17 maj, tänker på de döda

Gratulerer med dagen! Grundlagsdagen i Norge, den 17 maj.

Det är länge sedan nu, så långt tillbaka som på 70 talet som jag bodde fyra år i Oslo, helt fantastiskt utvecklande år.

Minns i alla fall tre 17-maj, var jag var, vad jag gjorde, men inte hur jag kom hem om natten, vilket kan skyllas på överintag av "femoför", røvin og eggedosis med cognac.

En av mina äldsta och bästa vänner i Norge, Bjarte Ulfsein, tappade jag kontakten med för en del år sedan. Försökt upprepade gånger ringa honom de senaste året. Hittade tillbaka till honom i förra veckan, då som en dödsannons. Han hade dött den 26 mars förra året.
Idag gick jag till norska "hitta graven" och han ligger på Vestre Gravlund i Oslo.

Passade på att söka på mina gamla lärare, Kåre Jonsborg född 1912. Han dog redan 1977 och då var jag fortsatt kvar i Norge, men av någon anledning har jag förträngt hans bortgång. Han vilar på Grefsens kyrkogård.
Jonsborg var otroligt duktig i materialkunskap men lite sedd över axeln. Det märkte min andra lärare Egil Weiglin som vid en kaffepaus röt i och sa "Dere ska inte vara slemme mot Jonsborg, tänk på att faren brukte han till häst när han var liten!"
Egil var född 1917 och dog 1997. Han var en av de motståndsmän som först tågade in i Oslo vid befrielsen från nazisterna. Han vilar på Gamle Aker kyrkogård.

För fyra år sedan glömdes mellanrummet bort, nu blommar häggen i egen majestät

Ja det är fyra år sedan, men tror det också var sak samma förra året, att den viktiga tiden mellan hägg och syrén glömdes bort. Hur ska man då uttrycka sig tidsbestämt?
Ordningen tycks återställd, Hon oss blommar häggen i snögloppen och syrénen bara knoppas. Nu är tiden mellan hägg och syrén värd att ta vara på.

Själv försår jag lite långsammare grejer och sådant som är köldtåligt. Bönor, gurka och squash förgror jag först den 25 maj. Annat sår jag direkt i landet som morötter, palsternacka, rödbetor gulbetor cirkelbetor etc

Alkoholen Listig, Falsk och Stark. Ytterligare ett dödsbud nådde mig, så onödig död.

För 25 år sedan gick jag till ett AA möte som var speciellt för det var då jag förstod att det där inte är så lätt. Jag hade sprungit på AA-möten i tre år vid den tiden, ibland tre gånger om dagen för att mota alkojäveln i grind.

Den här gången skulle jag bli tolftestegare:

”När vi som en följd av dessa steg själva hade haft ett andligt uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.”

Jag hade alltså lyckats övertyga en kompis som låg risigt till att följa med till den lilla AA-gruppen i utmarken där jag befann mig. Han var svårövertalad på samma vis som jag själv en gång varit svårövertalad.

”Tänk om jag känner igen någon…pinsamt” (Det gör du säkert för det är folk här som vill bort från alkoholen och behöver hjälp, människor som vilka som helst)

”Men jag tänker inte säga nåt” (Du kan sitta tyst som en mussla och bara lyssna, det är helt okej)

”Jag förstår inte hur de där alkoholisterna ska kunna hjälpa mig, jag har ju liksom lite bättre förspänt än de flesta både vad gäller intellekt, arv och miljö” (Du är inte märkvärdigare än någon annan som dricker och det spelar ingen roll var du kommer ifrån, vem du är eller vad du gör. Du är välkommen av en enda anledning att du vill sluta med brännvinet)

”Jag tänker stärka mig med lite gin innan, kan du köra”. (Du får stärka dig med vad fan du vill, men du går dit av en enda anledning att du vill sluta dricka)

Han dök upp i en stor vargskinnspäls. Han som inte ville vara synlig, som bara ville glida in och betitta spektaklet med alla trasiga människor som höll sig nyktra och i hans värld därmed begick våld på sig själva.

Det han mötte var en grupp fokuserade, lugna, övertygade och kreativa människor som ogenerat delade med sig av AA:s första steg:

” Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen och hade förlorat kontrollen över våra liv”

Svindlande sanningar delades utan att någon blev avbruten om hur dessa kloka nyktra kommit fram till insikter om fullkomliga kontrollförluster, hur de skadat sina medmänniskor, partners, barn och föräldrar genom sitt drickande. 

Några berättade om vägen till nykterhet, samma alkoholism olika vägar, gemensamma erfarenheter. Luften tätnade av sanningar. Min vän blev överraskad och han lyssnade, det såg jag när jag sneglade åt hans håll. Efter en och en halv timme var mötet slut och vi gick ut i snögloppet igen för att åka hem. Där under gatlyktans sken och lätt snöfall muttrade han någonstans innanför den väldiga vargskinnspälsen som han sa hade tillhört Anders Zorn en gång:

”Men det här var bra, jag trodde inte alkisar av den här kalibern tänkte så mycket, jag är överraskad, men du erkänn att den intellektuella nivån inte är så påtaglig”. (Du är ju där hela tiden att du är lite förmer än alla andra. Det är du inte, du är en lika jävla mycket alkoholist som alla där inne. Undantaget är du som egentligen inte vill sluta för det är din enda trygghet, allt annat har ju bara rasat omkring dig, brännvinet är din enda tröst. Det här har ingenting med intelligens eller intellekt av göra, det har bara med alkoholen att göra.)

Han muttrade. Vi körde hem.

När jag släppte av honom tackade han för hjälpen och halade upp en fet dyr cuban ur innerfickan och räckte över till mig.

(Jag tackade och sa att den skulle jag röka när han varit nykter i 100 dagar)

Om jag säger så här att efter tio år låg den feta cubanen i sin ask fortfarande orökt i en låda hemma. För femton år sedan öppnade jag cigarrasken och där var bara tobaksdamm efter en vittrad dyr cigarr. 

Det var så talande. Vi umgicks inte så mycket efter det där AA-mötet. Han visste hela tiden var jag fanns om han skulle behöva hjälp. Han ringde aldrig. Hörde genom åren hur hans egen nedmontering fortsatt likt cigarren i min låda. Idag läste jag dödsannonsen över honom. Han blev 71 år. Frid!

Thai av ren, inte så långt bort, torkat som torkat

Man tager en framdelsbit från ren, i det här fallet bogbladssteken och benar ur den snyggt. Av benen som sågas upp tillreds en god buljong för senare bruk.

Bogen slajsas sedan upp i så tunna skivor det är möjligt utan att köttet faller sönder.

Blanda 1 dl pojkesoja (Healthy boy mushrom) med 1 dl fisksås, saften från en halv lime (gör så här) och en matsked krossade korianderfrö i en bunke. 

Lägg köttet i bunken och blanda ordentligt så att lagen kommer åt överallt. Täck och ställ i kylen i minst tolv timmar att marinera.

Halvvägs

Förbered några ugnsplåtar med bakpapper, bred ut köttet skiva för skiva. Ha ugnen på 60-70 grader.

Efter halva tiden – kanske 3 timmar beroende på tjocklek, ta ut plåtarna och vänd på köttet.

Efter hela tiden – ungefär när köttskivorna mörknat ordentligt och inte sviktar alltför mycket när man trycker med fingret, ja då är det klart. Sex timmar brukar det ta.

Lägg över köttet på serveringsfat och ät med kao niew och kålsallad. Gör en nam prig bun för hettan och att doppa riset i.

Torr rostad krossad chili med lime och fisksås

Fladdermusvarning kring Arlanda (70-tals scoop)

För många år sedan jobbade jag på tidningen Norrort, Huvudstadspress, med en mängd lokala förstasidor som Sigtuna-Märstaposten, Danderyds Tidning, Väsby-nytt och Vaxholms tidning bland andra.

Ett av scoopen som jag skrev och fick en jäkla massa skäll för var att det setts dagflygande fladdermöss kring Arlanda. Då under sjuttiotalet var inte fladdermusen så belastad av rykten som idag under Covid-19 inte heller var det någon som ens visste att fladdermöss kan vara behäftade med sjukdomar som olika slags virus.

Efter ett jäkla grävande hos biologers, folkhälsan och veterinärer fick jag i alla fall fram att det udda beteenden med dagflygningar kunde ha sin grund i att fladdermössen kring Arlanda hade rabies.

Från den dagen som löpsedlarna sattes upp om rabiessmitta på Arlanda var det helt folktomt i området, allrahelst folk med hundar höll sig inne. Samtidigt växte en snabb folkstorm upp med åsikter för och emot. Rikspressen jagade mig för att få källor och göra sina egna grejer om den uppskakande verkligheten.

Inte mindre upphetsat blev det i TV-nyheterna där studioreportern satt med en av löpsedlarna i handen och viftade med den i rutan samtidigt som han indignerat frågade en ”Expert” (förmodligen någon från en statlig myndighet eller en biolog från Riksmuseum, jag har glömt vilket) ”Är det inte fruktansvärt att hetsa upp folk med sådana här nyheter "(Fejk news fanns inte som begrepp på den tiden). Varefter experten svarade lugnt ”Det tycker jag inte, det är helt på sin plats att varna för rabies speciellt kring Arlanda eftersom smittan kan ha kommit in från utlandet där fladdermusrabies är vanligt”. ”Nu är inte risken för att fladdermusrabies ska hoppa över till människa, men den finns där, så visst, man ska vara försiktig”, fortsatte han.

Idag när fladdermössen får klä skott för Covid 18 läser jag på Folkhälsomynndihetens hemsida om rabiessmitta hos fladdermöss. Känns lite som ytterligare en upprättelse  drygt 40 år senare!

Bred syra, knaprig yta och luftigt inre

Nu på morgonen, som frukostbröd, en eller två eller tre smörade skivor Orminge Levain. Tyvärr det sista, man kan säga mycket om det här brödet, men drygt är det inte, i alla fall inte hemma hos oss, kanske för att det är en sådan härlig brödupplevelse i varje tugga.
På onsdag, oj det är tack och lov redan i morgon, gör vi oss ett ärende ditut igen.

Mellan Haupt Lakrits och torkad ren som möter Sydostasien

Äh, det blev fel, beställde Mårran isf Stinky, men vad gör det, Haupt Lakrits är kvalitet och god smak över hela linjen. Nyss reparerades nämligen skadan med en beställning av två burkar Stinky – hoppas de kommer till fredag.

Under tiden njuter jag av Mårran och Haupts förbannat goda lakritsbåtar. Gör ni det? Gillar lakritsbåtar. Förmodligen har ni aldrig smakat dem på riktigt. Titta på förpackningarna. Lösgodisbåtarna innehåller knappt en procent lakrits, det är därför de mest är slötslisk. De som låg i kartongen idag (två påsar för säkerhets skull) är smakbomber, lakritsbåtar på riktigt. Första gången jag smakade dem var reaktionen, ”alltså det är ju så här de ska smaka”. Andra sekundens reaktion: ”Varför har jag köpt elände hittills?”

Joråsatt – dagen har gått sin stilla gång som i ”bakfyllerus” efter veckan som var på landet. Jag menar, art-trrosen i händer, axlar och nacke gör sig påmind, tröttheten efter trädgårdsarbetet ligger kvar, lusten att jobba vidare tröttar också, sova – nä, det kan ju hända något man inte vill missa.

Av en ren händelse hamnade vi med bilen i stan vid förmiddagslunch tillsammans med Lovisa och K.

Och av en lika stor händelse sökte vi oss ut till Orminge Centrum bara för att få njuta en lunchmacka hos Daniel Lindeberg och en bulle eller två.

Vi tog en Koreansk biff på flatbred med Gauchangmajjo, rostbiff, sesam, picklad rödlök, gurka, böngrodar och koriander. Det svängde i munnen och var så gott från första till sista tuggan. Vi sa att det inte finns något annat ställe som tillnärmelsevis kan mäta sig med Lindebergs.

Fantastisk hagelstorm på väg hem

Nu ska vi bara ta det lugnt under eftermiddag och kväll. Har tagit ut ett renbogblad ur frysen. När den väl tinat ska jag stycka ut den och slajsa tunna tunna skivor ur köttet för att marinera i fisksås, soja, lite rostad krossad chili, korianderfrö. I morgon hänger jag skivorna på ställning och semitorkar i ugn. Hettar sedan upp hastigt i olja och serverar med nam prig bun och kao.niew senare i veckan. Fatta, thai och hela sydostasien möter vårt mjälla renkött.