Gaeng Som - en Thailändsk soppa

Gaeng Som hemma!

Igår gjorde vi en Gaeng Som. Och det är som med mångt och mycket inom thaimatskolan en rätt som kan lagas på många olika sätt, ofta beroende på var man bor eller kommer ifrån och vilka råvaror som finns.

Det här ärinte vinterbleka underben i närbild - det är knapriga, kryddiga, rättikor till kokning.

Vi hade rättikor hemma, hårda, stora och knapriga. Dessa tog vi som grönsak tillsammans med blomkål.
Rodjana säger att hon vill ha riktig Mekongfisk i sin Gaeng Som och då finns ju Pandalus.
-Du förstår jag behöver en fisk som inte är så lamellig eftersom vi hemma mortlar fisken till en puré. Gaeng eller ”Kaäng” som det uttalas kan med lite fantasi översättas till ”gryta”. Egentligen är allt som stuvas med currypasta ”Gaeng. ”Som” är liktydigt med syrligt. "Som" är också thai för apelsin.

En gryta med Gaeng Som kan få vilken thailändare som helst i förskingringen att känna sig hemma

En syrlig stuvning eller gryta är det alltså som i vissa delar av Thailand görs på redsnapper, men hemma hos oss av denna pandalus som är detsamma som mekongmal och som enligt uppgift nuförtiden odlas för export till våra frysdiskar i stora sötvattendammar i den mäktiga flodens närhet.
Rodjana använder syrlig currypasta som blandas (mortlas ihop) med den kokta fisken. Fisk och curryn rörs ner i fiskbuljong. Grönsakerna fördelas i munsbitar, rättika och blomkål. Det var grönsakerna vi hade hemma idag annars kan man också använda den extremt läckra syrliga bambun eller någon annan ”grönsak” man har hemma. Smaka av med fisksås och salt, socker och tamarind (tamarindpuré som rörs ut i lite ljummet vatten).
Egentligen ska soppan, när grönsakerna är klara, berikas med bitar av fiskstycken som sänks ner och får bli färdiga under försiktig sjudning, men vi hade inte så mycket fisk. I stället fick en näve torkade räkor gå med precis före servering.

Hemma med familjen har vi en enda stor soppskål och varsin sked samt en var sin egen tallrik med ris – sedan äts det. När vi har gäster utrustas var och en med en soppskål (inköpt i Kina för ett antal år sedan). Det där är ett kul sett att kunna se hur nära vännerna står den som bjuder till bords. Är det ina personliga soppskålar utan en gemensam så står gästen oerhört nära familjen, med personlig skål är det en artigt markerad distans. (Nåja, det där är min konklusion som inte Rodjana skriver under på).
Gaeng Som är hur som helst ordentligt personlig mat. Man kan säga att det finns lika många olika Gaeng Som som det finns hushåll i Thailand. God spis är det i alla fall.

Broskben har jag återkommit till flera gånger och kommer så att göra även fortsättningsvis, en underskattad styckningsdetalj fylld av smak och ett trevligt åbäke att äta.

Till soppan hade vi också hårdstekta ostronsås-svampsoja-och-korianderfrömarinerade socker-pepprade broskben.
Alla som äter Gaeng Som i Thailand vill ha salt fisk att äta till. Det hade vi inte heller hemma utan prövade alternativet, sardeller. Alldeles utmärkt slog vi fast och tog en sked med lite ris, gaeng som och en halv sardell på toppen – det exploderar av syra, beska, sötma och chilli med överbyggnader av jäst fisk och tydlig räksmak.

En skål med Gaeng Som och var sin sked - då är man med i familjen!

Man kan inte säga annat än att rätten kräver en del övning att äta, dels beroende på hur stark man lagar den, men dels också för den överraskande syran bakom den rena kokta gryniga såsen av fisk.
När vi äter det här ligger Thailand inte på andra sidan jorden – det ligger hemma hos oss och det doftar Gaeng Som långt ut på gården – den nästan smälter snön.