måndag 5 februari 2007
Christer Lingström - Hall of fame
(Christer Lingström naturligtvis oerhört glad över utmärkelsen)
Christer Lingström är i Hall of Fame – på måndagskvällen firade han med människor som står honom nära och som han anser var och en på sitt sätt bidragit till hans framgångar.
Priset instiftades för elva år sedan när tidningen Restauratören firade 80 år och ges till dem som ”gjort en exceptionell och bestående insats för branschen” och samtidigt är ett föredöme bland annat som kreatör.
Och matsalen var befolkad av andra som valts in i Hall of Fame, en skara mycket respektingivande kockar, krögare och hotellierer som Erik Lallerstedt, Bicky Chakraborty, Carl Jan Granqvist, Hans Wallman och Ejnar Söder.
Christer själv hade Sveriges näringsminister Maud Olofsson till bordet och i hennes tacktal till maten sattes likhetstecken mellan den goda maten och ett Sverige i full sysselsättning för får vi fart på kvalitetsproduktion både i större sammanhang och i det småskaliga och samtidigt har goda förebilder så ökar det exporten. Hon menar att Christer Lingström är en sådan god förebild.
Jag är naturligtvis själv oerhört glad att få förekomma i det här sammanhanget och dela den frikostiga serveringen som bjöds dagen till ära.
När jag producerade en serie för Meny i julas frågade jag en kock vad kärlek i maten är för något? Det pratas ju högt och brett om det i de svenska kvalitetsköken:
-Kärlek är en sås som riktigt klibbar vid läpparna och har en limmighet som man minns, svarade han.
Fortfarande många timmar efter första rätten känner jag intensiteten i kalvfonden från en ”öppen ravioli med färsk spenat, svart tryffel och kalv från Västergötland”. Kärlek från ett av landets absolut bästa kök.
Kalven fick sällskap av ”Smörstekt piggvar och pilgrimsmusslor med reducerad havskräftsbuljong”.
Den följdes av ostar med små läckra tillbehör, minikrutonger, sesamolja, timjangelé och rostade (?) pumpafrön.
Som dessert serverades en ”Symfoni av citron och mild timjanglass” och så små petitfourer. Hela tiden i en ökad acceleration i smaker med den härliga citronen på slutet och chokladen i bakverken ”från den lilla ugnen”.
Vi sitter alltså drygt 50 gäster i matsalen och varje gång maten kommer till borden blir det alldeles tyst. Sedan ökar långsamt samtalen igen tills nästa rätt kommer in och det blir alldeles tyst några ögonblick igen.
Utöver den som vanligt lysande serveringen så är Christers vänner ett lysande sällskap vilket betyder ett intensivt och kunnigt konverserande, alltså en helt igenom lyckad afton.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"många timmar efter första rätten känner jag intensiteten i kalvfonden"
Instämmer! Det var förmodligen "munnaminnets" bästa kalvfond!
:-)
Alex-Z
P. S. Gratulerar för bloggen, jag hittade den lätt genom att kolla topplistorna.
Alex, tack för det, kul att Du hittade fram. Jag hjoppas vi kan få kontakt snart. Ska iväg på en del föreläsningar och resor nu, men hör av mig.
Skicka en kommentar