Det är klart att all glögg är snarlik - bläddra bland glöggrecept och det är bara frågan om små, små olikheter när allt kommer omkring och blandningen värms eller glödgas i grytan.
Jag är händelsevis ordförande i Stallbackens Vänner som är en kulturyttring i Sollentuna Kommun och som arrangerar lokalt nationellt firande av bland annat Valborg och däremellan arrangerar föreläsningar av kvalitet.
Häromsistens var det några i föreningen som ställde till med glöggkalas på Edsvik som är beläget på den Stallbacke vars aktiviteter föreningen en gång var med och formulerade. Till det glöggkalaset komponerade jag Stallbackens vänners glödg som hastigt och lustigt förmodligen serverats i 250 år, kanske ännu längre tillbaka då platsen nämns första gångerna vid 1300 talet.
Kan inte undanhålla Er glögghistoria och recept:
Om glöggen
Glödg är en av världens äldsta smaker fullt jämbördig tidsperspektivet med fisksåsen, (tryck på länken och får fram allt jag bloggat om med fisksås) den thailändska nam pla eller snarare den romerska Garum och jag vill belägga det med att Hippokrates gjorde sig känd för sin heta och kryddiga dekokt - den som vi valt att kalla Glögg efter det tidiga och svåruttalade ”glödg” som i sin tur var en folklig förkortning av ”glödgat vin” efter tyskans ”Glühwine”.
Under vår franska era på 1700 talet lånade vi franskans”brûlot” som benämning för glögg då översättningen är ”att glödga”.
Fortfarande långt in i vår tid kallades det lilla filter, tygstycke, som man silade bort glöggkryddorna med för ”Hippokrates skjortärm”.
När den gamle grekiske doktorn Hippokrates lagade glödgat vin med kryddor var det för han förstod att örter och kryddor med sprit utdragna verksamma ämnen kunde bota allehanda sjukdomar – vad det var som var bra mot vad, det hade han inte en aning om – men det lär ha hjälpt!
Idag dricker vi glögg av tradition och för att det börjar närma sig jul och vinter och kallt och grinigt väder, men också för att få vara tillsammans – väcka samtal till liv och berika oss.
Pepparkaka hör till och kanske en lussekatt – tilltugg åt traditionsälskare och kulturvänner.
Jo visst - jag är kulturvän och jag är traditionsälskare, men jag hyllar väl bara glöggen för att vara hygglig. Själv håller jag till godo med ett etterstarkt bryggt ceylonte, spetsad med sommarens svartvinbärssaft som outspädd fått laka ur stjärnanis, kanel och kardemumma. Det sinnesförvirrande får de anfäktade stå för, men här är det spritiga receptet:
Som traditionsbärare bjuder jag på Stallbackens vänners hemlagade glögg att glödga privat när allt stillnar och vi samlar oss till jul. Receptet lär alltså vara 250 år gammalt.
Stallbackens hemlagade glödg
Det här behöver Du:
1 stor burk starkt öl
30 skalade sötmandlar
2 hg fina russin
4 torkade fikon kvartade
10 kardemummor (hela)
3 bitar torkat pomeransskal
8 hela kryddnejlikor
1 grov stång ceylonkanel
1 bit (som två sockerbitar stor) färsk skalad ingefära, strimlad
3 dl strösocker
1 ”kvarter” Renat brännvin
1 flaska billig madeira
Så här gör Du:
Lägg alla kryddorna i en treliters kastrull och häll på ölen. Koka upp och låt koka försiktigt i 15 minuter. Rör i sockret och rör vidare tills det smält helt och inte bildar sockerslingor på botten.
Häll på brännvinet och sätt i en termometer. Sjud tills glöggen är exakt 55°C – ta grytan av värmen och låt stå och dra i minst en timme, gärna längre.
När blandningen svalnat ordentligt slås madeiran över och glöggen får stå och dra ytterligare minst en timme.
Sila sedan bort allt grums och alla kryddor. Plocka ur mandlarna och russinen och spara dem till servering – de har fått jättegod smak från brygden.
Häll upp glöggen på flaskor.
Före servering är det fram med termometern igen och uppvärmning till exakt 55°C. Lägg i några av det kryddkokta mandlarna och russinen i varje glas och servera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar