50 vårrullar , vego, i ett nafs - lite saltiga, lite heta. Det här innehåller de:

En gul lök i tunna båtar 1/2 mm fick långsamt bli mjuk i stora järnpannan på vedspisen. Hällde över ett sådant där paket med sojafärs (vilket jag egentligen föraktar då innehållet knappast är att lita på) Två fint rivna morötter fick sällskapa löken efter en halvtimme och ytterligare lite tid ett grovt, rivet, halvt, litet vitkålshuvud (alltså mäter inte utan går på känn), kanske en knapp liter. Några matskedar mirin och några matskedar Kikkoman, en msk svampsoja och en rostad het chili. Allt fick gå på låga plattan, alltså vedspisens platta längst från elden länge, alltså längre än man kan tro, bara smälta samman. På spåisen varmaste plats friterade jag en halvliter finfördelad grönkål (från egna landet) i lite olivolja. Vitlök (OBS genom vitlökspress!!!!) rörs ner.

Två nystan glasnudlar överhälls med kokande vatten i en bytta och får ligga kvar i fyra minuter. Klipp nudlarna med en sax där de ligger i byttan, klipp ivrigt, nästan hysteriskt, så blir det bra. Häll i sikt och låt rinna av efter överspolning med iskallt vatten.

När röran i den stora stekpannan svalnat så rörs röran ihop med nudlarna, blanda noga i en större bunke.

Sådär ja, nu är det dags att rulla rullar av vårrulledeg. Det blev 50 stycken. Vet att det kommer att gå åt  i morgon, 16 sorterades ner i frysen. Härligt att ha, fyra friterade vi som en förrätt idag, väldigt gott.

Föe dsen som vill laga mat mer nogräknat och som behöver exakta mått så har jag det här, följ länken.

Och här är allt jag skrivit om vårrullar här på tabberaset.

Jon Fosse i vinterlandet, läsning som för mig bort och in i mitt, tenkjer jeg

Meir varmt vatn Olai, seier gamle jordmor Anna

Nei stå no ikkje det og heng i kjøkkendøra då mann, seier ho

Nei nei, seier Olai

Dessa rader är inledningen till Morgon og kveld en osannolikt, sann, historia som för mig in till min egen livsvandring och den efter

skulle han vara obegriplig, knappast, fullständigt glasklar där varje ord blir poesi och varje mening utan punkt, meningar som aldrig upphör, en lång ändlös strof att sjunka in i utan att be om förklaring utan ände och alls inte med ett slut som är ogripbart

läser den lilla korta romanen på nynorsk, och nu vill jag läsa allt av honom i original det blir tätt och nära 

så nära och så tätt att det ibland blir nästan obönhörligt starkt, så påtagligt i språket där själva nerven blottlägges och sprakar ändå tystlåtet obönhörligt stark så påtagligt

jag är kär, jag är förälskad, jag är återbördad till språket, ett språk som poesi där varje ord har en innebörd som leder till nästa och det är vackert och uttrycksfullt, återbördat språk med dessa sköna upprepningar, återtagningar.

så svårt nu att beställa Fosse på nynorsk - bokhandlare vägrar för kostnaderna är för höga med importavgifter och importskatt. Över nätet går det, men dessvärre är det mesta utsålt, listar mig för nytryck och vill att det sker omedelbart.

Snövinter som vanligt, utmärkt skidföre och grannt i trädgården

När jag var barn var det alltid snö om vintern. Minns inte en enda slaskvinter och man fick kälke och skidor i julklapp. Sen tog det slut - mina barn fick aldrig skidor, det var liksom ingen idé och inte hade vi råd att åka till fjällen som villaungarna - plågade mina barn med utställningar och utställningar istället och vi vandrade från galleri till galleri i stockholmsslasket. (undrar nu i efterhand vilken som var den bästa fostran?

Tittar ut genom köksfönstret och tar en bild på plommonträdet där K slingrat upp belysningen. Jo men det är fint och massor med snö. Skulle väl tänka att det är en halvmeter om jag toge tumstocken.

Tänder en brasa och njuter av doften och njuter av stillheten, tystnaden och ser ut där snön fortsätter falla.

Ju(v)lig morgenmad

Det pratas så mycket om allt det där som står i kylen efter julbordet. Skrev nyligen om det, hur resterna skapar lugn och stillhet inombords

Idag till morgens blev det danskt rågbröd från Janssons Bröd i Ljusdal, smockfyllt med fänkål som passade så bra till kalvsyltan och rödbetorna som lades ovanpå tillsammans med en fet klick majjo för att sammanbinda ytterligare. Tänk en rejäl kopp svart kaffe till det. 

Blodpudding, ja men visst!

Jag kan inte nog sjunga blodpuddingens lov. I alla fall inte om jag får välja mellan industribakad (dit ingen lovsång når) och antingen min egen (inte bakad på år och dar tyvärr, recept i länken) och Björks i Färila (som jag ofta handlar och hyllar). 

Om jag säger så här att om jag handlar en 30 centimeters lång blodpudding (säljs som tjocka stoppade korvar i svart fjälster med ø 10 cm så låter det skitmycket i mångas ögon. I mina ögon blott några frukosteringar.

Här hemma serverar vi alltid blodpuddingen med Björks bacon och så med lingon från hälsingeskogen, rårörda. Vill vi så skvättar vi över lite tjock grädde - det blir en frukost att hålla sig till, makalöst med rockenroll i varje tugga - har liksom allt!

Följ den här länken och läs allt jag skrivit om blodpudding.

Lite självskryt i mellandagarna

 

Det är väl allom bekant att jag skriver om mat i Fokus. En gång i veckan dimper det ner en liten rapport om vilka artiklar som är mest lästa. Jag är ju mest intresserad den veckan varje månad som jag själv medarbetar och "jagge" om jag inte är bland de åtta mest lästa i stort sett varje gång vilket får mig att bli  lite reslig gång efter annan - det är så roligt att mina ord uppskattas!

(Kanske dags att teckna en prenumeration på tidningen - vassa pennor i övrigt och orädda reportage utan snuttifiering!)

Så idag kom en sammanfattning över mest lästa artiklarna under året. Jag hamnade på en sjundeplats med ett uppslag om restaurangen på Östra Station. 

Kul det här!

Annandagjulfrukost och alla andra äventyr med julmaten och hur den skapar ro och tillförsikt

Överst t.v Håkan Juholts lingonsill från hans bok Silldiplomati, 

t.h Rågbröd med kallrökt ren från Marja Ek på Renprodukter, Neders t.v 

mejramspäckad och len leverpastej signerad Christina Frohm, t.h Kristinas

väldigt små smakbomber till julköttbullar på lite köperödbetsröra, längst upp

rn skiva av vår hemlagrade edamer, köpte förra julen och har vårdat i 

kyllådan i kylskået sedan dess, en knallgod ost. 

När jag bodde med familjen, alltså originalfamiljen med morsan, farsan och två syskon var det bästa med matjulen antingen sent om julnatten, låångt efter julbordet som oftast åt som en lång lunch, alltså kanske halv ett på natten så alla andra låg dästa och sov efter julklappar och alkohol och Norén. Då var det en lycka att med bara en lampa tänd i köket hämta en tallrik och tyst öppna kylskåpsdörren och ta för sig av kylskåpskall hemkokt kalvsylta, av flottigt feta revbensspjäll, av skinkskivor och grovkornig senap, av kallnad rödkål och stela bruna bönor. Där i tystnad sitta ner och njuta av stillheten, granens ljus och doft från vardagsrummet, paketpapper i en stor påse, fläckar på duken från jullunchen, slattar i glasen som doftade brännvin. En utspilld vinfläck på damasten.

Då, i ensamheten var det lugnet självt som kom över mig, utan förväntningar, utan längtan efter The Tempest, bortanför relationer och gunst och att vara tillags. Njuta av skinkan med stingslig senap, rödkål och bruna bönor i en och samma tugga, Girigt bli flottig om läpparna av de griljerade revbensspjällen kanske kylskåpsnapperade med kallnad gräddskysås. Mumsa och njuta och höra ingenting, alldeles tyst och njutningsfullt - det var julen för mig, drömmen när allt stillnat och allt så gott som var över, detta hemska.

Idag om morgonen, som igår när hela världen och vi firade jul stilla i enskildhet, men tillsammans, var det stilla och och 20 minusgrader utanför fönstren. Köksspisen tänd som ger en alldeles ju(v)lig värme. Dukade upp till frukosten av rester från det sparsamma vi ätit till juls på juldagen. En så balanserad och god frukost, med lågmält samtal om ditt och datt. Sedan horisontalläge med julklappsböcker, skavfötters i soffan i biblioteket. Försjunker i Morgon og Kveld av Fosse på nynorsk -  med så mycket poesi att det fullkomligt rinner över sidorna och som en hyllning till långsamhetens lov. Återkommer till den.