Sista morötterna

Årets sista morötter

Jag hyser en djädra kärlek till de där jordplättarna jag förvaltar och utökar.
Inser att jag inte kommer att hinna med att höstgräva ytterligare ett köksland med den planering för våren som det innebär. Tidsoptimisten inom mig hade redan rest staket, lagt gångar och grävt både för nya rosor, kryddland, bärbuskar och kört ner ett halvt ton hästskit och kompost.

Någon sa till mig att man inte behöver "märkvärdiga" så mycket utan ta det lite lugnare. Jorden får int bli en belastning, dolingen ett tvång. Jag vet, för jag har varit sent ute förr och väl i juli har det prunkat i trädgården så pass att jag själv knappst kunnat ta mig in bland blomstänglar, doftande fuktighet, ärtor, bönor som lianer, haverrötter, saftig blast från cirkelbeta, temynta från Linné, bär och rosor.
I helgen tog vi upp de sista morötterna, de vita, de blåröda och de gula - det var bara lite krafs kvar att ge till barnen att knapra på, saftiga, sprängfyllda med smak och garanterat ekologiska.
En hink med cirkelbeta och gulbeta tog jag också upp. Ligger i svalen på balkongen.

Nu återstår lite potatis - en hink eller två - att skörda. Kommer att tvingas ta bort en rugge med skockor för att skapa plats i den nya trädgården. Rötterna skalas väl och delas i sockerbitsstora stycken. Mjölk (röd) hälls på så det täcker, kanske en skvätt stark hönsbuljong eller inte alls, men salt och peppar. När rötterna är mjuka mosas de med stöt och körs genom sil eller mixas med stavmixer och serveras med lite skuren gräslök och kanske små stycken uppvärmda kycklinglår.

August i kolonilottsnatten

Vi tog ett nappatag med glaskross och kirshkålsrötter i kväll igen, ända tills vi inte kunde se något, skymningen kommer så raskt sedan vi gick över i vintertid. Kanske man skulle köpa pannlampa hos Clas Ohlson i Insjön.
August är självklart med och lika glad som alltid. August i kolonilottsnatten.

Pad bai kapao moo sai tap

Kryptisk rubrik för den oinvigde, men det handlar om en rund varm smak av härligt fett från fläskfärs, det lite torra av lever och det intensivt aromatiska av basilika. Stekt fläskfärs och kalvlever med chilli och vitlök, idag också tillagd en härlig slätbladig grönkål.
Serverades hemma hos oss idag med ris som kryddades med nam prig bun, fisksås med mortlad torkad och rostad chili.
Det känns att man har ätit.

Oxbringa på IKEA och Edsbackakocken på väggen

Omslagsfoto fr.v tre nummer Torbjörn Jonasson, omslagsfoto längst t.h Karl Melander

I väntan på att regnet ska upphöra så att jag kan ta ett nytt nappatag med jorden så bläddrade jag och sorterade lite bilder från telefonen. Det händer ju att jag går utan min Nikon och då tar till min Ericsson istället som "nödkamera".
Jag var till IKEA häromdagen för att köpa ramar till omslagen till den fina "Edsbackakocken" jag gav ut i samarbete md Christer Lingström för snart tio år sedan. Nu hänger de på kontoret som en påminnelse. Fortfarande riktigt bra läsning i de där vackra magasinen.

Rimmad oxbringa på IKEA

Så, för att hämta kraft innan jag letade efter lämpliga ramar med rätt storlek så passade jag på att ta en lunch.
IKEA har ett kliniskt systematiskt storkök, men med trevligt prydliga kockar och med mat som är väldigt mycket Sverige. Här fanns rimmad oxbringa med rostade rotsaker och senap och det kan man ju inte motstå.
Visst, det är lite storkökssmak över rätterna.
Vad menar jag med det?
Jo, att det är en allmängiltighet i smaken, inget som sticker ut, inte riktig sälta i det rimmade köttet, inte riktig skjuts i grönsakerna, dämpad kryddning, ingen ska riskera att bli smakligen förolämpad, mat på korrekt smaknivå alltså, lite utslätat allmänt. MEN det är hederligt tillagat, säkert med engagemang, med glädje och med hyfsade råvaror. TÄNK om de hade vågat mer från köket.
Jag fick använda de kryddor som fanns för att lägga mig på en smaklig nivå som passar mig, men det är inte det som är meningen när jag går ut och äter eftersom jag äter ute mycket för smakunderhålningens skull.

Glasskivor och kirshkål

Så ser det ut, som en arkeolog får jag försiktigt gräva fram veritabel galenskap och idioti ur den jord där jag ska så morötter, kål och sallad nästa år.

Den djävel som försvarar kirshkål och snattrigt lallar om hur fantastisk den är i matlagningen och har hittat på användningsområden i köket inte tidigare kända är en djävel, en djävel, en djävel.
Den utökade delen av vår trädgård som vi nu övertagit är fylld med kirshkålsrötter. Varje grävtag tar fem minuter för rensning från dessa slingrande underjordiska bleka lianer.
Fatta att jag tappar humöret.
Munken lyckades i en föresats, att få svenska folket på knä...för att rensa jorden från den förbannade kirshkålen ty den klädde landet och gav generationer av människor att göra.
Likt kyrkan kvävde den människornas sinnen och gjorde dem ofria intill nu. Att den skulle smaka gott, är bara skitsnack - den smakar, är och ser ut som ogräs!

Som om inte kirshkål vore nog, är jorden runt det gamla växthuset som jag rev förra helgen täckt av upprättstående glas till en halvmeter ner i myllan. Lika mycket som jag svurit över kirshkålsmunken och hans matlagande kirshkålsefterföljare i modern tid de som hyllar kirshkålens plats i kastrullerna, förbannar jag den tidigare ägaren av jorden jag nu ska bruka.

Brott och trakt fick publishingpris

Jag medarbetade med ett kapitel i förra årets upplaga av Svenska Turistföreningens Årsbok. För några dagar sedan vann boken Svenska publishing-Priset i klassen "Årets bästa bästa svenska guidebok".
Juryns motivering var: För en gedigen och seriös guide med intressant och modig vinkling.
Det är klart att det är fantastiskt kul att få vara deltagande. Grattis också till redaktören Ninni Wahlsten och chefredaktören Anders Tapper som tätt inpå fick motta utmärkelsen "Sveriges bästa tidskrift" för Turist.
Om en dryg vecka ska jag vara med och fira utmärkelsen och samtidigt få smygläsa den nya årsboken.
För den som är intresserad så återkommer jag som medarbetare i nästa årsbok, den som kommer hösten 2009, (framförhållning eller hur?)
Sitter och skriver just i ögonblicket och det är ohyggligt spännande och roligt.
Vad den handlar om?
Vänta och se!

Edsbacka Bistro, mer och mer en Bistro!

Hur kan det komma sig - jo vardagen tränger sig på, man liksom beställer och slinker in, det är bra, inga slipsar, men bättre mat och större gemyt.
Idag hyllades vår nävaro med en liten förrättssoppa på kräftor som höjde både temperatur och leenden. Vi var bara tre denna regntunga fredagslunch, vi tre som inte ville frångå fredagstraditionen.
Dansk sjöamansbiff följde och visade sig vara en riktig läckerlunch på bitoker i buljongkokt potatis och med perfekt lök vid sidan om. Inte minst utvald är Lager med strimlad färsk lager på bitoksen.
Vi har nu bokat bordet för alla framtid, åtminstone till jul.

Karamellpaj med en massa god fondant och till det en hasselnötsglass som jag längtat efter