Vallåkra med krukor även i år

- One is a single two is a crowd -
Efter den principen kan man säga att det blivit en tradition för oss att åka till Vallåkra och njuta av den varma prehistoriska dalgången och Åsa Orrmells saltglaserade lergods.
Hon har byggt sin plats med dalgång, krog och saltglaserat - sammantaget blir det inte bättre, den helheten är svår att överträffa och i dalgången där Rååns vatten genom sidobäckar grävt sig djupt ner, så djupt att den framkallat skeenden för 200 miljoner år sedan och dinosauriespår. Vi kom tio minuter för sent för att njuta deras oxbringesmörgås med kaffe, men vi fick en god stund med Åsa Orrmell om keramik och om uttryck, men mest om helhet, den som hon vårdar så och känner för.
Jag vill använda mig av Åsa Orrmells keramik i min nästa bok - men det vet hon inte om än.
Det här var vår sista utflykt före hemgång. I morgon landar vi i Stockholm igen, i trädgården, i staden, i vimlet och bruset.
Vallåkra skriver Linné om platsen under sin skånska resa - det är lpngt dit från inledningen , men för mig osökt in på den utlovade ljudliga serien om Carl von Linné och maten vilken går att avlyssna på tabberaset inom kort.

Sommarrullar - Vårrullar - Tomatrullar

Har filéat tomater hela morgonen och lättorkat i varmluftsugn för att de inte ska blöta ner för mycket i vårrullarna som Rodjana komponerat för VIkentomater.
Hackade färska kantareller, gul lök, tomater och nudlar ingår också.
Läckert med smak som stannar.

Grillat hos Perssons med buffégratäng

Jade flög drake som hon inte gjort annat - jag skickade upp en gratisdrake från "Kalaspuffar" och gjorde gratisreklam över hela Falsterbohamnens sandstrand, poppis tills vi lyckades störta draken över soltörstande strandraggare. Nästa gång ska jag ta med våra vackra kinesiska drakar av siden och med ormande, slingrande färgglada svansar.

Tack för igår - heldag hos Perssons i Falsterbo med strandliv, Engelholmsglass och sedan grillat i trädgården.
Till serverades en praktisk gratäng från tidningen Buffé som lagas ungefär så här:
Potatis och morötter i tärningar, sockerärter i diagonaler och rejäla nävar med babyspenat. Allt försteks i smör och hälls över i gratängform, på med grädde och in i ugnen tills den är genomkokt och har stannat.
Maten, människorna, miljön - en oslagbar kombo för en superdag under solen.

Brädad av en sjuåring

Alma kom smågråtande från sovrummet ut till mig och jag frågade naturligtvis hur det var fatt.
-Kan inte säga, svarade hon.
"Det är klart Du måste berätta för mig om det inte känns bra", svarade jag.
Det var uppenbart att hon grälat med sin mamma.
-Du kan väl fråga Din fru, svarade hon föraktfullt

o0o

Igår hade vi samlingsmiddag hemma hos mina gamla föräldrar. Brorsan kom med Noi och vi åt stekt lax med sås och potatis.
Bäst brorsan och jag stod i köket tillsammans med Alma sa han till Rodjana, morsan och Noi att de skulle sitta ner på terassen och bara koppla av.
-Det är ju sånt som bara män kan, kommenterade Alma frankt.

o0o

Så där går hon på och piper sig in i resonemang ständigt under dagarna och man blir ganska full i skratt att det finns så mycket tänk i den ungen.

Stilleben i glas

Är i Viken i Skåne och hittade ett av mina gamla glasfönster - sånt är kul, jag minns hur jag slet med blylister och glasskärare i det tunna kyrkglaset och hur vackert det blev mot ljuset där färgen liksom blev inbyggd.
Det är i år 35 år sedan jag gjorde fönstret som ett test att jag kunde.

RADIO: Linné äter middag i min trädgård

Tabberaset bökar i trädgården med sonen som hjälp

Carl von Linné var ingen gastronom, men han var noga med vad han åt, dietist som han var.
Inför Linnéåret gjorde jag en serie radioinslag för Sverige Radio om Linné och maten.
Vällyssnat, repriserat och omskrivet.
Inom kort kommer inslagen att läggas ut på tabberaset.se
Vad sägs om pannkakor stekta i kutfett på Gotland, äggskålar och äppelcider på Öland, dissad vägkrog i Östergötland, skånsk ostrongödslad sparris, segmjölk från Lappland och stekt vassbuk från Sörmland?
Lyssna och njut av 1700 talets både rikemansmat och fattigmans barkbröd.

Chokladtomat

Det är som med de små citronliknande tomaterna att man tror att de ska ha en svag citronsmak vilket de naturligtvis inte har.
I veckan var vi på Vikentomater och tittade på nymodigheterna för året och då kom Susanne Hansen med "chokladtomater".
Det var med viss misstanke om chokladsmak som vi smakade. Jisses, välfyllda umamibomber. Så mycket tomatsmak att det bara dundrade till och så matigt eller snarare som ett tomatshot, saftigt med mjuka kärnor. Smaken liksom rinner in i varenda skrymsle i munhålan och skalet är bara som en mycket tunn omärkbar hinna.