Hiram och Tusenlappen

För många år sedan, 1960 kom Hirams blå kokbok, den som heter Hirams Kokbok.
Det var i början av 60 talet som jag fick den boken i julklapp av mina föräldrar - alla vi ungar fick den, låt säga att det var 1965-67 eller något i närheten.
I boken fanns en tusenlapp instucken.
Så var det när vi var i början av tonåren att vi fick alltid en tusenlapp till jul, instucken i en kokbok.
1965 motsvarade en tusenlapp över dagens 8000 kronor i köpkraft. Varje jul spenderade alltså mina föräldrar
24000 kronor på oss barn.

När Hiram, Märit Huldt, fyllde 90 var jag hemma hos henne. Jag hade böckerna med mig, den blå, den röda och den gula. Jag frågade om hon ville skriva något i dem och det ville hon naturligtvis. Och hon skrev och skrev. Först i den blå, sedan ett långt personligt brev i den röda. Jag blir en smula rörd över att slå upp dessa gamla böcker som så fullständigt klädde av alla matjournalister allt de lärt sig och allt de stod för och jag blir rörd med tanke på alla dessa pengar vi underhölls med till jul.
Pengarna är slut men böckerna är fortfarande moderna med sitt språk och inspirerande recept. De finns fortfarande på antikvariat - se till att skaffa dem.

Jul på Lillstugan

Visst har det blivit en del externa julbord. Ett av dem tillsammans med Rodjana. Det håller vi för det för bästa i år - litet, omfattningsbart, vällagat, gott och prisvärt - en vanlig lugn lunch som vi hann med i veckan som var.
Lillstugan är ett litet ställe som gör skäl för namnet, en liten stuga med landsändskänsla trots att den är inträngd mellan nya Silverdal där trångbodda radhus ligger så tätt att man inte behöver egen TV, man kan titta in på grannens och på andra sidan järnvägen, stambanan och sexfiliga E 4an. Huset byggdes en gång i början av 1900 talet av en slaktare i Sollentuna som gav stugan till sin dotter för att hon skulle kunna öppna konditori.
Där njöt vi julen - den som hinner tycker jag ska ta en sväng dit före den 23e. Förvänta Er inga märkvärdigheter, bara att det är gott - jo förresten en märkvärdigt saftig skaldjursterrin kan man sukta efter och allt annat som hörde ihop och som inte spretade med 30 olika sillinläggningar utan ett bestämt antal som man hinner med.

Konstnärsklubben och Sällskapet

Åren går och händelser upprepar sig - det är väl det som kallas tradition och det är sådant som blir så tydligt i Tabberasets bloggvärld.
I veckan pratade jag lutfisk på Sällskapet och för andra året i rad. Nytt bland mina ord denna gång är väl det makalösa att lutfisken gått om konsumtionen av färsk torsk i Norge. Under massor av år ha marknadsföringen riktats mot unga för att njuta av denna gudomliga spis och det har lyckats. Restauranger som serverar lutfisk från premiären i oktober och fram till jul är knökfyllda. En av dem jag håller för bäst är Gamle Rådhus och där måste hugade lutfiskälskare beställa bord till 2010 års lutfisk redan nu och då har krogen tre sittningar om dagen från början av oktober fram till dagen före julafton.
Så berättade jag om den norska specialiteten "Boknafisk" och om det har jag ett radioinslag här på Tabberaset som Du hittar här.

Den praktfulla matsalen på Sällskapet där vi åt lutfisk i veckan.

Igår kväll gick vägen till Konstnärsklubben - en anrik klubb tid jag kallades som ledamot redan 1982.
Vi underhölls av operaelever - fantastiskt och så ett lika fantastiskt, litet, men naggande gott, julbord.
Se så är julen redan avverkad - i alla fall den officiella biten - nu återstår barnens alla luciatåg, ett på dagis om en stund med August, sedan Alma och sist Lovisas stora med musikklasserna.
Det här är min första lutfisk för året, oktober, och lagad av Leif Mannerström

Om bara några dagar hoppas vi julstressen är över och vi kan luta oss tillbaka.

Julglöggen efter Stallbackens vänner

Det är klart att all glögg är snarlik - bläddra bland glöggrecept och det är bara frågan om små, små olikheter när allt kommer omkring och blandningen värms eller glödgas i grytan.
Jag är händelsevis ordförande i Stallbackens Vänner som är en kulturyttring i Sollentuna Kommun och som arrangerar lokalt nationellt firande av bland annat Valborg och däremellan arrangerar föreläsningar av kvalitet.
Häromsistens var det några i föreningen som ställde till med glöggkalas på Edsvik som är beläget på den Stallbacke vars aktiviteter föreningen en gång var med och formulerade. Till det glöggkalaset komponerade jag Stallbackens vänners glödg som hastigt och lustigt förmodligen serverats i 250 år, kanske ännu längre tillbaka då platsen nämns första gångerna vid 1300 talet.
Kan inte undanhålla Er glögghistoria och recept:

Om glöggen
Glödg är en av världens äldsta smaker fullt jämbördig tidsperspektivet med fisksåsen, (tryck på länken och får fram allt jag bloggat om med fisksås) den thailändska nam pla eller snarare den romerska Garum och jag vill belägga det med att Hippokrates gjorde sig känd för sin heta och kryddiga dekokt - den som vi valt att kalla Glögg efter det tidiga och svåruttalade ”glödg” som i sin tur var en folklig förkortning av ”glödgat vin” efter tyskans ”Glühwine”.
Under vår franska era på 1700 talet lånade vi franskans”brûlot” som benämning för glögg då översättningen är ”att glödga”.

Fortfarande långt in i vår tid kallades det lilla filter, tygstycke, som man silade bort glöggkryddorna med för ”Hippokrates skjortärm”.
När den gamle grekiske doktorn Hippokrates lagade glödgat vin med kryddor var det för han förstod att örter och kryddor med sprit utdragna verksamma ämnen kunde bota allehanda sjukdomar – vad det var som var bra mot vad, det hade han inte en aning om – men det lär ha hjälpt!

Idag dricker vi glögg av tradition och för att det börjar närma sig jul och vinter och kallt och grinigt väder, men också för att få vara tillsammans – väcka samtal till liv och berika oss.
Pepparkaka hör till och kanske en lussekatt – tilltugg åt traditionsälskare och kulturvänner.
Jo visst - jag är kulturvän och jag är traditionsälskare, men jag hyllar väl bara glöggen för att vara hygglig. Själv håller jag till godo med ett etterstarkt bryggt ceylonte, spetsad med sommarens svartvinbärssaft som outspädd fått laka ur stjärnanis, kanel och kardemumma. Det sinnesförvirrande får de anfäktade stå för, men här är det spritiga receptet:

Som traditionsbärare bjuder jag på Stallbackens vänners hemlagade glögg att glödga privat när allt stillnar och vi samlar oss till jul. Receptet lär alltså vara 250 år gammalt.

Stallbackens hemlagade glödg

Det här behöver Du:
1 stor burk starkt öl
30 skalade sötmandlar
2 hg fina russin
4 torkade fikon kvartade
10 kardemummor (hela)
3 bitar torkat pomeransskal
8 hela kryddnejlikor
1 grov stång ceylonkanel
1 bit (som två sockerbitar stor) färsk skalad ingefära, strimlad
3 dl strösocker
1 ”kvarter” Renat brännvin
1 flaska billig madeira

Så här gör Du:
Lägg alla kryddorna i en treliters kastrull och häll på ölen. Koka upp och låt koka försiktigt i 15 minuter. Rör i sockret och rör vidare tills det smält helt och inte bildar sockerslingor på botten.
Häll på brännvinet och sätt i en termometer. Sjud tills glöggen är exakt 55°C – ta grytan av värmen och låt stå och dra i minst en timme, gärna längre.
När blandningen svalnat ordentligt slås madeiran över och glöggen får stå och dra ytterligare minst en timme.
Sila sedan bort allt grums och alla kryddor. Plocka ur mandlarna och russinen och spara dem till servering – de har fått jättegod smak från brygden.
Häll upp glöggen på flaskor.
Före servering är det fram med termometern igen och uppvärmning till exakt 55°C. Lägg i några av det kryddkokta mandlarna och russinen i varje glas och servera.

Grattis Linus Åberg

Vi var bjudna på brunch i förmiddags uppe i Töjnan. Linus Åberg fyller ojämnt men allt ska firas menar hans familj och för oss som gillar anledningar till att äta gott är detta perfekt.
Rodjanas födelsedagspresent var ett stort gäng med amerikanska pannkakor:


Rodjanas amerrikanska

Det här behöver Du för fyra personer...
35 g smör
2 stora ägg
2 dl ordinär filmjölk
3 dl Åsens gammeldags ohomogeniserade mjölk
4 dl vetemjöl special
1 msk socker
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt

...och så här gör Du:
smält smöret och låt svalna. Blanda mjölet med bakpulvret. Sikta ner i mjölken och vispa. Låt det hela stå och svälla. Vispa ihop äggen med fil, salt och socker. Mixa med grundsmeten. Vispa i matfettet så att den emulgerar med smeten.
Stek i plättjärn. Häll i rikligt med smet/deg och vänd inte plätten förrän den puffat upp och blivit torr på ovansidan.
Servera med lönnsirap eller allra helst tillsammans (det är nog bara jag som gillar det) riktigt brynt extrasaltat smör

Vilket fantastiskt bra initiativ - så här vill vi ha det varje söndag - helt perfekt, ut tillsammans med andra - träffa nya ansikten, äta ihop, dricka smothies, äggröra med bacon, fikonmarmelad och kuvertbröd, kaffe, kakor.
Yesss! låt det bli en söndagstradition!

August hittade omedelbart sin favoritplats i ungarnas sängkammare.

Kung Bhumibol Adulyadejs 82 årsdag

Igår firade den thailändske Konungen Bhumibol Adulyadej sin 82 års dag, mot alla odds skulle man väl kunna säga. Han har sedan en tid tillbaka vårdats på sjukhus för diverse åkommor, men högtidsdagen är så viktig att han lyckades bli utskriven några timmar för att tala till folket. I sitt tal uppmanar han till fred och att initiativet ska tas av hans egen stab och regering, tjänstemän och anställda.
Det finns en måttligt juste upptagning av TV talet via den är bloggen och hemma hos Ging och Maleé.

Värt att understryka är uttalet av hans namn Kung Poomipon Aduljadejt - vilket de allra flesta i Sverige, inklusive lata nyhetsreportrar i svensk TV inte orkar ta reda på.

Så kan man fråga sig varför han nästan äventyrar sin hälsa med att, försvagad, ta sig hem till palatset i Bangkok och inför miljoner TV gulklädda tittare hålla sitt traditionella farsdagstal (Fars Dag i Thailand firas nämligen samma dag som Kungen fyller år). Svaret är naturligtvis att han än så länge är Thailands enda sammanhållande kitt - folk uttrycker alltid stor oro över vad som ska hända med landet om kungen dör.

Mer att läsa om detta i denna blogg här och här då jag själv var på plats i Bangkok vid firandet.

Julgodis

Julgodis - inte karamell och inget med kola - bara det bästa, egenodlad svartkål (palmkål) och så den röda grönkålen. Skördas av tradition julaftons morgon när ljuset gryr och då tillsammans med potatisen som nu ligger under vintertäcke och väntar. Nu är allting klart (nästan)
Nu ligger allt för vintern, täckt och klart