GI bantning - med mycket fett

Det här är inte officiellt än.
Jag börjar så smått, att utesluta kolhydraterna för att kanske bli av med gubbprofilen, ivrigt påhejad av Rodjana som tog tag i vår egenodlade vintersquash "Blue Hubbard" som nu är allt annat än blå utan orangegul och helt mogen.
Så det blev vitlöks och persiljesmörstekt fläskkarré och matvetesallad med ljumma marmarabirlikoliver.
Pumpan rostades i ugn med kardemumma och salt, en skiva getost av billigt märke till och så olivolja från den lilla exklusiva olivgården i Italien som vi hämtar hem den från i femliterdunkar.
Morgonen började med ägg och ansjovis så med några få undantag har dagen gått i allt annat än kolhydraternas tecken. Fick nämligen tag i min favoritjuice som jag inte kan motstå, surkörsbär. Blandad med Willys iskalla Premiärsoda hasip/hasip (betyder fifty fifty på thai, alltså ha=5, ha-sip=50=hasip-hasip 50/50) är den en dröm.
Till i morgon hade jag tänkt ladda med ett berg av bacon...
...det känns som om ett kilo försvunnit!

Chiliheta räkor

"Taffel-Lisa" skriver idag om chili i "DN på stan". Jag har tyvärr inte hunnit läsa än, men jag vet att hon varit hygglig att länka hit.
Artikeln ska handla om den "chili som flytt" - alltså om den chili som inte går att få tag i längre.
Jag tänkte, att det är konsumenterna som får skylla sig själva. Talade med en ansvarig i en grönsaksdisk och han sa att han inte kunde köpa hem en massa olika slags chili som en service för några få, de var för dyra för att ligga och bli gamla.
Kanske vi som skriver om mat tilldagligdags och faktiskt utgör en slags maktfaktor i konsten att påverka folk vad de ska handla och äta, kanske det är vi som inte tillräckligt förfäktat varan ens så att vi kan försörja oss själva.
Nu är det inget problem för oss - vi är glada om det finns små ettriga thaichili i thaibutiken (Thaifong). Då köper vi så det räcker någon vecka - all annan chili känns lite ointressant, i alla fall just nu.
Thaichili är också en av ingredienserna i gårdagens "Kung pad bai ma'grod".
Skiva stora räkor i bitar,
Strimla "bai ma'grod" (limeblad) som "nålar"
Stek hackad thaichili och vitlök i lite olja och tillsätt räkorna. Häll på ostronsås och lite socker tillsammans med svamsoja (Healthy boy).
Servera med ris och stekt ägg. Gör en Prig nam pla: 10 chili tunt skivade, 1 dl fisksås, saften från en halv lime.
Den flödar av väldoft, köpte den till Rodjana för en snar vecka sedan. Tre gigantiska knoppar som slog ut igår, tunga, fuktiga, söta av väldoft.

Bildstöld - igen

Det står klart och tydligt på min blogg att text och bild tillhör mig och att allt material på bloggen är skyddat av upphovsrättslag.
Likt förbannat är det folk som inte kan hålla fingrarna i styr.
Jag slår notoriskt ner på all bild eller textstöld. Spelar inte roll om det är trevligt folk eller otrevligt, om det hela begåtts av oförstånd eller ej, om bilden bara varit uppe tio minuter, en dag eller en månad. Mina ord och mina bilder är det som ska försörja mig och min familj. Den som ertappas kontaktas av den upphovsrättsjurist som jag samarbetar med vilket betyder att det blir mycket dyrare att stjäla ett stycke text eller en bild från mig än att förhandla om ett pris eller till och med fråga om bild och text kan få användas gratis.
Jag skriver det här för att i veckan har det hänt igen att en bild blivit stulen och använd, förvisso för att länka till min sida, men det är inte förmildrande så länge bilden publicerats utan mitt samtycke eller mot överenskommen ersättning.
Det är ett bild på Amanda Jenssen, idoltvåan, som jag intervjuade för Tidningen Lundaliv och som jag då passade på att ta några egna porträtt av där hon satt i lobbyn på "idolhotellet".
Porträttet hamnade sedan på en idolsajt och blev också upplagd på en bildsajt dvs det är två publiceringstillfällen av och samma bildtjuv. Självklart inleds omedelbart samtal om publiceringen med både ägaren till sajterna och den som aktivt har satt dit bilderna.
Det är oerhört viktigt att alla som yrkesmässigt arbetar med text och bild och låter en del "hyvelspån" ramla ner i bloggvärlden aktivt och bestämt bevakar sina upphovsrättsintressen.
Den som blivit utsatt för text eller bildstöld kan maila till mig så skickar jag över adressen till den jurist som för min talan och som specialicerat sig på dessa upphovsrättsbrott.)

Rosor och sursöt sås

Första gången jag förstod att sursöt sås var något annat än den som serverades till de friterade fläskbitarna i kinarestaurangen på Storgatan var i en hamn i Thailand för över tio år sedan och under en pilotinspelning för TV med två Edsbackakockar.
På det mobila köket hettade de upp olja i en wok och när det var hoppande hett sänkte de ner en hel liten tonfisk som de lät fritera. Samtidigt förbereddes den sötsura såsen till med grönsaker, ananas och ketchup. Ingen har väl undgått thailändares fäbless för detta sistnämnda?
Igår kväll till middag serverades på vårt bord en syrlig soppa på syrad vitkål och med vitlöksolja, ankfett och frikadeller på fläskfärs. Samma fina färs "gick igen" i de sursötasåsiga grönsakerna, minimajs, tomat, lök etc.
Sökte hos mig själv och hittade ett recept på ett ställe där jag skriver om thailändskt som bantarmat och där en mycket försvenskad variant på "Pad preio wan" delges Er.
Och när jag kom hem välkomnades jag av Rodjana och barnen med en sor bukett röda rosor vid sängkanten i det nytapetserade sovrummet. En bra start på kvällen; Röda rosor och en sötsur sås!

Nätverk, radioverk, huvudvärk

Nätverken kring det här med Thailand fungerar. Det är väldigt roligt och det är bra - jag har länge förstått vikten av fungerande nätverk.
Som de allra flesta vet förekommer Tabberaset en del på Sverige Radio, numer främst i matmagasinet Meny i P1, men ibland också i andra program.
För att producera ett program krävs det en hel del utrustning och som frilans (har varit frilans sedan 1973, fy faen, det är länge) får man investera i sådant själv. När man är ute som jag är och reser för att arbeta så innebär det ett djädrans slitage på grejerna. Man utsätter känsliga digitala prylar för fukt, värme, kyla, stötar etc - det betyder att jag får lämna in prylarna titt som tätt för underhåll och det är inte billigt. Små verkstäder som förr hade kunskap att ta hand om prylarna, finns inte längre. Det ärl märkesverkstäderna som gäller och då blir det fantasibelopp att betala för underhåll och rengöring.
Sedan var det så här: Att jag hittade en hemsida som länkar till thailandsaktualiteter. Han som driver hemsidan heter Tony. Jag länkar till den sidan från Lagers tabberas.
Han skriver där att hans fru kommer från Pakchong i Nakhon Ratchasima och heter Bang-on.
Rodjana bodde under stor del av sin skoltid i Pakchong och min svärmor bor fortfarande kvar där.
Rodjana fick för sig att en av hennes skolkamrater var Bang-on - så nu fanns det andledning att vidga nätverket med en fråga: Känner Rodjana och Bang-on varandra?
Nej, det gjorde de inte, men under samtalet med Tony så berättade han att han driver en "radioverkstad".
Blixtsnabbt frågade jag: "Kan Du DAT, jag har en Sony som har sett sina bästa dagar, raspar, skräpar, är död på en kanal och vägrar öppna sig ibland".
-Oh, det var länge sedan jag hade en DAT inne, men kom in ska vi se vad jag kan göra.
Alltså, alternativet hade varit, och det var jag beredd på, att köpa en ny digital "chipsbandare" för dyra pengar.
Jag åkte till Tony som visade sig vara en fryntligt, trevlig männska', lugnet själv, omgiven av högar av inlämnad apparatur. Firman hans har flera anställda och där i varje hörn satt folk och lödde och mätte och sökte fel med datorer.
Tony tog hand om min älskade lilla bandare som servat mig i över tio år och som varit ett riktigt underbart konstredskap.
Han skruvade sönder den, lödde om, rensade ur, drog nya ledningar inne någonstans i hjärnan på maskinen och så satte han ihop den igen och nu ljuder den som ny och det till ett pris som förvisso var med nätverksrabatt, men ändå skulle varit mikro jämfört med märkesverkstaden.
Hans hemelektronikfirma finns här.
Nu ska jag åka dit med min gamla Lenkogrammofon som väntar att få spela flera hundra LP skivor och den tillhörande stärkaren av märket Rotel.
Ville bara skriva det precis när influensahuvudvärken släppt till följd av penicillinkuren och jag börjar bli på hugget igen.

Thaimat snart svensk husmanskost

Från v längst upp: Pad pak ngua, Pad graaprao, längs ner:Geng Keuw Whan, Geang Phaneang
Vi lever i ett kaos - fortfarande, trots att den glade målaren, Janne, blev färdig i fredags. Herregud det tar en halv livstid att komma ordning. Och allt får en ny ordning. Ingenting blir som förr. Ska verkligen målningarna upp på samma plats? Ska vi slänga stolarna och skrivbordet i ek som har en sådan historia, men som är så sanslöst fult - stod en gång på albanska ambassaden och har blivit fläckat och repigt och är av tråkig riktigt 60 talskontorsmodell (till salu för den som vill hämta det).
Nu är köket riggat sånär som på fläkten som ska upp ikväll. det blir vackert med den rosa blomtapeten och de pistagegröna luckorna - 60- talet kunde vara vackert också, som här med komplementfärgerna ställda mot varann.
Det som förut såg ut som ett sovupplag, med massor av sängar och kläder och strykbräda och tvättkorgar och som vi kallade "vårt sovrum" har fått en vackert randig tapet och ska få speglar på en del dörrar så småningom när vi förstått att det gör rummet större snarare än är snuskigt sexigt. Det är utrensat och när vi sov där i natt kändes det som att sova japanskt på något sätt. Luftigt och lätt.
För första gången på länge beställde vi hem thailändsk mat. Det var i fredags och från ett ställe som Rodjana hjälp till med menyerna.
Självklart blev det massor av mat i lådorna, betydligt mer än vad vi trodde och till ett betydligt bättre pris än vi kunde hoppats på, Tackar. och det var gott. Och nu ska ingen som lagar den där maten ta illa upp, men det är då fasiken vad opersonlig thaimat blir när den tillagas som take-away. Utslätat tråkig, nästan pliktskyldigt grått. Och för att få ihop en kombination av pris och innehåll räknat mot vinst så släpps det ner oönskade utfyllnader i grytorna. Paprika och bambuskott.
Jag sa redan vid invigningen: Ge fan i att ha i saker som inte hör hemma i det thailändska köket eller som inte passar - men där bedrar snålheten visheten som på så många andra ställen som lagar thaimat åt svenskar som inte haft annan kontakt med köket än i Phukets svenska turistkvarter. Så börjar en slags nedmontering och det är tråkigt. Rodjana var självklart också emot det när hon satte menyerna.
Ändå är Thai Wok House inte de värsta syndarna på det området. De lagar god mat om än identitetslös, men gör det i ett litet villaområde med en begränsad kundkrets på Snickarbacken i Helenelund.
Vi hade hela familjen hemma med de stora barnens respektive Emilia och Kalle och, ja, jo, Rodjana var där med sina magiska fingrar och piffade till rätterna innan de kom på bordet.
-Du kunde tagit bort 'papprickan', sa jag.
-Den fanns överallt, sa hon.
-Synd, sa jag!

Nattanudlar och bistrokött

Lovely Lovisa en vanlig vardag på lunch på alltid välkomnande Edsbacka Bistro.

Det är så förbannat rörigt alltihop hemma. Köket är inte klart än, ett sovrum blev färdigt idag och där har vi börjat flytta in så smått, det blir putsat och skinande rent - och allt "skräp" ska kastas.
Nu på morgonen, tidigt, kommer målarmästare Janne tillbaka och ska göra färdigt köket. Direkt efteråt sätter han igång med sovrum två. Vi har en del att plocka innan dess.
Influensan är på väg att ge sig, men alla i familjen är så trötta, så infernaliskt trötta - mat, det har ju inte riktigt varit att tänka på i några avancerade banor som jag bloggat om.
Igår gav jag och min åttaåring upp färdiglagatpaketen i vardagsrumsmikron och käkade på Edsbacka Bistro istället - en sen lunch. Lovisa beställde en varm rostbiff på vaxbönor och med en potatisgratäng till - jag tog en entrecôte som kanske kunde haft lite mer grillsmak. Annars som vanligt gott och perfekt.
"Visan" är supersmakare och tyckte att köttet smakade aningens lever - det finns ju "alltid på bistron". Ingen annan skulle ha märkt det.
Det är så trevligt att gå med sina småungar på krogen en helt vanlig uschlig vardagslunch och prata mat och äta och berätta för varandra om smakerna tillsammans.
Lovisas rostbiff, jo det är klart att den gick åt!

När jag skriver det här skulle jag precis ha landat i Bangkok enligt ursprungliga planer. Jag skulle suttit fönsterplats och nyss ha ätit frukost med varmt bröd och gott kaffe. Risfälten nedanför skulle avlöa varandra oändligt och vara morgondisiga och heta. Och ungefär nu skulle jag väl sitta i en taxi på väg in till hotellet och jag skulle som vanligt på inandning säga: "Wow - Bangkok"
Nu blir det så om några veckor istället och med tanke på hur mycket som skulle fixas här hemma är det bra att jag är här och inte där.


Rodjanas nattanudlar alldeles nyss på tunna kinesiska vermiceller torkade räkor i en fiskbuljong kokt med tunna skivor av ingefära och med en matsked rent fint hemkokt ankfett (gav smak åt hela nudelsoppan trots att den kokakts i fisksod.

Sent omsider säger Rodjana - Äh Du kan väl springa ner och köpa en somtam och lite soppa.
Var vi än är i Thailand brukar sena kvällar sluta så - att jag springer ner och köper hem lite mat. Ofta kommer jag med någon soppa med dill och svamp, syrligt, het och underbart läskande, någon grillad fisk, nam prig pau, somtam med massor av pla ra eller po kem. Så sitter vi i sängen och äter och skrattar.

-Det är för varmt, svarade jag. Eller jag menar, det är för kallt och ingenting är öppet, det är bara parkerade bilar där, om dom inte är stulna förstås. Och pizzerian stängde för jättelänge sedan och det är svart i alla fönster, det regnar och är två plus.