WARNING - detta kan bli Din dyraste taxiresa någonsin

Min enda källa för det här är en kompis som jag gick taxiutbildningen med och som enligt egen utsago tog den här bilden häromdagen på Norrmalmstorg.

Det här är ett jämförpris som alla taxibilar ska ha väl synligt från flera meters håll. Det pris som anges här på bilden avser denna taxibils högsta taxa för en mils körning under 15 minuter inklusive alla avgifter. Som jämförelse kan nämnas att Taxi Stockholms högsta jämförpris är 310 kronor.

Det är ungefär 4.5 mil mellan Stockholm och Arlanda. Taxi Stockholm har ett fast pris på denna sträcka, 520 kronor. Med bilen som har jämförpriset 9909 kronor understryks att det inte finns ett fast pris till Arlanda utan att allt går på taxameter vilket betyder att en resa kostar nästan 45 000 kronor. OCH, det är helt tillåtet sedan avregleringen. Taskigt för den turist som landar i Sverige och hela resans budget går i kras i första taxin.

Fokus på barnen - en helg med kartritning, simning och confiterad anka

Ankan, styckad i delar och lagd att rimma över natten med begränsat av örter för att inte dessa ska ta över i smak.

Stor variation i helgen efter ett gnetande med nattjänst allt sedan natten före julafton till natten till lördag. Detta tarvade fest och annat. Och frågar man tjejerna hemma så sätter de anka som väldigt högt på menyerna. Sagt och gjort Anka fick det bli. Anka och nära tre timmar i Vilundabadets simhall.

Så här gör jag som vanligast och då får jag fett över för att till exempel steka hemgjord blodpudding i eller confitera grisens nästan bästa styckningsdetalj, broskbenen och använda dem i thailändska delen av köket senare. (Långsamt confiterade kycklingbröst från någon äppelhöna eller majsdito är också bra).

Till ankan bjöd jag två potatisserveringar. Den ena ett grädd och smörspäckat mos på ändbitarna som blivit över när jag stansade "puckar" till fondanter. Här också alltså en slags confitering där de råa potatispuckarna får långsamsteka i hett ister, nära nog halva tiden det tar att confitera ankan.

Vi avslutade med en helt fantastisk utgången Germainost "L'affiné au Chablis" från ostaffären i Sollentuna Centrum som nu går från klarhet till klarhet. Tack, säger jag bara, tack!

August hittade ett ritprogram i telefonen och började rita kartor. "Man åker efter den brunröda vägen uppåt". Bra gjort!

Kardus, marcellin, Taxi och Pancetta

God fortsättning alla. Pancetta med salvia och svenska Ingrid Marie

Njuter av första ledigheten på sju dagar efter långnätter i Storstockholms Taxiliv, en ny, förvisso märklig, men helt fantastisk upplevelse. Exakt en minut före tolvslaget flyttade kunder in i min bil och bad att få lyssna på P1 samtidigt som vi rullade mot en angiven adress genom en sky av fyrverkerier. Njöt också julafton och alla mellandagsnätter i bilen med varierande upplevelser, somliga små, somt stort.

Vänder tillbaka dygnet i natt och lever matliv, skrivliv, upptäckarliv, barnliv. Därför kändes det alldeles speciellt ikväll med ungarna att öppna en Pancetta Seccata Agli Aromi från Macelleria Falorni. Jag brukar sällan hylla ICA för något, allrahelst inte för varor de själva tagit initiativet till, men den här gången gör jag det.

Exklusivast av allt snus


Vi satte oss ner, barnen och jag, skar generöst av den salviadoftande pancettan och åt tillhopa med svenskodlade Ingrid Marie - den där pancettan är oerhört prisvärd och importerad av ICA-butiken i Sollentuna Centrum.

Egentligen skulle vi tagit en tidig kväll och först sortera tvätt och göra alldagliga saker hemma då Gökboet signalerade från TVn. Efter en jättesnabb resumé över svensk och amerikansk mentalvårdshistoria för barnen, (morsan började som sjuksköterskepraktikant på stormen på "Bullret" Ulleråker så jag är uppvuxen med vansinnighetens grymma historier) sate vi oss att titta på denna grymma rulle som jag såg på bio samma vecka den hade premiär i Stockholm. Den håller än!

Taxinätterna är fantastiska med all färg, all neon, alla olika slags människor som är på väg och alla reflexer

Nu sover barnen och så borde ock jag själv, men blev kvar att skrapa det sista ur Lovisas absoluta favoritost Saint Marcellin som jag själv upptäckte i sällskap av Paul Bocuse när han fullkomligt matade mig med den under en lunch vi åt tillsammans i saluhallen i Lyon för 12 år sedan. (eller om det till och med var ännu längre sedan).

I år förärades jag EN, eller egentligen TVÅ julklappar. Årets Kardus som kom tillsammans med ett klassiskt storpack Ettan. "Kardusen" är njutbart exklusivt md en styrka av natriumkarbonat som snabbt avklingar och lämnar en aromatisk god tobakssmak med en härlig sälta tillsammans med en sockrighet som sötar hela munhålan utan att ens ha tendens att bli sliskigt snarare tvärt om, en uppfriskande sötma. Skam till sägandes är det första gången jag provar denna årliga och begränsade produktion. Sötman i den tämligen grovskurna tobaken kommer från Cochaca rom och jag behöver inte orda så mycket mer om detta yppersta snus
(vid sidan om mitt eget). Den som vill veta mer kan gå in på Kardus egen hemsida och läsa vidare medan jag talar mig farm över nostalgin att få öppna ett storpack Ettan.

Julaftonens morgon, efter en fantastiskt natt i bilen, landade jag hemma med en egen jultallrik

Jag var nämligen bara tretton år (och mina barn får inte läsa det här) och jag var skickad till släktingar i Västergötland för att vara med om höskörden på deras lantbruk. De brukade fortfarande med gamla redskap och Ardennerhästar. Det var varmt den sommaren och när de första häsjorna för dagen var resta sate sig alla i skuggan för att ta en paus, dricka källvatten ur en mjölktunna och lägga in en pris snus. Dosan gick runt och jag tog en rejäl pris för jag ville inte vara annorlunda. Jag hade nämligen ganska så orädd tagit mig an uppgiften den där sommaren och lärde mig köra både hövändare och hölass efter häst. Snuset tog direkt och jag såg både häsjor och hästar snurra förbi som om de flögo i skyn. På väg till mitt rum (drängkammare) spydde jag kaskader.

Det är klart att det kostar en krona extra men det är värt vartenda öre när ungarna börjar utveckla smak för det som är bra, ofördärvat och smakfullt som en Saint-Marcellin

Man borde tänkt att så dum är han väl inte att han tar en till pris snus nästa dag, men det var han och sedan dess har jag varit fast, dagligt snusande i till sommaren 47 år! Snuset har blivit en passion vilket jag till och med diskuterat på regeringsnivå, förvisso i ett annat sammanhang och iförd slips, men ändå.

Det Goda Nya - Sawadee piimai สวัสดี ปี ใหม่

Jag har tagit bloggledigt i mellandagarna, faktiskt längsta ledigheten för första gången i bloggandet allt sedan tabberaset startades den 27 november 2006.

Lustigt - borde bloggat idag om att koka risgröt i tryckkokaren. Det gick sisådär, vilket kan skyllas att jag kokade ner vattnet för mycket så att mjölken fick sprängkraft och pyste ut med första ångan. MEN, när det hela lugnat ner sig blev det riktigt bra risgröt.

Jag, och barnen, har försökt få till en tradition att äta risgröt. Än så länge är det att äta när andan faller på och då missar vi det där med tradition. Vi har försökt säga till oss att vi ska äta risgröt på Lucia, eller första advent då vi av tradition sätter oss ner och äter skinkmackor på första julskinkan och de första bakade pepparkakorna...men det gjorde vi inte i år så det är inte någon tradition längre. Julaftonens morgon då? Nej inte då heller. Den nya traditionen är att äta risgröt sista kvällen före nyår. Så var det idag och så fick det bli.

(gröten åt vi ihopa med nykokt fet julskinka, kokt i ugn 70 grader exakt i många timmar tills innertempen är densamma)

TILL ER ALLA

Oj, jag vet redan vad jag ska odla - LCHF-mos med fundamenalistiskt avbräck!

Lade odlingssäsongen under vintertäckning alldeles nyss. Ändå...i morgon ska jag hämta hem primörer, skott från kvarlämnade rödbetor, mango, olika örter som krispig libbsticka. Sedan hoppas jag på svinkallt utan snö så att sniglarna går åt fanders.

Fröpåsarna med utsäde är överfyllda, Signes Bönor, bondbönor från Bunge, gråärtor, Djungelgurka. Saknar historiskt frö av kålrot. Tålamodet tröt och de stora kålrötterna jag tänkte spara för att gå i blom skördade August när jag vände ryggen till. Så ska jag ha svartkål och röd rysk grönkål (gammal svensk sort namnet till trots). Tänker djupgräva och anlägga en till morotsbädd för gamla sorters morötter (någon som har några intressanta frön att byta mot till exempel signebönor?)



Åt kålrötter igår i ett mos med barnen och det var ett sådant odlingsursprunglig i smaken. Det är märkligt att egenodlade, äldre sorter, smakar så mycket mer genuint. Kan inte sätta fingret på egentligen vad det är, mer än att smaken är mer renodlad, klarare, har ett större djup, en slags friskhet och en botten som fyller ut så mycket mer och drar åt en massa olika håll, mineraltoner från jorden, syra.

Kan väl kalla det här för:

LCHF-mos med fundamentalistiskt avbräck (kålroten)

2 mindre (knytnävstora kålrötter
6 egenodlade vitlöksklyftor
3 gula bananchalotten
2 stånd brockoli
5-6 stora blad svartkål
3 lagerblad
5 Kryddpepparkorn
5 vitpepparkorn

Skala kålrötter, vitlök, lök och ansa brockoli och svartkål. Skär allt i bitar. Lägg i kålrötterna i tryckkokare och täck med vatten, kör i exakt 6 minuter med "opys" (*). Ta bort från platan och låt stå ett tag tills trycket utjämnats. Öppna och lägg i övriga ingredienser. Kör sedan igen i exakt 6 minuter med "opys" - låt utjämna långsamt. Öppna och sila ifrån eventuellt överflödigt vatten (spara detta, en utmärkt buljong att reducera sila och frysa). Koka upp lite grädde, 2-3 deciliter och montera ner tillsammans med klickar av smör och med handfräs...eller vad det heter...hrmm f'låt handmixer tills grovkornigt mos. Salta.

Vi åt moset i går till stekta feta skivor av grisnacke och med rejält med hemgjort vitlökssmör.


(*) "Opys" = exakt upp till pysläge. Balans att hålla det i det läget under hela koket, då vet man att det är upp till högsta tryck och ger bästa och jämnaste effekt.

August och tomte boogie woogie

Två Luciarace idag - det första på dagis och det andra i skolan - bara två timmar emellan. Hemma igen, sent, sätter sig August 4 år och rekapitulerar utan stjärngossemössa, linne och stjärna - då blir det en tomteboogiewoogie: