Det fick bli Edsbacka Wärdshus även idag

Med risk att bli tjatig. Tre dagar öppet och Tabberaset på plats varje dag och idag dessutom med några av "Bistroätarna" vilket naturligtvis inte ska upplevas som en pik mot Edsbacka Bistron utan bara ett försök för oss att nå perspektiv. Och det minsann gjorde vi - sällskapet i övrigt tog efter min rekommendation det dillkokta lammet som jag provade igår. "Ännu bättre idag" och folket himlade med ögonen. Jag själv njöt gratinerade gäddqueneller av det slag jag tidigare bara ätit med framgång på Leon de Lyons bistro i bottenplanet på 1 Rue Pleney utöver det farsgubben lagade hemma till oss som små.

Det underbara dillkokta lammet

Vi kommer att på prov flytta vår fredagsverksamhet till detta nya och optimistiska näringsställe i Sollentuna, och visst är det lite hemmavant att sitta i paviljongmatsalen under kristallkronorna, på samma plats jag så många gånger njutit stor gastronomi vid både gästspel och från Christer Lingströms Edsbacka krog-kök.

I morgon lördag planerar vi familjemiddag - vi har bord - till premiären för ett svenskt smörgåsbord på nära håll.

Smygöppnande Edsbacka Wärdshus

Jag skrev om Edsbacka Wärdshus för några dagar sedan. När vi var där och "pressåt".
Krogen smygöppnade sina luncher, förmodligen för att låta folk som mest sprida budskapet vidare och så för att köra in logistik i de nya rummen,
I onsdags åt jag en kolja med äggsås som lockade fram ganska så mycket nostalgi - koljans lite kärva och sträva sturktur, äggsåsens runda, egentligen lite ekivoka karaktär och smak - det där kunde varit morsans kolja på 50 talet, fisken som försvann och kom tillbaka för visst har det varit ett koljeglapp i den moderna historien.

Så idag kunde jag inte låta bli. Hade sneglat lite på Edsbacka Wärdshus hemsida och förstått att det vankades lamm i dillsås - en av mina längtans smaker. Dröm om det lammet som serverades. Jag frågade om var i herrens namn de hittat ett så vackert lamm, bitarna liksom föll sönder och smälte och köttets färg var något åt dilammshållet, blekvitt. Syran var perfekt i såsen för en normalsmakare, jag il ha den lite mer ettrig, lite sexigare och mindre söt, men jag är ju så sjukt nördig i just den balansen att det är rent onödigt - bästa lamm i dill jag ätit på 25 år - bara Hemsenisse kanske skulle kunnat överträffa anrättningen.

I morgon har vi vår vanliga lunch på Edsbacka Bistro - jag har skam till sägandes egentligen en större lust på Wärdshuset just nu och har i lönn mailat runt bland fredagens bordsfolk om man inte skulle kunna tänka sig att... och det kan man nog för jag såg just på menyn att det vanktas gäddqueneller med bladspenat och vitvinssås - vilket vi ibland också kan få hos Bistron och det innebär att vi plötsligt får ett jämförelsematerial.

Det låter lite för mycket kanske, men även lördagen har vi vikt till Wärdshuset. I onsdags beställde jag bord till hela familjen för att begå smörgåsbordet, jag är löjligt förtjust i smörgåsbord och kommer att få anledning att återkomma om det här.

KATASTROFBRAND - GRANNENS HUS BRINNER

Branden klockan 16:40

Renoveringsarbete slutar i storbrand, alla lägenheter, 18 stycken, fullständigt förödade, skadade av skum, vatten, brandrök. Flera brandkårer, Attunda, Södertörns, deltar i släckningsarbetet. Våra grannar, våra vänner är inhysta på Scandic. Vi lider med dem - det är så sorgligt.

Branden just i ögonblicken 21:43

Under flera veckor har det pågått ett renoveringsarbete i bostadsrättsföreningen, den innefattade balkongrenovering och PCB-sanering. Det var enligt vittnen byggföretaget själv som ringde till 112 och larmade brandkåren vid 15-tiden. Något hade gått snett vid saneringen uppe vid takfoten och pappen hade antänds - nu sex och en halv timme senare är hela huset utrymt, lägenheterna så svårt skadade att de näppeligen går att renovera i det förstone och det brinner fortfarande med öppna stora lågor. Det är en katastrof för våra vänner och för hela bostadsrättsföreningen.

Söndagslunch - original Isaan

Ibland blir vi oerhört sugna på de där originalsmakerna, de torkade räkorna, den fermenterade räkpastan, den råa strukturen i maten, det varma kladdiga riset och det marinerade och hårdgrillade köttet.
Somtam gjorde vi på råa bönor "toua", chilli, tomat, vitlök och kryddad med "kapi" som alltså är den fermeterade räkpastan som har en mycket speciell smak och som jag tror man alltid har ett förhållande till.



Att vi hade lite entrecote i frysen var väl mest tur och att vi tog ut den för att tina redan igår gjorde saken bara bättre - nu marinerades strimlor av köttet med fisksås, korianderfrö, vitlök och yakitorisås. Grillades sedan på hög värme och så åt vi det som fingermat med kaoniew, ångkokat stärkelserikt kladdris.

Fish & Chips - klassiker efter akvariebesöket

Efter igår, på väg hem från akvariet, kläckte Lovisa den eminenta idén att vi skulle ha Fish & Chips till middag.
Så fick det bli!
Vi hittade torskfiléer på City Gross - utmärkta att köra i fritösen och så med pommes till i brist på entusiasm, eller snarare ork, att skära egen riktig chips.
TBH:
Maltvinäger
Salt
Peppar
Majonäs

Blötdjur och förvirrade hajar - utflykt till Aquarium

Det var väl inte direkt planerat om man undantar de åtskilliga gånger vi påmint oss om att akvariet på Djurgården finns. Nu åkte vi i alla fall dit trots att vi har ganska svårt för konstlade äventyr av den här typen, scenografier, upptåg, gester.

Det var en imponerande regnskog och belysningsmästeri - men regnskogen är Rodjana uppvuxen i och jag själv besökt åtskilliga runt jorden så det kändes inte märkvärdigt som sådan. August blev dessutom skraj av åska och buller.

Hajarna simmar runt som galna och känns väldigt instängda - stackars hajar var det som kom över oss - och sedan var det slut utöver kafeet som är en direkt förolämpning med den mat som serveras.

Huvudsaken var inte resmålet utan vägen dit, att få vara tillsammans! Att vi sedan inte kunde enas om var vi skulle äta lunch är en annan femma och att det sedan inte fanns tillräckligt med bord på Xoco är en annan.
Då säger Lovisa - jag är sugen på fish & chips och så fick det bli, hemma!

Nya Edsbacka en dröm om ett wärdshus

Edsbacka har aldrig varit något wärdshus - det liksom bara inte finns i rullorna, i allt har Edsbacka kallats för Krog ända sedan krogen invigdes första gången den 22 december 1626. Det var nämligen då Drottning Kristinas pappa, Gustav II Adolf gav krogen tillåtelse att: "Urtappa och utskänka allehanda främmande och svenskt öl, desslikes vin och brännvin samt andre hetsige främmande drycker". År 1645 är Drottning Kristina själv gäst och då hos Edsbacka gårds herre den fifflande riksskattmästaren (han stack med Estlands statskassa) Gabriel Bengtsson Oxenstierna som var kusin till Axel - Kristinas förmyndare.

Idag spelar det ingen roll att krogen kallas Wärdshus - i alla fall inte för dem som hade rädslor att huset skulle förgås - bli något annat - för det har det inte blivit. Krogen står kvar med alla sina små tillhåll och sin 1600-tals tegeltaksvälvda källare i original - herrtoaletten i entrén har blivit bar med det italienska toalettkaklet intakt som fond (har inget med tradition och historia att göra).

Idag var det smörjning för pressen - lite konstigt att inte fler mathabituéer infunnit sig - någon liten dragningskraft borde eventet haft, men det är klart det är casual friday och alla vill hem. Lokala medier kom i drakarnas ställe och lät sig förkovras storögt och ovant och förplägas med en sparris de förmodligen bara sett maken på TV - en svensk tallrik med utmärkt gubbröra och som sagt en årets premiärsparris (tysk) som flugits in genom sot och aska, löjrom, små färska potatisar och en inkokt lax (som för övrigt har den traditionen på Edsbacka att Christer Lingström lagade den återkommande till Tore Wretmans årsdagar, så återkommande att inkokt lax blev ett litet av företrädaren Christers signum. Nu lika god, lika mjäll, lika lamelligt saftig.

Nä, men det här ser väldigt lovande ut - en avdelning för "di snabbe" och en avdelning för de som vill mer och har fetare "pluskor", i alla fall till lunchen. Fisk eller kött i "pavven" (den ljusaste av paviljonger med utsikt över Edswijks park och vatten och en två eller trerätters i mörkare gammelhusets matsal.)

Till kökschef har städslats Kjell Appelgren - med bakgrund hos Nils Emil och Claes på hörnet och både ock. För restaurangen står Magnus Ericsson, sollentunabo och tidigare restaurangchef på Ulla Winbladh.

En lustighet i sammanhanget är mitt möte med Nils Molinders co-partner Patrick Lundstedt vars dialekt avslöjade att han är västgöte och jag frågade varifrån? - från Hjo, svarade han.
"Jag var i Hjo i förrgår" kommenterade jag.
-Min bror har en krog där som heter Bryggan, förklarade Patrick
"Då åt jag hans morgonsimmade vätternröding där och den var bra!, svarade jag och förstod med ens hur trång och liten den här matvärlden är, men också hur jädrans kul det är att vara mitt i maten!