Björn Frantzén i skrivmiljön idag och där vi suttit och fått ihop merparten av boken. Det är en stuga som byggdes 1803 och vi sitter i köket framför den väldiga bakugnen. Mindre inspirerande hade det varit att sitta i mitt konferensrum på kontoret, med konstgjort friskluft och utan fönster eller på krogen med ständiga avbrott.Vi har suttit åtskilliga timmar och ältat, vänt ut och in, läst högt, forskat i detalj, ringt hundratals samtal, smakat på vad som är vad och ur det går ihop tillsammans, lagt ner åtskilliga timmar på historisk forskning, rest till leverantörer och förståsigpåare och arbetet har fått bli fullständigt kompromisslöst.
Jag skriver alltså f/l kokbok som kommer ut i vår. Idag skrev vi den sista vegetariska rätten och det har varit en omtumlande resa för både Daniel, Björn och mig med människor vi aldrig skulle träffat förutan och kunskap som vi annars bara gått förbi. Bekräftelser på att det vi bara anat är rätt anat, bekräftelser på hur rätt vi haft i antaganden. Det är just inflödet av förståelse som gör att åtminstone jag orkar gå vidare, kalla det gärna moroten. Det blir ett arbete i att förmedla rätt kunskap så att alla kan förstå.
I trädgårdarna har vi mött de fullständigt kompromisslösa odlarna, i forskningsvärlden de mest kompromisslösa professorerna, bland bönderna de mest kompromisslösa när det kommer till avel och urval, djuretik och kvalitet. Vi har förstått att det är genom att vara kompromisslös man når den absoluta kvaliteten. Det finns inga genvägar. Det finns inga genvägar!
Så långt en fantastisk upplevelse. Nu återstår ytterligare ältande av texterna, att väga till och från, att hitta språket som inte kan missuppfattas, som är rätt för nu och för framtiden, som är kompromisslöst.
Nu återstår att få ihop det hela, fiskrätter, kötträtter, fågelrätter, vegetariska rätter, skaldjur med bilder och alla visuella mellanspel och lifestoryn, den där berättelsen som ledde fram till Lilla Nygatan 21 och som jag är bortskämd med att ha fått vara med i ända sedan 1998. Jag tror till och med att jag och Daniel gjorde en grej om "små ugnar" petifourer i Metro och i någon annan publikation då och jag vet att jag gjorde ett porträtt på Björn i Edsbackakocken, ett magasin jag var utgivare för åt Christer Lingström. Det var så det började och det är så det hänger ihop. Hade det inte varit så hade jag inte skrivit det här, men nu har jag gjort det och om några veckor ska slutmanus lämnas, återstår en hel del tankearbete och smakande på valörer, ett alltigenom nötande arbete som tillhör helheten.
