Det ser ut som att den här veckan ska gå i hettans tecken.
Rodjana kunde inte hålla sig utan gick förbi Tawen Thaifood på Malmvägen. Vi har dagis alldeles i närheten och häromdagen landade vi där för familjemiddag. Där finns Isaankock som vet hur en slipsten ska dras. Bara de vänjer sig av med att använda så främmande ingredienser som paprika i anrättningarna så ska jag rekommendera stället fullt ut. Vi har mest ätit traditionellt tillagade rätter som inte ens finns på den förtryckta menyn, men som de mer än gärna lagar till. Ett exempel är den traditionella somtam po kem som vi hade häromdagen på plats och som Rodjana tog med hem i låda ikväll. Bra syra och god sälta samtidigt som det fermenterade från risfältskrabban går igenom som en svag ton av surströmming. Den runda limen och motståndet från de torkade små räkorna är sjä'lvklar liksom fisksåsen och ett uns av socker. Det där sista är viktigt. Jag upplever det som att thailändska amatörmatlagare, främst kvinnorna alltså, är väldigt förtjusta i att sockra maten. Ofta blir det för mycket av palmsockret som sötmar igen alla andra smaker - men jag tror att gesten med det sockersöta är generositet.
Efer vår inköpta somtam lagades en soppa. Buljongen reddes av kikkomansoja, vatten och nam man hoi ostronsås (blir en alldeles utmärkt soppbas. I med runnts skivad savoykål så tunn att det blir som fasta nudlar. Ett helt ägg rörs i samt tunna skivor av selleri och salladslök. På toppen lade vi vår älskade fiskpudding...hmm, hur kan jag nu säga som jag gör om paprika i thaimat och så själv lägga på norsk fiskpudding i min thailändska soppa?
Jo, bara för att fiskpuddingen är exakt i smak som de thailändska logchinpla fiskbullarna, bara lite lösare i konsistensen. Ingenting i thailändsk kosthållning påminner ens om paprika. Så det så.
