Det är inte tu tal om det och besattheten smittar. Som att beta av ett kålhuvud blad för blad och analysera varje blad ett i sänder, som boksidorna i Bea Uuusmas Augustprisprisade bok Vitön. Besatthet som smittar över till läsandet. Besattheten som smittar över i tanken och där varje boksidesslut är en cliffhanger och varje ny boksida är en överraskning. Sådan spänning.
Och den går fort att läsa. Trots trötthet och bara en timme på kvällen i sängen (den är tung både fysiskt och psykiskt) så blev det pärm till pärm över två kvällar.
Jag gillar besatthetens mekanik, inte bara hennes besatthet att forska på Andréexpeditionen utan också att skriva en bok om forskningen och just det där är spännande, själva upplägget, tankekartan innan, hur göra att material åtkomligt för någon annan än henne själv.
Sitter med ett bokprojekt just nu, ännu i sin linda, men tankekartorna växer som bubblor och sidospår med frågor om hur en intressant läsning ska fungera, hur få läsaren att ens vända blad. Det är knepet som Bea Uusma kan utöver forskningen. Att presentera sitt material i boksidor och förmedla även sin egen frustration, så jävla bra. Nu bubblar jag själv vidare i mina tankekartor och försöker skapa ett något eget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar