LCHF ett vardagsproblem

Jag tillhör de där slags njutningsmänniskorna som först när det är för sent uppdagar att något måste göras.

Ett exempel bara - under åren har jag, med jämna mellanrum, slagits med ett, förvisso klädsamt, men inte särskilt hälsosamt, trivselviktsproblem på 15 - 20 kilo.

Vid ett flertal tillfällen har jag beslutat mig och raskt omvandlat min vardag till en LCHF-vardag, inte sällan med rent fundamentalistiska förtecken.

Ser ett mönster i det där och fattar min egen skyddande terminologi när jag kallar överviktsfetman för "trivselviktsproblem"! Hemfaller åt ren och skär bantningshysteri när  de stora rockarna, fluffiga tröjorna och de "baggiga" jeansen ska bytas mot slimmade festskjortor, tighta T-skirts och kortbyxor, för att inte säga att endast vara iklädd badbyxor vilket sker sällan numer och jag vet varför.

Häromveckan läste jag om en nära bekant som lassat av sig åtskilliga kilon och nu var rädd för att betraktas som magerlagd. Jag kommenterade omedelbart att min självbild är "senig, mager, brunbränd och stark" och att jag gärna vill uppfattas som magerlagd.

MEN, och det är problemet, att sitta i taxibilen under långpannor och vara utlämnad till möjligtvis vanliga lunchställen, eller vilket Gud förbjude; Statoilkorvar eller hamburgare det ÄR ett problem.

Snabbt har jag pöst över alla breddar, och när inte ens linnebyxorna från i fjor sommar går att knäppa igen är det återigen dags för drastiska LCHF-åtgärder. Men hur är det då med lunchproblemet?

Det här är en av lösningarna;
1) Ett och ett halvt kilo Entrecote (köps med fördel på ICA Maxi för tillfället för 99 kronor kilot, Irländsk, snabbframställd, omogen och går inte att använda till annat).
2) Skär kyrkfönstertunnt och marinera i några matskedar fisksås, några matskedar "pojkesoja", kinesisk mörk soja, en skvätt olja, rikligt med nykrossad vitpeppar, vitlök som krossats, korianderfrö. Låt stå svalt i några timmar.
3) Sätt varmluftsugnen på 80 grader (kolla tempen med digitaltermometer.
4) Köp på Er ett sådant där nät som är livsfarligt att lägga på grillen. Bred ut på grilleracken och sätt en långpanna under för droppet.
5) Lägg ut köttskivorna så brett som möjligt och torka, tar bara några timmar - det ska inte bli fnösketorrt utan ha lite köttkärna. Bevara mellan smörgåspapper i öppen låda i kylen.

Jag lovar - man kan inte sluta äta. Bäst att ha i bilen och äta av när det blir för tråkigt. Ohyggligt smakrikt och mättande.

Nu har det gått en vecka av denna fundamentalistiskt hysteriska LCHF-diet. Resultatet? Ska kolla ikväll!

Enkel seafoodsallad, eller helt enkelt räkor, crabstick och norsk fiskpudding i bitar

Så enkelt, men skulle väl egentligen lagt ner ett extra kol på att handpilla räkor istället för att ta genvägen över industripillade i lag. Nu fick det bli så för enkelhetens skull.

Lika mycket för enkelhetens skull fick det bli färdigsköljd sallad av modell "fransk" och så i stället för bläckfisk eller annat "fiskigt" så fick det bli den utmärkta norska fiskepuddingen (som jag har nostalgiska minnen av från mina många år i Norge) skuren i decimeterskuber.

Crabstick görs med smakgivare och av sejfilé. Jag kan inte rå för att jag tycker de är goda, både i konsistens och i smak då påminner om den konserverade camtjatkakrabban som jag är uppvuxen med och som var superpopulär i medelklasshem under femtiotalet där den serverades som små cocktails.

Det knapriga, för det behövs, blev krossade färdigproducerade crossini med vitlökssmak.

Var trots allt ambitiös nog att slå en egen majonäs, en mild vit och luftig utan senap och på sockerrörsvinäger som har en viss sötma bakom det ganska ilsket vinägriga.

Sådär ja, det blev en matig middagssallad i veckan som var. Gjorde så mycket att det räckte som pålägg till frukostmackan morgonen efter också.

(Hårdkokta ägg ska det vara också, skivade)

Om Picknick i Sveriges Radio Stockholm P4

Det är ganska fantastiskt vilket genomslag lokalradion fortfarande har, och man blir glad över att människor över lag tydligen och i alla fall lyssnar på radio - denna magi där man solitärt bygger sin egen scen efter ljud och stämning.

Jag sitter med en hel flyttkartong med kassetter till kassettdäck och har så smått börjat sortera detta stora ljudmaterial. Här hittar jag långa dokumentära reportage och små korta nyhetsrapporteringar, en del säkert 30 år gamla som ändå och förvånansvärt känns "alldeles nyss".

Ambitionen är att lägga detta digra material på hårddisk istället, fan tro't att jag klarar det för pensionering, men då kanske, om något, och om min freestyle håller. Alltså är vi framme i den den där lagrings eller arkivfrågan. Visst materialet ligger där men det finns knappast att få tag i en motor att spela upp det. (Hittade förresten ett gäng floppydisks häromdagen i en låda. Jodå, jag har en gammal datorhäck som står på vinden utrustad med en läsare, men den är så gammal att materialet sedan inte kan läggas över i en modern burk)

Hursom var jag tillbaka i gomorronprogrammet i Radio Stockholm i fredags för att dela kunskaper om mat och måltid, tradition och historia.

Morgonen handlade om detta urbota dumma påhitt som går under benämningen Picknick (alltsedan 1600-talet).

En Picknickmåltid kan göras hur enkel som helst (och bör enligt namnet göras så enkel som möjligt) men kan också byggas ut till fullständigt galna måltider i det fria.

På frågan om vad som är den ultima picknickrätten, hasplade jag ur mig "kall ugnspannkaka med stekfläsk och lingonsylt", men det var först efteråt som jag kanske fattade hur bra just pannkaka är som picknickmat.

Annars är det praktiskt med thaimat. En thailändare vägrar inordna sig i mönstret efter frukost, lunch och middag. Han eller hon äter när hungern sätter in och den är ofta och frestande varför man i Thailand gärna och alltid har mat med sig i diverse fiffiga anordningar.

Därför tycker jag gärna man kan stjäla idén med torkat kött och kaoniuw, det vill säga kladdris.

Sveriges Radios hemsida med inslaget om hur picknicktraditionen hittade till Sverige och inslaget om att skippa gladpacken och istället förpacka i hederligt smörgåspapper samt recept och bilder finns här.

Friterad thailändsk omelett efter sent nattpass i taxibilen

Gomorron alla glada somriga männ'sker.
Ja ja, morgonstunden körde jag runt med en massa intressanta sommarnattsfirare. Man undrar i sitt stilla sinne hur de okar.

Fylle? självklart! 

Dygna? jovisst, 

men taxi hem och sova ruset av sig resten av dagen.

Unga och ganska ofördärvade, så tänker jag att det hör väl till, jag själv var nog värre på min tid.

Loggade ut för en dryg timme sedan, efter bara några få häktiska morgontimmars jobb.

Bryggde kaffe från nymalda mörkrostade bönor. Bredde en präktig limpsmörgås med exrasalat smör och tre skivor prickig korv. Så stekte jag en thaiomelett. Vithet panna. två ägg rörs ihop, tillsätts lite pojkesoja och en skvätt fisksås. Olja i stekpannan så det nästan ser ut att ta eld och just då - i med omelettsmeten. Lyft äggmassan med en stekspade så att äggen rinner ut mot sidorna. När undersidan är frasig vänd omeletten och låt den bara hastigt steka vidare. Landa på en tallrik och ät med nam prig na rog (köp i thaibutiken, skitgod blandning av chili, tamarind, lime och sojabönsolja.

Allt bara blir sötare, finns det ingen måtta på sockerlösningen i glassen. Nu har jag hittat rätt - en utländsk glass!

Jag tycker om sådana där formuleringar: "Utländsk glass", det låter så 50-tal och jag minns salig morsan och hennes väninner vid pass 1959 hur de kom hem upprörda och pratade om någon "italienare på bussen". "För det måste han varit för det fullkomligt stank vitlök hela vägen från stan".

Några år senare, gnuggade Tore Wretman "en halv, men bara en halv vitlöksklyfta annars blir det för starkt" på insidan av en salladsskål av teak och han gjorde det i svart vit TV. (För er som inte var med då så ska jag förtydliga att det inte var själva TVn som var målad i svart och vitt utan själva programmet som var behäftat med en annan slags färg än kaskaderna från dagens burkar, en inre färg...man liksom fick föreställa sig färgerna)

Köpte i tur och ordning, 

tisdag - en Nogger, 

onsdag - en Dajmstrut, 

torsdag - en 88a.

Ärligt talat blev jag med mina sedan tidigare förhöjda sockervärden alldeles vimmelkantig för att sedan glassen fick motsatt effekt mot att vara uppiggande, ögonlocken bara föll, det var en förfärlig sockerchock. Så var aldrig hallonigloon med sin rena ofördärvade fruktsmak.

Uppe på Arlanda finns den en fördelningsyta för taxibilar. Man kör in där och sedan väntar man på förbeställning eller på att få bli framkallad till respektive terminal allt efter vissa miljöhierarkiska regler. Det där stället kallas "remoten". Där finns stora Bagdad kafé och lilla Bagdad kafé. På lilla finns en frysbox och där ligger glass, några av dem kommer från "Sveriges utlandsbageri" (smaka på namnet!). I kakdisken finns förutom bredda mackor även persiska baklavas och och smördegskakor.

Den lilla "sandvikaren" med våffeloblat kring en fantastiskt fin glass md saffran, rosenvatten och pistagenötter visade sig vara den höjdare jag letat efter, visst med sötma, men inte så att sockrande slår ut all annan smak.

Kommer Ni över den, eller helt enkelt måsta ha den nu, ring telefonnumret och beställ...tänkte jag, men det kanske är dumt, be istället närmaste återförsäljare av glass att ringa och beställa, den är så god att så snart man fått smak på den går succén inte att hejda.

Apokalyps i rosa - vädrets märkliga makt i natten

Det var en märklig kväll. Ett kort besök på ICA Maxi (jo dt här till de sällsynta fallen när intet annat val finnes att jag befolkar det stället trots vad jag tidigare erfarit), jag var redan utloggad för kvällen i taxibilen och skulle bara köra hem.

Tittade upp mot himlen som börjar företa ett overkligt lilarosa sken, som om o-år var i görningen. Det rosalila ljuset blev alltmer intensivt och hjälpte till att förflytta närvarokänslan från det verkliga rummet till ett fiktivt utan igenkännande.

I samma ögonblick som den där evighetskänslan, man ibland kan känna ensam på en enorm sandstrand med fötterna i havet,  infinner sig förstärktes förtrollning av at hiomlen fullkomligt öppnade sig. Så i såar att det blev omöjligt att köra, regnet piskade ner på vindrutan och inte ens högsta hastighet hjälpte att forsla bort vatnet. Det regnade så hårt att vatten med kapilär kraft trängde genom lister och vätte insidan på de motrdrivna sidofönstren.

Ensam for jag mot den lilarosa himlen och trotsade regnet så gott det nu gick. Det liksom strålade ut färgkaskader bortifrån Eds kyrka och längre över mot Mälarstranden. Väl genom upphörde allt och allt blev verkligt igen, som en vanlig kväll den sista juni.

Nytt besöksrekord på Hersby Hembygdsgård under midsommar med Sollentuna Hembygdsförening

Det är så glädjande. Nytt besöksrekord på Lilla Hersby hembygdsgård. Sollentuna Hembygdsförening och Sollentuna Folkdansgille arrangerar sedan 30-talet midsommarfirande med dans kring midsommarstången, luftgevärsskytte, pilkastning, kafé och mycket annat. Aldrig tidigare har så många sollentunabor och andra hittat sommaren mitt i kommunen. Vi räknade med att över sex tusen människor samsades om utrymmet och hela gården var som en kokande gryta av folk, trängseln var fantastisk.

Hela midsommarfirandet föregicks av ett intensivt arbete, dels med att ordningställa Hersby Hembygdsgård till festplats vilket en handfull av föreningens verkliga entusiaster klarade av och dels genom ett lyckligt sammanträffande mellan Sveriges Radio P4 och Sollentuna Hembygdsförening. Det sistnämnda medverkade säkert till den stora uppslutningen. En miljon lyssnare fick höra om allt det som skulle ske på Hersby senare under dagen.

Det var föreningens styrelseledamot tillika medieansvarige Hanna Ström som tog emot radions HF-reporter på plats och berättade om både dans kring stången och den tävling vi nappat tag i och som visade sig vara en gammal tradition i Sollentuna, nämligen att utse den vackraste dräkten under dagen. (De påkostade dräktparaderna på Edsbergs slott förr i tiden var ett folknöje och vi vill påminna oss att vi läst i arkiven om hur alla försökte bräcka varandra och att det var just det som lockade "enklare sollentunabor" som åskådare). Vackraste dräkten utsågs av en jury och vinnaren fick en stor lagrad hembygdsost tillverkad av opastöriserad komjölk och lagrad över ett år. (Snart kommer namn och bild på vinnare och ost på denna sida).

Lyssna på Hanna Ström här!

Halvtimmen efter i sändning var jag hos Doreen Månsson i samma program i SR P4 och berättade om det traditionella och otraditionella med midsommarmat. Lyssna på "Inget är tabu" här

Recept och läsning från och om programinslagen finns här!

Snart är också bilder och texter uppladdade på Sollentuna Hembygdsförenings Facebooksida. Gå in och bli medlem och bevaka här!