torsdag 14 maj 2015

Kirskålens fiende



 Nä, jag har inte hittat kirskålens fiende. Hade jag gjort det...?
Och det finnes inte ett enda uns av kirskål i wokmiddagen ovan, den vi åt ikväll. Kirs i maten är lika äckligt som i landet, smakar intensivt av klorofyll och ogräs.
Kirsen jag slår med nylonlina krattar jag ihop och använder som täckning där jorden ligger i dagen.

Bästa redskapet är grepen och renshänderna. Det handlar inte om att utrota, det går inte, men att minska för att inte konkurrera med sådden. Någon gång efter midsommar gör det inget längre, då konkurrerar den inte, snarare förbättrar genom att hålla fukten i marken.

Vår nya köksträdgård låg för fäfot förra året och missköttes åren innan av de tidigare hyresgästerna på Lugnet. Nu har jag tagit kraft till mig och börjat så smått.


Märkligt har man byggt konstiga träramar här och där. De kommer att ryka nästa år och då ska jag anlägga linneanska odlingsbäddar. I år får det vara som det är.


Jorden har en grundpotential, lite småfet, väl dränerad. Måste gödslas och kalkas.
Potatisen åker ner i morgon, den vackra rosenpotatisen som hör till statarlivet och som jag fått av Christina Frohm. Den tillsammans med väl förvaltade Ahlströmerknölar.

Vår vackra paviljong i ena hörnet av trädgården. Varsågod, kaffet är serverat.




Inga kommentarer: