Surt och kallt, men det ordnar sig i köksträdgården

Förra odlingsstället var nedlusat av sork, mördarsniglar och grannar som stal det man odlade. Här är det bara koltrastar och vinbergssnäckor som ställer till djävligheter.

Snäckorna har ätit sex av tolv svartkålsplantor, nio gurkplantor, tre jättemelon och fem brockoli. Nu gör jag upp med dem, för de drar i horder in över kökslandet. Knäcker dem alltså bokstavligen.
Koltrasten är framme så fort jag satt ner en ny planta för då kommer maskar upp till ytan. De sprätter upp det jag planterar och riktigt gräver sig ner i täckodlingen.

Annars då, jo vitlöken som såg så stolt ut i vårvintras har vikt ner sig betänkligt. Blir det inget så blir det inget, gullöken däremot är helt fantastisk och potatisen i ensilagebädd växer så det knakar. Istället för att kupa lägger jag nu på mer ensilage, ska funka enligt dem som gått före. Mandelpotatis för första gången.

Lokförare Bergfeldts jätteärt ser ut att trivas jämte en del andra ärter från POM, programmet för odlad mångfald.

Längst till vänster i hela bädden finns vitbeta, rödbeta och cirkelbeta, längst upp några meter fördelade på fyra rader mangold.

Bädden näst längst till vänster innehåller majs av två olika sorter, ärter av tre olika slag, en del solrosor, gurka och sedan sådant som jag av någon anledning inte märkt upp, alltså fröer som satts ner, kommit upp och sedan är obestämbara ett tag. Äh låter dem stå.

Bädden med rabarberbladen är bönor av olika slag, lite längre upp en "babyavdelning" som till vardags ligger under väv, så följer sockerärter i tre rader och en rejäl dunge med bondbönor.

Nästa bädd kallar jag kålgården och nerifrån och upp växer här brockoli, brysselkål, brockoli igen, fänkål, grönkål och svartkål.

Längs till höger är en besvärlig djäkla odlingsbädd, anfäktad av kris (dt är ju egentligen hela odlingslandet, men täckodlingen har begränsat tillväxten. Den här bädden har envisa kirsanfall, men det gäller bara att vara envis tillbaka, knipsa bladen så fort de visar sig. Jag har nått så långt nu att kirsen börjar blomma i förtvivlan, bara någon decimeter hög och fortfarande helt späd. Här växer i alla fall rödlök, potatis, störvaxböna, tobak (som ska bli egentillverkat snus) jättepumpa, tallrikssquash och vanlig grön squash.

Har några få platser kvar i köksträdgården att sätta ner en andra omgång. Har satt flerfärgad mangold i ett såbrätt att plantera ut där det får plats, kanske i rabatten vid humlestörarna framför huset. Tänkte så lite bladgrönt också där det kan finnas plats.

Nu ser det lite påvert ut, men jag vet att bara om någon månad så är det så mycket växtlighet här inne att jag knappt kommer in. Eller?

Tar en kaffe och tittar ut över trädgården

Nut house, överraskande veggo med köttigt inslag

Ibland åker man miltals iväg för att hitta rätt utan att reflektera att det som är bra ligger i närheten. Varit med om det? Att man liksom inte reflekterar över sitt närmaste. Igår var vi på Runsa Fornborg och för mig som historienörd är det en fantastisk anläggning, påbyggd från före vår tidräkning och efter, utgrävd i omgångar och senast 2009 återigen "sållad" gammalt utgrävningsmaterial och samtidigt ändrat ålder på anläggningen.

Två älsklingar, Kicki och Assar, på Runsa Fornborg

Trampade vikingatida och järnåldersstigar, bekymrade skallen över en gigantisk skeppssättning och arkeologers fantastiska fantasier över hur tidens människor tänkt och agerat.
Och hörrni! Naturen, så mycket Uppland att det slår lågor med Mälaren, åar, betad skog, stora ängsmarker och odlad jord kuperat och brukat i tusentals år.
Nu ska jag ta mig tid att läsa på om Runsa. Återkommer när jag vet mer.

En annan blott tioårig verksamhet stötte vi på idag. Nämligen The Nut House på Torsåker. Det var väl där Carli Tornehave en gång höll till, på Torsåkers lilla slott som till markomfång är ett av Upplands största och har anor ner på 1300-talet. Slottet idag är byggt i slutet av 1800-talet på 1600-talsslottets murar. Påbyggt och ändrat, förbyggt och ombyggt. Idag ägs slottet och naturligtvis även marken av Antonia Axelsson Johnson.

The Nuthouse var nog en av de roligaste upplevelserna i vår nya hemkommun Väsby och på länge. Slitfyllt utan att vara superpretto. Snyggt som all god konst. Genuint både vad gäller byggnation, design, varor, växter och maten.

Vi åt av salladsbuffén som är hemgjord med goda röror till och som kan kompletteras med till exempel kallrökt lax, överkokt kött (pulled pork) eller handbpillade räkor.
Vi bullade upp ordentligt och blev veggomätta.
Vet hur det är eller?
Alltså verklig mättnatskänsla, men inte köttfyllda (vi tog kallrökt lax till) och avslutade med en chokladtryffelkaka som jag kanske hade gjort lite annorlunda, men kvittar lika.

För några år sedan (fyra kanske) var jag inblandad i ett konstprojekt med bland andra musiker som Richard Danielsson (Baba Blues) och Edswiks konstnärer med Annika Heed och Bo Andersson. Ett fantastiskt vägprojekt i tiden, i rymden och växling mellan Hersby Hembygdsgård i triangeln Sollentuna, Nuthouse och Karby Gård i Gamla Täby. Klicka på länken ovan och läs mer.

Ibland finner jag en rät linje i tid, rymd och skrivande. Känns bra för i övrigt tilltufsade och spretande tankar.

Enkelt, gott och ganska billigt.

Förmodligen är det ganska nyttigt också, Nudelsoppan.
Jag vet inte hur många nudelsoppeuppteckningar jag gjort genom åren och därmed också ätit, åtskilliga är de.

Länge har nudlar tillhört favvisarna i det asiatiska köket. Och visst är det gott, men inte alltid och inte nödvändigtvis.

Har nämligen upptäckt att jag inte mår speciellt bra av alltför het mat och nudelsoppa ska vara het. (Jag som ätit thaistyle i 30 år, alltså genuint med fräs i käften och som bedövning efteråt).
Nyligen gjorde jag en nudelsoppa med räkor, måttligt med hetta men med smakförhöjare som pojkesoja, ostronsås och fisksås, hel orostad torkad chilli.

Räkorna köper jag miljögodkända och oskalade. Tinar och skalar helt inklusive "svansen". Räkorna ska bara bli lätt röda (orange) och läggs i sist, grönsakerna och löken ska fräsa med ett uns av grön currypasta (eller röd beroende på humör).

Nudlarna får inte heller bli överkokta. Läs på förpackningen och följ anvisningarna. Botanisera gärna bland mina nudelsoppeuppteckningar (länk ovan).

En makalös manick. Men va katten har den använts till?

Så här är det, att min vän Pär, på gården, rensade ur en gammal lada häromsistens. Bland gammal bråte där det säkert fanns grejer som skulle kunna värderats vid antikrundan hittade han en märklig sak.

Den är av trä, om det inte är av fukt och ålder så verkar träverket vara parketterat eller som en slags fackverk och sedan plåtskott som av ett mästerligt plåtslagararbete. Genom hela tingesten som har en midja där det passar med tåg (rep) går ett hål vilket framgår av bilderna. Kanske sisådär 40 centimeter långt och 15 tjockt.

Vad är det här för genomarbetat och viktigt föremål som någon lagt ner så mycket arbete på en gång i tiden?

Vad är detta för fågel

Jo, jag vet, taskig bild, Gråbrun täckning på bröstet, svart streck över ågonen. Hukande huvud när han/hon fick syn på mig, svart stjärt. Cirka 15 cm lång totalt. Platt skalle. Tagen med mobilen med en Assar som drog i kopplet samtidigt.

Holstads tobak på plats och har rotat sig

Blir fin fin snus i höst. Här i täckodling i det nya landet i nya trädgården på Lugnet.

 Det här mina vänner ska bli fint som snus.
I februari hittade jag gamla tobaksfrön bland det som lämnats av mössen som botaniserat i en undanlagd frölåda. (Vet att till exempel lupinfrön kan hålla sig i jorden i 50 år för att sedan gro)
Det står utgångsdatum på fröpåsar. De här tobaksfröna var säkert ses år gamla om inte äldre. Av alla pyttefrön i påsen var det tre som började gro, men jag glömde täcka över med plastfilm så de tre gängliga, bleka tobaksplantorna torkade bort.

Gamla trädgården

Jodå, jag får saker och ting att växa, vid pass mitten av augusti brukar det vara så fullt i landet att jag får tränga mig in.
Slarvade alltså bort tobaken och i mars april är det för sent att så dessa spröda, men potensfyllda, växter.

Trädgården jag odlade i sju år

Försköt tanken på egenproducerat snus, ända till trädgårddsfesten i lördags för vem kommer där om inte Peter Holstad och i en kasse bär han med sig sex planteringsmogna tobaksplantor. Stor lycka.

Förra trädgården

Omedelbart åkte de ner i den planteringsbädd jag i vintras ritade in "tobak för snus", men som jag efter misslyckandet ritade om för pumpor.
Så kom det regn och i samband med det gödsling med nässelvatten. Täckodlingen hoppas jag ska ge skjuts åt plantorna och ett sjudjäklars till snus.
Tack och pris Peter!

Alla dessa fina människor

Vi hade ett stort "möte" igår, inte bara för att den som är yngst av oss fyllt år utan för att vädret var fint och Lugnet visade sig från sin vackraste sida och vi ville passa på att träffa vänner. Grillarna slogs igång, köttet var marinerad, salladerna blandade, såserna rörda och potatisen majonässtinn. Med ett vegetariskt råvarubord för grillning så var det serverat och trasmattorna utlagda i gröngräset, filtkorgen fylld för kyligare kvällstimmar och alla långbord utburna till olika strategiska platser.

Så rikt att ha alla dessa människor i närhet, men som vanligt hinns det inte med att prata med alla så länge som det skulle önskas. Man ser varandra flyktigt bland 70 andra gäster, gör nedslag, slår av en kortisprat, kramas och delar glädjen av att mötas detta ögonblick.

Så förstår jag att just sådana här fester är grogrund för annat, påminnelser om att man finns för varandra och med varandra och att djupare nedslag står för dörren.

Ville bara säga, från mitt och speciellt Kickis håll (det är hon som fyllt jämt):

Tack alla för att ni befolkade trädgården igår och 

Tack för att vi får dela varandras vänner.