Kantarell = Frossa

Vi trodde inte det kommit några, men vi envisades med att koka kaffe och ta barnvagn och ungar ut till våra kantarellställen för att undersöka saken närmare.
Det är inte ofta man får anledning till att utbristas i glädjetjut. Idag fick vi det.
Aldrig förr har vi sett så många kantareller på "vårt ställe". På några få timmar fick vi ihop dryga sex kilo perfekta kantareller.
Det var faktiskt så mycket att vi skrek rakt ut.

Med en sväng förbí kolonilotten för att hämta bondbönor och lök var middagen grejad.
Turligt fick vi en färsk fänkål från "Vår persika och hennes Heini".
Gullöken hackas fint och bönorna förvälls och skalas. Fräs löken i smör. Lägg i bönorna. Häll över lite olivolja. En bra kycklingbuljong som är riktigt reducerad och kraftig behövs sedan att låta bönlöken puttra i tills helt mjukt. Rensa två liter kantareller och riv i bönkoket. Rör och salta. Skiva tunnt av fänkål och hacka "fänkålsdillen", låt puttra med.
Förhoppningsvis har det sparats ett gäng små vackra kantareller för garni. Stek dem i rykande het panna, snabbt och lägg på papper.
Så, nu är det snart klart. Mica soppan med stavmixer, den ska vara lite bonnigt grov. Späd med grädde, låt koka under omröring. Häll upp i tallrikar och lägg i steksvamen som garni och dekorera med en "fänkålsdillvippa".

Morötter söta som socker

I regnet var ungarna och jag och jagade mördarsniglar och för att se till trädgården.
Det doftade myllla och fukt och jorden ångade.
Böjde mig ner och såg att morötterna kommit sig och att de där första härligt söta gallringsmorötterna skulle tas.
Det blev ett litet delikat knippe. Enkelt sköljda, dopade i kokande vatten, glaserade med smör.
Yessss.

Pantstation beviset mellan surt och sött

Idag är det knivskarp konkurrens. På en liten yta hos oss ligger Vinn, ICA Maxi, COOP Forum och Willys. Köerna har minskat märkbart i var och en av butikerna.
Det gäller att i alla lägen hålla välkmnande hög service.
Idag skulle vi lämna tillbaka en plastsäck PET flaskor.
Ingen av mottagningsmaskinerna fungerade!
En hängde en skylt som det stod "Trasig" på. De övriga hade "kartonger fulla" och en uppåmaning att kontakta personalen.
Första reflektionen är väl att det inte är kunderna som ska se till att maskinerna hålls klara för mottag? Andra reflektionen var att ingen svarade i den telefon som finns upphängd i en trasig hållare på avdelningen. Jag fick busvissla mig till personal som passerade.
-Det här är inte roligt, var deras kommentar. Det är gamla maskiner och ägaren vägrar byta ut dem.
Tack för den informationen!
Tack för bemötandet. Det var ett utmärkt sätt att förstå en uppretad kund.
I kundservice fick jag samma information, med tillägget att "den här butiken håller på att haverera". Och den kommentaren är väl helt riktig. Är det inte kvalitet i returstationen så lär den vara lika dåligt i köttdisken, bland grönsakerna och i övriga delar.

Skörden av opium

Man undrar vad folk tänker och hur och varför.
På vårt kolonilottsområde, Fyndet, finns det vallmo i nästan varje trädgård. Någon hyser väl äkta Papaver somniferum, opievallmo.
Igår när jag gick runt i skymningen såg jag att någon systematiskt gått runt och snittat frökapslarna för att utvinna mjölksaft.
Det ser lite läskigt ut och känns overkligt att människor smyger runt och "mjölkar" våra prydnadsväxter på dess dödliga innehåll.
Mina förvildade, självsådda spikklubbor får dock vara i fred.

Thai på bordet

Lal Sag, som jag fick av min trädgårdsgranne från Bengalen Rahij Udin Miah.

Semestern har gått i den svenska husmanskostens tecken, men igår dukades det thailändskt på bordet igen - nu är det augusti, nu är det höst igen, nu lockar vi fram de heta smakerna, de salta, jästa och beska.
Från trädgårdsgrannen fick vi en rejäl ruska Lal Sag, Bengalisk röd spenat. I Dakka steks den i olja med en grön chilli. Vi stuvade den med vitlök, salta sojabönor, fisk och ostronsås. Härligt tuggmotstånd, spröd i konsistensen och med en frisk beska.
På bordet också en het Laab moo och vitlöksstekt Tabb Gai, kycklinglever.

Är semestern slut nu?
Jag har ju ett jobb som gör att jag kan ta lite ledigt när som helst, men är det inte förbannat att vi i Sverige ska sitta i mörkret och i kylan dessa alla månader för att sedan bara kunna njuta av riktig värme och sol i böljor några få dagar.
Jag vill lägga mig på en solstol vid stranden långt bortanför allt i 14 dagar för att riktigt vila ut.

Persikan på kolonin

Gunilla Bauer, här med August i knät.

Gunilla och Heini har ett persikoträd som ger frukt. Idag var en av frukterna fallna. Den gav Gunilla till mig. En hårt knuten, söt, långsamt mognad, persika.
Det är som med korallrevens fiskar som aldrig smakar bättre än de kalla havens. En persika som fått plågas av vintern här blir rasande mycket smak uti.
Jag är våldsamt glad över att få vara en av dem som fått smaka denna frukt som är förbjuden för andra.

På kryss i Meny

Idag sändes ett av mina jobb från Thailand i Meny i P1 Sveriges Radio. Det är ett besök hemma hos Britt-Marie Bergman som jag gjorde i februari. Hon bor vackert på Phuket, har skrivit en bok om Thailand och är gift med rocktrummisen Ging, en av Thailands mest namnkunniga. Britt-Marie har de flesta stött på. Hon är nämligen korsordskonstruktör med uppdrag för bland annat Expressen.
Jag frågade om det går att konstruera ett kryss med bara matfrågor. Svaret får Du om Du laddar ner och lyssnar här.

Britt-Marie bloggar här