kunde man liksom lägga i gommen och låta oblaten smälta tills det torra syrliga, kittlande tomtebruset löste ut som en smattrande liten bomb i munnen.
Jag trodde det skulle bli samma upplevelse igen sisådär 45 år senare - men det blev det naturligtvis inte. Obladen var inte spröd utan seg, tomtebruset snarare sött än syrligt och lade sig som en karamellklump istället för att "lösas ut".Men stanna gärna i Strömsnäsbruk, sväng av i tid vid den tredimensionella älgen några mil före Markaryd. Och strunta i lösgodiset även om det lockar och koncentrera Er på kokosbollarna direkt från fabriksbandet bakom kassan. Avsmakningsbollar finns i mängd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar