Loffes ångest i stjärnorna på slottet

Ett samtida fotografi då Hjert avrättats på Lidmons avrättningsplats utanför Malmköping.

Janne Loffe Carlsson berättade i kvällens avsnitt av fångarna på slottet, medryckande hur en av hans roller skapat ett vakum inom honom och tankarna förföljt hans vidare väg.
Jag förstår honom.
Jag har skrivit en fruktansvärd bok - den om det svenska dödsstraffets historia; Döden i skogen och jag har i förarbetet fått komma nära ögonvittnesskildringar, berättelser och anteckningar förda av de dödsdömda.
Loffe Carlsson spelade Tector i en filmatisering.
Han fick gestalta rånmördaren Tector som fördes till Stenkumla backe på Gotland den 18 maj 1876 för att halshuggas.
Samtidigt fördes hans kumpan Gustav Eriksson Hjert ut på Lidmons avrättningsplats utanför Malmköping för att på exakt samma klockaslag avlivas.
Loffe tolkar den fruktansvärda ångest Tector enligt ögonvittnen kände. Dödsångesten när han med våldsam kraft och obönhörligt fördes mot stupstocken.
Laddningen i denna handling är fullkomligt vidrig, stunden är skev, tiden står still, som ett utdraget skri i vildmarken (för att citera Munch), dödsrädslan fullständig och inför publik.

Tolkningen har satt så stora avtryck i Janne Carlsson att han med nöd och näppe kunde dela med sig av den när Stjärnorna på Slottet samlades för "Loffes dag" i kvällens avsnitt.

Jag sällskapade med flera av dessa vidrigheter ur Sveriges mörka del av historien och under väldigt lång tid. I förarbetet med boken besökte jag en lång rad avrättningsplatser (nära 500 finns redovisade i boken) och varje plats tycktes ta ett struptag. (Följ med till en av dessa platser, Vetenskapsradions gjorde ett inslag med mig när boken kom ut, länken till inslaget finns hä'r)

Mer om boken tillsammans med ett besök på en avrättningsplats finns här

Hjert gick lugnt fram till stupstocken på Lidmon och enligt ögonvittnen skildes hans huvud från kroppen med ett enda hugg av bödeln Johan Fredrik Hjort.
När Tector lades på stupstocken stod bödeln Peter Steineck från Vadstena bredvid honom. Steineck var full, Tector hölls fast och hans huvud pressades ner mot marken, hans sinnen var i panik och paniken var så stark att hjärtat inte orkade, han dog av hjärtslag. Ändå skulle bödeln Steineck utföra sitt verk och högg, om och om igen, fullständigt högg sönder den döde Tector.

Avrättningskatastrofen på Gotland blev den sista offentliga i Sverige på det sätt den genomfördes. Några avrättningar genomfördes senare inne på fängelsegårdar och 1921 avskaffades avrättning som straff, tack och lov.

...och så blev det (!) i skuggan av en thaibuffé

Egentligen säger min tradition från föräldrahemmet att vi ska ha grönkålssoppa på annandagen och då lagad på doppbuljongen om den inte är för salt.
Jag har tidigare förklarat det eminenta i att koka höns och faktiskt också broiler och vaktlar i fiskbuljong och grönkålen får också en extra spets med fiskbuljong (dewt smakar fågel!). Så fick det bli för så har vi gjort några år, kokat grönkålssoppa på fiskbuljong.

Först hackas den sköljda grönkålen fint (vi kokar nässlor på exakt samma sätt undantaget några drag på muskotnöten till nässlorna). Mycket olivolja av bästa märke hettas lagom att en stor klick smör kan smälta däri. Så vänds grönkålen ned så att den fettas in runt om. Ett par vitlöksklyftor rivs på rivjärnet och läggs i. 20 varv på vitpepparkvarnen behövs också och så får kålen småsvettas i lagomvärmen ett tag innan kokande fiskbuljong hälls över och får småkoka tills kålen är lagom mjuk.

Här kan man göra små kalvfrikadeller att ha i och koka ägg att dela och servera i halvor, men vi bjöd vaktelägg till och så kokta prinskorvar vid sidan av.
Alltför sent upptäckte jag att det var 38 procentig grädde vi fått med oss hem och den är ett helvete att få grann vispad - tyvärr liknar den mer någon slags stjärtsalva till små barn, sidenmatt och svår att forma, gräddigheten liksom bara försvinner av bristen av de där två procenten och jag frågar mig vad i helvete varför? Vem har kläckt en så korkad idé?

En matsked fransk torr senap i grädden så att den får smak och så får den som vill gräddreda grönkålssoppan vid bordet och i den egna tallriken.

Vagnen fylldes snabbt hos Thai Fong i Märsta

I skuggan av en thaibuffé skriver jag inledningsvis. I morgon kommer nämligen släkt och vänner från Rodjanas sida. Förvisso har vi julmat kvar, men vi är nog alla innerligt trötta på resträtter fyra dagar efter julafton så vi åkte till Thai Fong i Märsta och fyllde en kundvagn med sådant vi verkligen behöver och sådant vilken annan svensk som helst skulle anse fullständigt obehövligt som förvuxen gurami (mer känd i akvariekretsar hos oss) till exempel som dessutom är ettersaltad och fryst.Torkad, sockrad tamarind, bittersmå auberginer etc.

Färsk väldoftande gurkmeja

Jag vet att det blir bra i slutänden så det är bara att köra på och nu efter soppan är stöket i köket i full gång med röror och smaksättare. Hela vår lördagsvärld doftar svartpeppar, gurkmeja, fisksås, chilli, tamarind och lime. Det lutar åt en Gaeng Tajpla. Mer om den i morgon och med bilder på riktig thaimat alltså.

Då blir det grönkålssoppa till slut

Tack Irina för årets grönkål och gott slut på 2008. Snart står vi där igen i den rena svarta jorden och funderar vad som ska sås var. Jag har beställt svartkål och försår i april. Vill Du ha några plantor?

I morgon SKA vi ha grönkålssoppa och med ägghalvor och små "äkta" prinskorvar.
Före jul var vi inbjudna att plocka grönkål hos Irina, vår trädgårdsgranne. Underbart krusig och härligt ren och frisk grönkål att jag sällan sett dess make.
Vår egen - det var bara några stånd - den ryska röda och slätbladiga gick åt i thaimatlagningen. Jag vet inte varför vi inte satte rejäla stånd i år - vi äter kopiösa mängder när det finns.
Irina blev vår räddande ängel och ringde oss före jul och påminde vad hon lovat tidigare under sensommaren och hösten att eftersom vi inte sått ut så fick vi ta av henne till julen och det är en gåva att skörda frostigt vackra och sköna blad fullknökade med sol och jord.
Ï morgon blir det av, hela odlingsåret inkapslat i några blad i en soppa.
Nästa anhalt är nässlorna till våren - stå ut!

Het somtam från Isaan isf grönkålssoppa

Det fick bli så - Somtam -mat som smakar, som är het, som rör alla sinnen, som får oss att nästan tappa andan och tandköttet att dunka i en rent masochistisk upplevelse.
Vi frågar oss ofta; varför gör vi så här?
Svaret kommer lika snabbt till oss tillsammans med den fullständiga njutning som infinner sig senast tio minuter efter måltiden. Då har smaken redan spelat ur sin roll, sältan från fisksåsen med alla dess fördjupade umamitoner som lyfter den krispiga papaya (egenheten att vara grönsak som omogen och frukt när den mognat). Syran från limen, sötman från sockret och det fermenterade från de krossade sötvattenkrabborna. Tillhopa med en gnutta socker och en handfull små thailändska chillisar gifter sig allt tillhopa och dundrar in i gommen och gör varje tugga till en upplevelse då det inte bara uppstår en fullkomlig karusell i det olfaktoriska centret och på tungans alla smakceller utan också en svidande hetta i läpparna långt utanför munnen och alla hinnor knottrar sig, drar och sliter. Det är fullkomlighet över det här ätandet som inte infinner sig med skinka, lutfisk, sylta, aladåb eller sillsallat.

REA i mellandagarna är en BLUFF

Det var tunnsållat med kunder dagarna före jul. Desto mer idag, lockade av som de trodde dragplåster, men som senare visade sig vara gammalt mög!
Det mesta som hängts fram var med ordinära priser och däremellan en och annan karusell med en "reaskylt" i knallrött ovanpå.
Det som hängde där var udda varor som mest och kanske en eller annan av utgången modell - H&M, Lindex, KappAhl, JC.
Gina Tricot var ett lysande undantag med 30% på allt.
Elgiganten som en vanlig vardag.
Det ska bli kul att läsa svensk handel efter det här, lysande affärer lyser med frånvaro. Dessutom kostar det energi av att trängas med alla dessa fåntrattar som jämte mig lockats till köptemplen denna vilodag efter jul.

Ikväll vankas traditionell grönkålssoppa med ägghalvor. Samtidigt som Rodjana meddelar att hon springer ner till thairestaurangen för att köpa med sig en somtam hem - det är inte utan att man längtar efter mat som känns efter julens fettmjuka

Vintern har slagit sitt grepp om trädgården

När jag bodde i Norge under 70 talet gick jag på tur i stort sett så fort jag var ledig och på kvällarna åkte jag skidor i sakta mak efter ett av många elljusspår i Lillomarka, alldeles utanför dörren där jag bodde på Grefsen. Första vintern där köpte jag ett par skidor, jag har dem kvar än, av märket "Troll". Ett par med råttfällebindslen och gjorda för att gå på tur med.
Så flyttade jag tillbaka till Sverige i början av 80 talet efter några år i London och då var vintrarna så pass att jag kunde fortsätta gå på tur om än det var mindre med snö än vad Oslo kunde bjuda.
När jag var barn i Östergötland gick vi på skidor varje vinterhelg, det var alltid hur mycket snö som helst.
Nu har jag inte haft fram skidorna på 25 år. De står där i förrådet som torkade brädlappar och skidskorna, skidstrumporna och skidbyxorna av äppelknyckarmodell ligger längst in i vintergarderoben.
Det är väl ganska bra det kan jag tänka, för jag har ju inte blivit yngre och skulle säkert både vricka, sträcka, bryta mig om jag gav mig ut nu. Tur för mig att snötiderna bara är ett minne. Så jag får istället nöja mig med att betrakta det lama vintergreppet uppe i trädgården där de sista nyponen klädes i iskristaller.

Vitlök visar våren i antågande

Än så länge är det långt till vår, men vitlöken brukar visa vägen. Just nu står den med lökblasten upp genom den i övrigt kompost och lövtäckta löken. Först på sensommaren 09 är den klar för skörd och finns det något läckrare än egenodlad vitlök i de hemlagade anrättningarna?. (Bilden tagen igår före snön)