Sorglig sorti för Bondens Mabod

Gårdagskvällens bortskämmning på bordet - så väldigt bra kombination och i tillägg med vännen Peter Holstads galanta pomeransmarmelad som vi förärades en burk av häromdagen - rent lysande smaker hemmavid.

Nu finns det ingen anledning alls att handla något som helst i Sollentuna Centrum - Bondens Matbod sjunger sin svanesång idag och lastar ut alla kvarvarande ostar, korvar och mejeriprodukter.

Jag har sett det i veckan, hur magert det blev i hyllorna och när vår stapelvara "Falukorven" inte längre fanns i lager förstod vi att något ohanterligt var i antågande.

Passade på att handla en del ostar igår och som vi tycker om och det alspånsrökta sidfläsket, men det kändes på något sätt som att det redan var förbi.

Försökte nå Kenneth Karlsson idag - kort svarade han bara att "vi får prata sen, jag håller på att lasta".

Något har hänt i verksamheten och det har hänt fort.

Tyvärr så försvann nu det där lilla extra från den här stadsdelen - från ett centrum där det möjligen bara återstår en liten anledning att återvända till - jag tar nämligen dagligen en eftermiddagskaffe på Espresso House som tar det här med kaffe på allvar, inte generellt, men just här!.

Väntar nu bara på ett besked från Kenneth om det är ett problem för hela företaget så att även Hötorget och Siggesta Gård slår igen eller om det bara är den obildade hopen i Sollentuna man inte lyckats locka till det som är kärlek till sig själv.

24 timmar av tystnad

Man blir handikappad utan TV.

I vårt radhusområde stängdes för 24 timmar sedan all TV och all annan komunikation ner - för dem som lagt alla ägg i samma korg och beslutat ha både dator och telefon hos samma leverantör.

Grannen ringde på dörren - händelser av det här slaget främjar grannkontakter och det är väl trevligt - han hade anmält och tyckte även att jag skulle anmäla vilket jag gjorde.

Ni vet, hänvisningar, röststyrning, trycka etta, tvåa, trea - fjong: "Nu är växeln stängd"! Hallå, det är Jonas på nattjouren, suck, vilket sjukhus? Aha Comhem, "Hej jag vill felanmäla", -Vi tar inga privata kunder nu Du får komma tillbaka när växeln öppnar - "Men Hallå, det är en hel stor samfällighet det handlar om" Åhhh, jaha f'låt kan jag få Ert postnummer tack: "192 77" och Adressen ..." -Nej tyvärr Ni är inget Comhemhus". Hallå igen, vi har tre hål i väggen och hela samfälligheten fyra fem gårdar kringbundna av radhus egnahem har Comhem" -Jaha jag ser det nu ja och ni har fel när upstodfeletoch har du någon aning om varför.

Lite senare ringde jag igen, Nä de hade inte tagit emot ngn felanmälan från det här området. SUCK!

Äntligen efter flera vändor - nu är allt i ordning - 24 timmar av tystnad är över.

So simple - varför vifta så förbannat när det inte behövs.

Gurkbuljong, helt enkelt

Återkommande brukar jag i förbifarten nämna det där med att en soppa ska med vid en måltid - alltid och ibland bara för att fukta riset med. Ofta blir måltiden liksom centrerad kring den där soppan, till den och riset.

Vi hade helt enkelt inte lust, tid eller ork med idéer. En färsk fläsksida fanns och så en del andra vardagliga ingredienser.



Fläsket skars i två centimeters remsor och skars sedan åter på kvadraten och stektes långsamt långsamt med vitlök, vitpeppar, sal och en gnutta socker.

Samtidigt kokade riset i riskokaren.

En grön slanggurka blir en huvudingrediens i soppan som snarare är en buljong eller ens det. En tunn fiskbuljong med grön slanggurka som fått koka med och hackad torkad rättika (finns burkade i asienaffären). Rikligt med vitpeppar - faktiskt så att smaken av vitpeppar tränger genom i buljongen.



Gurkan och rättikan får koka upp, en lite skvätt fisksås tillsätts för sältan och någon korianderrot för smaken. Småkoka bara en kort stund tills gurkan får den där läckra genomskinliga koncistensen, då är soppan klar att serveras bredvid fläsket och riset.

Allt sammans binds ihop av en "nam prig bon", lite rostad och mald chili, limejuice, fisksås att droppa över riset eller att doppa köttet i..

Carolas, allas och om mina kattor

Expressen kör en kioskvältare idag - "Runar sköt min katt" - Carola bekänner, men tiger sedan som en mussla. "Inga fler kommentarer"! Man kan bara gissa sig till hur det hänt - öppet för spekulationer alltså och frågor:

Sköt Runar katten för att vara taskig mot Carola, för att utöva makt, för att straffa henne?

Sköt Runar katten för att den var sjuk, för att skona den, för att kanske avsluta ett liv som inte längre var värt att leva.

Sköt han kattstackarn för att den stört honom när han tänkte - eller?

Kanske katten sket i Runars säng för det gjorde vår katt en gång och ja, jo jag höll på att göra en Runar, ta ut faenskapet till åkern och skjuta den - en präktig, personlig blå congo - fl'åt ska vara Perser. Nu löste det sig att katten blev bortadopterad till en familj pa' När som var fiskare och kunde föda Casals (han hette så uppkallad efter mästercellisten Pablo Casals död 1973) med toskbåddar som är en gotländsk specialitet och för övrigt djäädrigt god mat, kokta torskhuvuden fyllda med bland annat torsklever och för att den som läser och undrar inte ska behöva sväva i okunskap hittas receptet här.

Vad jag vill säga är att det väl inte är en sådan förbannad synd att skjuta en katt. Jag sköt inte Casals (även om det var nära), men jag har skjutit massor av andra katter - inte för att det är roligt utan för att en förbannade massa sommargotlänningar lämnade katter efter sig som blev förvildade. En katt sätter lätt i sig över tio småfåglar. Man förstår egentligen inte varför man ska ha katt över huvud taget.

Sådär, nu blev jag väl ännu mer hatad i vissa läger, men det skjuter jag i. Heja Runar!

Och det här är ett tillägg skrivet dagen efter - det verkar som Carolas namn ska upp i neon igen och tillvilket pris som helst. Nu ska hon konkurrera i Let's dance också slår Expressen fast,

Majskycklingconfit, fläsk och nudlar

Hemma hos oss går smakerna ofta in i varandra, rimmat fläsk, ättiksugnsstekt potatis, nudlar och confiterad majskyckling. Både var för sig och tillsammans lyckliga smaker, tillhopa blir det mat i en hel helg.

Tyvärr finns det inte så feta kycklingar i det här landet att man kan låta deras eget fett smälta ner så pass att köttet kan kokas i detta - varför undrar man, varför ska inte vi vara förunnat de magiska kycklingarna som går att få tag i utanför landets gränser. Varför har inte vi rätt till både smakrik och biologisk mångfald.



Gjorde det bästa av situationen och fick tag på en alldeles utmärkt majskyckling från Per Olof Ingmarsson på Bjäre och förstärkte med ankfett som vi alltid har hemma och tillräckligt av. Fettet verkade ha spjälkat muskelfibrerna, kycklingen blev en dröm i smak och mörhet. Den serverades med lite av fettet som sås och ugnsbakade potatisklyftor ingnidna med salt och ättika Perfekt!



Till detta kokades en buljong på skrovet som av tradition i Thailand dricks till måltiden. Rester av hela kycklingkoket inklusive buljong som blev över och tillsammans med fläsk som låg rimmat och skräpade i kylen blev söndagsmiddagen förstärkt med gulaste äggnudlar och hetaste chilli, ättika och lite socker. En söndagsmiddag som nyss är aväten - en Kwaytiao, ljuvligt het, aromatisk, djup och närande god.

Min dotter Alma och Eric Saade

Min älskling Alma och hennes älskling Eric Saade

Det här är det enda jag någonsin skriver om schlager, närmare än så här kommer jag inte - tycker det är skitmusik helt enkelt och utan några som helst kvaliteter, men eftersom det är min dotter Almas favorit som vann så gör jag det här undantaget och ska man säga något så var det i alla fall drag i låten - lyssnade nämligen på den ett stycke när jag förstått att han vunnit. Är fullt upptagen annars att följa verkligheten i tragikens och katastrofens Japan

Hörde ni Meny i torsdags - semmelaction på Tensta Konsthall och om stjärnor i Guide Michelin

Richard Hallén, här vid utnämnandet av Christian Sjödin som Wedholmsstipendiat

Det finns en chans till att lyssna live på radion och det är på lördag eftermiddag, annars går Menys senaste program att ladda ner här

I veckans program träffar jag Michelinguidens svenska rådgivare Richard Hallén, berättar guidens historia och försöker dra fram en liten hint om hur stjärnorna ska fördelas detta år i Sverige och Skandinavien - det går naturligtvis inte, denne gentlemans läppar äro förseglade och han är ständigt beredd på att bli lurad för ett avslöjande, så som han själv säger i inslaget när jag försöker: "Den gubben gick inte!".

Ytterligare ett inslag som jag signerat är en semmelaction på Tensta konsthall - för normallyssnaren med en hög abstraktionsnivå.



Det är konstnären Mako Ishizuka som arrangerade en artaction i samband med öppnandet av utställningen "Gifts of Intimacy" och som gick ut på att var och en som besökte utställningen tog med sig en egen semla, köpt eller hembakad. Dessa semlor noterades och numrerades. Därefter vidtog en utlottning så att man fick en annans semla tillbaka.

Mako och Rodjana vid rubricerade semmelaction på Tensta Konsthall

DÄR uppstod ett möte mellan människor och samtal började, kommunikation, rörelse, styrt av själva aktionen att ge för att få ta emot, exakt så som curatorn William Easton skriver i sin sammanfattande och smått lysande lilla bok som vidhäftar utställningen att intimitet är inget som man får gratis, intimitet kräver växelkraft. För att få behålla eller över huvud få intimitet måste man ge av sig själv och efter denna process är man en helt annan människa än före. Låter det komplext? Knappast - det kan inte åskådliggöras bättre än genom Makos lilla eminenta och leende semmelklubb - lyssna på hennes egna funderingar om det här med semlor i Meny Sveriges Radio P1.