2008 potatisåret

Vildpotatis från Anderna. Här både växer vilt och odlas upp till 4000 meter

Det är Peru som deklarerat att 2008 ska vara potatisens år. Därför var jag på ett heldagars seminarium igår på Vetenskapsakademien. För den med intresse är naturligtvis ett potatisseminarium nästan som helgdag - föreläsare man sällan får lyssna till för de annars sitter "inlåsta" i laboratorier, forskare som kastar nytt sken över potatisens historia. Hur det står till med den saken ska jag återkomma till i ett annat format, om Ni förstår hur jag menar.

En av landets främsta kännare av potatis, dr Kerstin Olsson på Alnarp

Samtidigt kommer potatisnäringen med nya uppgifter om potatisens GI förträfflighet (man kan ju läsa fakta på många olika sätt och mäta på både längden och bredden och djupet och kanske få fram att potatisen i själva verket inta alls är bov utan frälsaren, jag blir i alla fall tjock av potatis, men med tanke på hur jag försvarar den är den får jag skylla mig själv) och att den vilda peruanska potatisen är fullknökad med Umami, efter en artikel i "The Journal of Agricultural and Food Chemistry".

Eskil Erlandsson jordbruksminister, moderatorn Fabia Marguerite Midman och den peruanske sverigeambassadören HE, Mr. Gilbert Chauny de Porturas-Hoyle.

I sällskap med den peruanske ambassadören, den älskvärde och trevlige HE, Mr. Gilbert Chauny de Porturas-Hoyle tittade vi på och lyssnade om andernas "fria knölar", dvs vildpotatisen som är ursprunget till allt. Och så visade Dr. Kerstin Olsson upp potatisarna som Alströmer satte och odlade en gång i tiden.
Huvudämnet var dock att potatis skulle kunna bota världssvälten eller i alla fall mildra den. För att dra upp ett kilo kött behövs 13000-15000 liter vatten, för att odla ett kilo vete går det åt 3000 liter vatten, men till ett kilo potatis har det bara gått åt 160 liter vatten - det säger en del och redan på 1500 talet visste man om potatisens hungerdämp och saliggörande mättnadsförmåga. Conquistadorerna som var i Peru och härjade skulle åka hem och tog då tunnor med potatis med ombord. Så upptäckte det att hälsan stod bi och skörbjuggen hölls stången tack vara dessa peruanska nattskattor som Rudbeck kallade dem i Uppsala hundra år senare.
Mer om detta seminarium lär följa.