Med August på herrlunch

Så fick det bli, tandläkaren mitt på dagen och ända fram till lunchtid. August och jag åkte iväg till Edsbacka Wärdshus och åt en alldeles utmärkt smörstekt sej med blomkålspuré och skaldjursskum. Barnmeny - neehej tack. Det fanns inte en smula kvar när August fått äta i tur och ordning 1) Potatispurén 2) blomkålspurén blandad med skaldjurssåsen 3) de gröna bönorna som August bestämt hävdade var sojabönor. 4) den läckra fiskbiten som var ett rejält stycke. För just det har han kvar, att äta som ungar gör, enskilt och avskärmat, var smak för sig utom förstås när det serveras läckra grytor eller härliga röror.



Hemma, senare på kvällen blev det ett långkokt och ugnsstekt revbensspjäll (kokat nästan två timmar försiktigt sedan svalnat och lagt i press över natten för att sedan brynas i het ugn). potatismos och hemlagade grönsaksbiffar till en kompis till Alma som var på besök och som är vegetarian.

Att dö levande - en ynnest för en räka, allrahelst på Frantzén Lindeberg

Havskräftan så som den serverats en gång på f/l

Jo, det är nog så att gastronomi på riktigt gör en smula ont. Lyssnade därför med spänning på ett inslag i Nordegren i P1 på Sveriges Radio och det blev en lätt skrattretande lyssning inte bara för Nordegrens, som vanligt yra mössa som alltid landar där han vill, utan för en marinbiolog som samtidigt gör sitt yttersta för att tycka synd om fiskar, skaldjur, ja till och med ostron - hajar Ni! Nordegren frågar om ostronets själsliv och om möjligt att hon/han har dödsångest där i munnen på amateuren.

Så kommer marinbiologen som i sin egen skepnad naturligtvis helst vill se fiskar och skaldjur orörda i naturen - det vill ju de flesta naturmuppar, ändock äter de! Och det hela är appropos att restaurang Frantzén/Lindebergfått in en sändning levande havskräftor att slaktas precis före ätögonblicket vilket naturligtvis har sina fördelar för kvaliteten och därmed också smaken.

Men lyssna själv på inslaget, gå till vänsterspalten och klicka på länken: Rått i munnen och notera att Björn Frantzén får det lysande sista ordet som han griper tag i själv över huvudet på alla andra medverkande, spik i kistan, over and out!

Så ser de ut i verkligheten dessa molusker med självsliv och dödsångest

Påminner mig så en historia från gotland om fiskaren som varje morgon, och så hade gjort i 50 år, rodde ut och vittjade sina bottengarn. Som alla andra morgnar tog han sina flundror upp till en rensbänk en bit från land och flådde de sprittande härligt färska fiskarna. Just denna morgon kom en stockholmsdam i badtofflor och morgonrock fram till honom efter hennes morgonsimning:
"Jöreinte ont på fiskarna när du gör så där"? frågade hon.
Fiskarbunden tittade på spöket från Stockholm och svarade:
"Nehaj du, di är vane!"

Morgonlåt i skogsbrynet - och tankar om generellt hundförbud i stadsplanerat område

Rodjana på morgonpromenad i björkdungen

Skulle varit ute tidigare slår det oss. Dimma över åkrarna och en lös hund med hundägaren 20 meter efter som om de inte begriper, låtsas inte förstå. Det är generellt kopplingstvång i Sollentuna enligt lokala ordningsstadgan och dessutom så här tiden mellan första mars och 20 augusti stadgat enligt lag att hundar ska "Hindras från att löpa lösa i marker där det finns vilt" vilket av Naturvårdsverket tolkas som att alla hundar ska hållas i koppel!

Varför ska man ha hund över huvud taget när man inte använder den i brukssyfte, jakt, vakt, sök. För inget av detta behövs hund i stan eller förorten. Man undrar vad man har hundar till där?

Efter hela Edsån är det fullskitet efter hundar. Det är svårt att ta sig fram helt enkelt.

Nu var det inte det vi var ute efter, trodde vi skulle se fler gäss den här morgonen, eller kanske tofsvipor. Ringduva var det enda, hackspett på håll, inga sångare, sex grader i luften - fortfarande vårvinter. Rådjuren var skrämda av den lösdrivande hunden, synd!

Men det är skönt ute. Man liksom får en bra start på söndagen. Nästa helg går vi ut vid fyra - i gryningsljuset - upp mot gamle Almquists Antuna Gård - jo det var Carl Jonas Love Almquists pappa som var herre på den gården som den stod där i slutet av 1700 och början på 1800-talet.

1854 sänktes vattennivån i Norrviken för att man skulle få mer odlingsmark. Då rätades Edsån ut som en spikrak kanal, handgrävd. Nu finns tankarna på att låta den hitta tillbaka till sin tidigare form.

Farfarsfika med Freija

Barn och barnbarn om vartannat. Dök på Freija och hennes "lattemamma" häromdagen i Espressohouse. Plötligt knallade hon bort från mamma och hennes väninna och satte sig i mitt knä. Så mycket har vi inte träffats att det är den naturligaste sak i världen för en ettåring - men tydligen är blod tjockare än vatten. Sånt är kul för en farfar!

Nu ger vi upp indiern på Rotsunda

Dety ser ju inte ens gott ut på bild

Jag tittade på underhållande mästerkocken i efterhand på TV4play. Det avgjordes i en utslagningstävling om vem som gjorde den bästa curryn på kyckling. Och jag blev omedelbart sugen på den där rika blommiga och heta currysmaken.

Nästan genast efter programmet tog jag ytterrocken och tänkte bege mig att köpa en fet majskyckling och nödvändiga kryddor. På vägen ändrade jag mig och körde ner mot Rotsunda Torg där det ligger en Indisk restaurang som vi dissat tidigare, men som ändå borde kunna göra en curry värd namnet - handlade kyckling och lamm och bad om lite extra smak och hetta. Det tog gott och väl 20 minuter och ett underhållande samtal med en lindrigt nykter gäst från Bollnäs som gjorde stor affär av att han skulle ner till Phuket och spela rock för han var bra på det och så skulle han själv låta sig underhållas av de leende thailändska flickorna.

Alla människor bygger luftslott - det är bara alkoholister som flyttar in i dem!

Okey Naanbröd, men det väger knappast upp en misslyckad middag i övrigt.

Vi fick vår mat och tog med hem. Det var inte bra, eller , det smakade ingenting och medföljande sallad var ett skämt med skuren paprika, tomat och isberg dränkt i en skakade köpedressing utblandad med gurkmeja.

Så synd, men när jag själv i efterhand läser om vårt förra besök var det föga överraskande.

Våren för dörren, lärkor i skyn och rådjur i busken

När vi flyttade till nya huset var det alldeles snöigt, sedan snöade det bara mer och mer, vi kunde bara gå där det fanns plogade vägar om ens då vi hade ner mot 30 minus nästan dagligen i december och januari.

Idag var första dagen vi gick bortanför tomtgränsen och ut bort till Edsån, den gamla vikinga vattenvägen som nu snart ska restaureras och som är skyddat lekvatten för aspen. Nu har vi också kunnat notera minst två ställen där bävern försöker dämma upp.

August och farsan hans på första vårpromenaden ut mot åkrarna

Från Antuna har man byggt en bro så att man nu kan ta sig ut över åkermarkerna där vi idag såg både rådjur, lärkor och grågäss.

Snön ligger kvar i skuggan, men gissa om det smäklter och det var världens fart på Edsån mot Edssjön. Vidare forsar vattnet in i Oxundasjön och ut i Mälaren.

En ny väg med bro över Edsån till Antuna

Vi sa med en mun; Vad fint vi bor!

Ska gå upp i gryningen någon dag och bara lyssna på morgonlåten. I morse skrek hackspetten till utanför fönstret så att vi vaknade.


Han har det bra han August som blir buren när han helst vill.

Glömde garaget - bilen infryst i ispansar

Early this morning, 6°C below, icecold wind and armourplate of ice on frontscreen impossible to penetrate

När vi fick garage till bilen med värmesladd och allt så hyllade jag detta som att jag skrapat min sista "djävla" vindruta.

Så blev det inte tydligen. Igår tänkte jag, utan att reflektera över de höga skyarna och tilltagande tydligheten i vinden att det skulle bli en ispansarnatt - jag ställde bilen utanför.

"Tomorrow, Dad, tomorrow we just have to park in our garage" - agree!

Påföljden att alla rutor var klädda i ett upp till centimetertjockt istäcka som satt så hårt att det helt enkelt inte gick att skrapa bort.

Ytterligare påföljd blev tio minuters försening på dagen vilket först drabbade August och dagistiden.

I kväll parkeras i garaget.