Traditionsenlig seglats till Kymmendö

Jag har en polare, Peter Holstad och han har en båt, en segelbåt, en stor segelbåt, närmast en havskryssare.

Och det var nästan på dagen ett år sedan vi senast bjöds på resan. Eftersom vi gjort det en gång menar barnen att det minsann är en tradition.

Sagt och gjort åkte vi i förrgår förbi Solna och hämtade Peter och hans Åsa och så körde vi ner mot Dalarö. Där båten ligger.

Själva åkturen var minst lika skön som förra året vilken den som bekymrat sig om att trycka på föregående länk redan förstått. Och att f'ärden styrs mot Kymmendö som förra året betvivlas inte om man följer bloggen och har läst det här!

Eftersom bilder säger en del ord så var det så här dagen flöt förbi.

Tack Peter och Tack Åsa!

Lovisa, Alma och August ombord.

Alma vid rodret och med blicken fäst mot den nya gps;en segling som dataspel. "Kör på den röda linjen!"

Skepparwannabe, och varje gång jag sätter på mig den där djävla mössan tänker jag på en vän som inte finns mer och det är så djädrans sorgligt, han skulle gillat att vara med. Det är länge sedan han gick bort.

Les baigneuses.

Hemväg, efter utmärkt grillad finsk fet grisnacke på bergknallen, allt för att undvika Carlssons bodega på Kymmendö. Lovisa i nedåtgående sol och ganska nöjd kan jag tänka!?

Upptäcker att det är ganska sällan man ser Alma så här djädrans glad så att hon ler med hela kroppen. Seglingsdagen var en sådan dag, det är så kul.

Bang Bang Bangura

4-0 mot Halmstad igår och jag var där på Råsunda vilket inte är en självklarhet.

Bang Bang Bangura gjorde ett äkta hattrick + 1 i följande halvlek. Till idag har han stått för 19 av AIK:s 25 mål under säsongen

Fotbollen för mig är teater med en ständigt pågående dramaturgi, improvisationsteater när den är som bäst. Gräset är den gröna scenen.

Som teater lockar den bort allt annat från tankevärlden och pockar på absolut fokus.

Återigen är det Björn Frantzén som utövar lockelsen på mig att åka kommunalt till Råsunda för att titta på fotboll. Hade någon sagt något sådan till mig för fem år sedan hade jag begärt handräckning. Det här är kul och jag unnar mig det. Tack BF!

Dagsseglats till Strindbergs Kymmendö

Man kan under hur folk tänker? Man har en Ö som är så belastad av litterär historia att det fortfarande finns ättlingar kvar som minns hur det talades om den och där finns också fysiska lämningar från en av landets genom historien mest lästa och hyllade författare. Jag pratar naturligtvis om Strindberg och hans Kymmendö, där skrivstugan fortfarande finns kvar i vilken han skrev sitt Hemsöborna och skrev den så trovärdigt om folk på Ön att han blev persona non grata. MEN det kan väl för sjuttsingen inte vara därför man inte mer lockar folk att gå i Strindbergs fotspår. Eller kanske just därför Carlssons lilla grillbar med hamburgare och annat stekflottigt serverar Alaskapollock som fiskrätt.

Kymmendö är inte alls likt det som regisserades av min kollega på Konstnärsklubben Bengt Lagerkvist, inte mer än andens likhet, hällarna, åkrarna, ängarna är inte desamma. Madame Flod var någon annan liksom Gusten och Carlsson, andra namn men samma karaktär.

Jag skiter egentligen i vilket, både Hemsöborna som roman och Hemsöborna i den då unge Bengt Lagerkvists tappning är både rasande underhållning och magisk läsning. Bengt Lagerkvist sa en gång på klubben att han faktiskt var den förste att skapa en TV såpa (jag tror Hemsöborna är från 1966). Hemsöborna sändes avsnittsvis och då tystnade Sverige (ungefär som när Stenmark åkte många herrans år senare). Man får bara ha tack i himlen att Strindberg satt där en gång och skrev. Men jag undrar vad han sagt om Alaska pollock på bryggan? Tacka fan för att skärgården avfolkas.

(Vi var på Kymmendö igår efter en underbar seglats med Peter Holstad och hans Åsa. Återkommer emd bilder lite senare - Nu AIK-Halmstad på Råsunda!)

Levande bilder på Ike Jime

Det här är en liten filmsekvens som tydligt visar hur en ike jime går till, fiskens ryckningar rensar muskulaturen från blod som annars är en grogrund för bakterier. Fiskens kött kan heller inte missfärgas genom att blodet oxiderar köttet.

Fisken är bedövad kanske ska understrykas och rensas genom Ike Jime också på en rad andra slaggprodukter framkallade under fångststressen.

Ike Jime förskjuter också rigor mortis så att gösen håller sig fräsch att äta rå mycket längre, men rekommendationen för att få med det söta av ATP i köttet är att äta den inom tre timmar.

Stekning kokning eller annan tillagning bör inte göras förrän efter rigor mortis.

Låter det här helt knäppt, läs boken som kommer i vår, då blir allt tydligt och klart som korvspad...f'låt bör väl vara "klart som fiskfond!?"

Kokbok ifrågasätter färskt och färskt, bedömer snarare bäst

Det här är Ike Jime på gös i Mälaren

Den kokbok som kommer ut i vår och som vi nu som bäst sitter och skriver blir en djupdykning i smak. Den ena missvisande traditionen efter den andra får stryka på foten, inte minst sådant vi ansett som självklarheter förr som till exempel att spöfiskat skulle leverera det bästa på tallriken pinfärskt från krog till gryta. Så i helskotta heller och djäklar så mycket klokare vi blivit på den här kokboksresan!

Tabberaset i Mälarfart, det är väl skönt somriga soliga dagar, men man tänker på vinterns isfiske och det hårda jobbet som ligger bakom fisken vi äter.


Vi har nagelfarit fångstmetoder, åldrande, mognad, avlivningsmetoder och i vår, när boken släpps, får vi en helt annan syn på det här med färsk fisk, garanterat och inte bara nytt tänk om fisk utan i stort sett allt vi stoppar i oss i allmänhet och det som lagas hos Frantzén Lindeberg i synnerhet.

Björn Frantzén på forskningsuppdrag md Tabberaset för kokboken som kommer i vår.

Ett exempel på omvärderingar är Mälargösen som yrksfiskaren Per Vidlund levererar Ike Jimebehandlad till f/l. Fisk som är avblodad och rensad genom att man direkt efter ett bedövande slag i huvudet skär upp ryggkanalerna och trär in en pianotråd och liksom sotar fisken som då får krampaktiga sammandragningar för att sedan bli helt "mör" i köttet. Japanska restauranger har ofta fiskar levande levererade för att kunna avliva och slakta Ike Jime. Det är fiskar som ska serveras råa. Innan rigor mortis gått ur kroppen på en fisk finns ingen anledning att tillaga den.

Kanske en av de viktigaste fisketurerna vi varit med om, värd är Per Vidlund yrkesfiskare på Ängsöfisk. Här med en nyfångad gös att göra Ike Jime på

Hur kul är detta monster - Ullhandskrabba i Mälaren

Första fyndet av Ullhandskraba i Sverige var redan 1932, sedan dess har det skett en markant ökning av arten i Svenska vatten. Häromdagen var jag i Mälaren på kokboksuppdrag tillsammans med Björn Frantzén och hos fiskaren Per Vidlund och han berättade att han ofta fick ullhandskrabba som bifångst i sina redskap.

Den heter Eriocheir sinensis på latin och det berättar ju om det kinesiska ursprunget. I Kina gör krabborna stor skada på riset genom att ge sig på de späda risskotten. Samtidigt är det en delikatess anses det.

Enda chansen att föröka sig är saltvatten, Mälaren och Vänern där krabban finns i stora mängder, är färskvatten. Krabban tar sig, när den är i femårsåldern och könsmogen, ut mot saltvattenströmmar. Den gör det även om det är fastland att passera och den kan leva länge vandrande över land. Östersjön är alldeles för bräckt för att romkornen ska trivas och kläckas. Påfyllnaden av "ungar" sker via fartygens ballasttankar. De drar in vatten som barlast i grunda bassänger där de lastar. Småkrabbor följer med och sedan när lasten lossas i någon Mälarhamn så töms ballasttanken och krabborna flyter ut.

I Kina har man kunnat notera att krabborna flyttar sig 170 mil för att nå parning och saltvatten.

Nu varnar även forskare från att äta ullhandskrabbor som inte är tillräckligt lagade. Den är nämligen värd för en inte så trevlig asiatisk lungmask som först lever i sötvattensnäckor och sedan i ullhandskrabbor för att landa i lungsäcken hos däggdjur.

Annars är som sagt krabban en delikatess ångkokad.

Signes Bönor Avsnitt 2

Signe för en vecka sedan

Det går så fort nu att den ena dagen i landet inte är den andra lik. Jag hade tänkt att följa bönan Signe steg för steg från frö till frukt. Jag har bara kommit till historiken och den går att läsa HÄR.

Efter att ha fått stå under glas i pallakrage under groning och till första bladen kommit upp, flyttades du ut på frilandet där de står bakom gröna bönor och vaxbönor.

Bönan Signe idag

Alla andra bönor brukar jag så i en liten grop om fem-till sju bönor tätt. När de rakar iväg får de på så sätt stöd av varandra. Så lärde mig Jugoslaverna på området, så gjorde deras mormödrar och så gör jag. Har prakiserat metoden några år nu och det ger helskotta mycket bönor.

Tyvärr, så hade jag bara åtta bönor Signe som utsäde och nändes inte lägga dem alla i en grop för då hade jag mist kontrollen över dem fullständigt och kanske lämnad groddarna åt sniglarna.

Nu hoppas jag på dels tillräckligt att smaka och dels tillräckligt till större gropsådd till nästa säsong.