torsdag 7 februari 2008

Bangkok i dimma, dessbättre inte jag

Donmueang, öde och övergivet


Hur många timmar har man inte vankat av och an på den här flygplatsen, Donmueang, och njutit av människor från alla världens hörn. Tätt, tätt stod flygplanen på rad, gamla DC10 or på sin tid, jumbosar, 737or, märkliga ryska maskiner topolev eller vad de nu heter. Fyra plan i minuten landade och lika många startade på två parallella banor.
Skrivarlyan i Patong

Det ser så sorgligt ut, som en nedmonterad fabrik, som ett nöjesfält som stanat, Nu går en del flyg härifrån, inrikes förstås och några internationella linjer som inte får plats på den nya vackra.
Och i morse var hela Bangkok dränkt i smog – har aldrig sett staden så disig av avgaser, värre än någonsin, som om himlen förmörkats. På fyra tusen meters höjd tittade jag ner och bakåt, då syntes bara en grå massa av Bangkok.
Så har jag landat och flyttat in i en lägenhet jag hyr, en skrivarlya vid havet och med poolen några trappsteg ifrån.

2 kommentarer:

Space babe sa...

OK, ett knep verkar alltså vara att åka iväg och skriva. Men tänk om man inte kan disciplinera sig och bara ligger på stranden?

Lagers tabberas sa...

Det är nästan så att man gör det. Jag ligger faktiskt på stranden nu för jag är klar, har lämnat det sista i natt, befriad.
Det var inte meningen att jag skulle jobba. Jag skulle vara ledig och ta det lugnt men jag halkade efter innan jag åkte, men nu är detta reparerat och jag har ganska många dagar att äta och sola, bada och må bra.
just nu 34+ och en vackert begynnande solnedgång. I kväll ska vi äta svenskt, dvs grillat kött med bernaise och pommesfrites hos en kompis som har krog mitt i Patongsmeten -mer om det inatt på bloggen.