lördag 27 december 2008

Loffes ångest i stjärnorna på slottet

Ett samtida fotografi då Hjert avrättats på Lidmons avrättningsplats utanför Malmköping.

Janne Loffe Carlsson berättade i kvällens avsnitt av fångarna på slottet, medryckande hur en av hans roller skapat ett vakum inom honom och tankarna förföljt hans vidare väg.
Jag förstår honom.
Jag har skrivit en fruktansvärd bok - den om det svenska dödsstraffets historia; Döden i skogen och jag har i förarbetet fått komma nära ögonvittnesskildringar, berättelser och anteckningar förda av de dödsdömda.
Loffe Carlsson spelade Tector i en filmatisering.
Han fick gestalta rånmördaren Tector som fördes till Stenkumla backeGotland den 18 maj 1876 för att halshuggas.
Samtidigt fördes hans kumpan Gustav Eriksson Hjert ut på Lidmons avrättningsplats utanför Malmköping för att på exakt samma klockaslag avlivas.
Loffe tolkar den fruktansvärda ångest Tector enligt ögonvittnen kände. Dödsångesten när han med våldsam kraft och obönhörligt fördes mot stupstocken.
Laddningen i denna handling är fullkomligt vidrig, stunden är skev, tiden står still, som ett utdraget skri i vildmarken (för att citera Munch), dödsrädslan fullständig och inför publik.

Tolkningen har satt så stora avtryck i Janne Carlsson att han med nöd och näppe kunde dela med sig av den när Stjärnorna på Slottet samlades för "Loffes dag" i kvällens avsnitt.

Jag sällskapade med flera av dessa vidrigheter ur Sveriges mörka del av historien och under väldigt lång tid. I förarbetet med boken besökte jag en lång rad avrättningsplatser (nära 500 finns redovisade i boken) och varje plats tycktes ta ett struptag. (Följ med till en av dessa platser, Vetenskapsradions gjorde ett inslag med mig när boken kom ut, länken till inslaget finns hä'r)

Mer om boken tillsammans med ett besök på en avrättningsplats finns här

Hjert gick lugnt fram till stupstocken på Lidmon och enligt ögonvittnen skildes hans huvud från kroppen med ett enda hugg av bödeln Johan Fredrik Hjort.
När Tector lades på stupstocken stod bödeln Peter Steineck från Vadstena bredvid honom. Steineck var full, Tector hölls fast och hans huvud pressades ner mot marken, hans sinnen var i panik och paniken var så stark att hjärtat inte orkade, han dog av hjärtslag. Ändå skulle bödeln Steineck utföra sitt verk och högg, om och om igen, fullständigt högg sönder den döde Tector.

Avrättningskatastrofen på Gotland blev den sista offentliga i Sverige på det sätt den genomfördes. Några avrättningar genomfördes senare inne på fängelsegårdar och 1921 avskaffades avrättning som straff, tack och lov.

2 kommentarer:

Kinna sa...

förlåt min fråga men är det en felskrivning "fångarna på slottet"?I så fall en mycket roligt sådan i det annars så allvarliga sammanhanget. =)

Lagers tabberas sa...

Kinna
javisst, det blev ju ganska kul - det är en tankevurpa. Du såg det.d