Premiäräta på Frantzén-Lindeberg

Fattig riddare med en gräddkokt gratinerad silverlök - jag vill ha den varje dag.

I eftermiddags var det några få utvalda journalister som fick äta på Frantzén-Lindeberg. Jag gissar att de nu sitter hemma och undrar vad det egentligen var som de fick vara med om - det gjorde nämligen jag sent igår natt. I fem timmar åt jag mig genom den stora menyn - det här är inte någon recension, jag är för insyltad för det (?) - jag bara berättar om det kanske bästa jag ätit någonsin i Sverige.
I sju år har jag fått följa Björn och Daniel, alltsedan de träffades i köket på Edsbacka krog och jag har fått vara med på den lååånga resan fram till att de hittade Mistrals lokaler i Gamla Stan, flyttade in och serverade mig 20 rätter på raken igår kväll.
Pilgrimsmussla

Det är små, intensiva smak och texturkombinationer, rasande uppnosiga överaskningar i munnen och i kombination med igenkännande, en pilgrimsmussla, en havskräfta, kanin, ett stycke fläsk med bönor, en fattig riddare, choklad, små dammsugare som petifour... - det är så raffinerat och det biter sig fast i minnet och det är humor emellanåt, lakritsluft som kommer smygande som en lätt bris från grannens bord, potatisglass.
Fläsk med bönor och bönorna har en alldeles speciell liten historia för jag gjorde ett radioinslag Meny SR P1 om ett bönemöte förra våren. Läs mer om bönan Signe och frantzén-lindeberg här.

En riktig soppa

Bara en variant på soppan från den 24 januari

Så dansades julen ut

Nä! Vi dansade inte. Och Nä! vi hade inget speciellt att äta.
Granen kastades ut idag.
Jag sa till Rodjana - "Ska det verkligen vara nödvändigt, den kostade nästan 300 och barrar inte ens.


"Barrar inte" svarade hon - "Det är för att jag dammsuger varje dag så inte August ska få barr i halsen. Du märker inte att den barrar".
Det är ändå lite av granrekord.
Någon annan som har granen kvar?

Tom (jam wunzen), salmon, gong

Det är inte något problem det här med att utelämna kolhydraterna - men jag är ändå ganska trött på att välja.
Rodjana är synnerligen behjälplig (man kanske kan förstå varför).
Gjorde en klar soppa idag, bara lättare redd med en knapp matsked makampeak (tamarindpasta).
Koka upp en fiskbuljong med lök, citrongräs och limeblad, krydda med fisksås och syra buljongen med makampeak. Ha kuber av lax eller annan fisk reda tillsammans med skalade, rensade råa thairäkor, halverade körsbärstomater, vackert skuren salladslök och myntablad samt tre thailändska chilifrukter. När buljongen kokar så lägg i ett knippe glasnudlar (gjorda av mungbönor så de klarar kolhydratsvakten). Lägg sedan i rask tempo ner först fiskkuberna, sedan direkt räkorna och sist löken och de söta tomaterna och myntan.
Soppan har en chilistyrka som är betagande och en väldigt hög syra som bryter exakt mot sötman i tomaterna och den slanka löken. Dessutom är soppan väldigt matig med de rejäla bitarna av fisk och räkor. Pröva den.

Quinoa (-3,8)

Det nya tänket, att fläska med kött och proteiner och fett, får mig till oanade experiment bara efter en vecka. Jag har notoriskt vägrat Quinoa som jag tyckt luktat frisksportsrestaurang lång väg. Tänk, det fanns en tid i mitt förflutna då jag drack rödvin på kvällarna och gick på frisksportsrestaurang till lunch. Motsägelsen såg jag inte då. Å andra sidan utspelade sig det här i Norge och frisksportsrestaurangen låg i Oslo och var vid sidan av Teatercafeen och Bloms det enda alternativet med vällagad inspirerande och smakfull mat. De övriga näringsställena hade allt övrigt att önska vad gällde detta. Året var 1973.
Quinoan skållades och kokades enligt anvisningarna med dubbelt så mycket vatten som frön, för det är ju ett slags mållafrö. Rejält med smör varvades i tillsammans med pressad vitlök och en liten dos tryffelolja (Äkta). Till slut körde jag ner nyriven Parmesan. Quinoan blev som en risotto och saltades och pepprades före servering. Gott ska jag erkänna. Den fick gå tillsammans med en hetsig kinakålssallad spetsad med sockerrörsvinäger och olivolja (sockerrörsvinägern är inte mer sockrad än annan vinäger!). En saftig röd bit importerad entrecôte till.
Ner 3,8 första veckan och bildtorsk!

Kycklinglever (-2.8)

Jag fortsätter ganska enträget - men det är mer enträget i butiken när jag handlar råvaror än hemma där kylskåpet och skafferiet är fullt av olika godsaker. Halkade inte dit på något onödigt sött eller glykemiskt tungt idag i alla fall och vågen, jag som aldrig tidigare vägt mig medvetet, talar sitt eget språk.

Det blev långsamt rostade rotsaker; morot, palsternacka, kålrot. Avokadoröra med peppar och lime, salt och olivolja, stekt kycklinglever och marinerade stekta kastanjechampinjoner (olja, fisksås, lime och mynta tillsammans med stekt gul lök)
Vi får se hur länge jag står ut.

"Vårbruk" med salvia och timjan

Björnbären som blev kvar - frystorkade på kvist.

Plötslig var alla moln borta och solen strålade. Lite kallt så att vattenpussarna fått isskorpa.
Vi gíck upp till trädgården för att se hur presenningarna tålt stormen - det hade de inte så det var väl tur att vi kom förbi och kunde linda in sommarens möbler och grillen och annan utrustning.
Började räkna på ett litet växthus, ett trekantigt. Tyvärr där min fina vita vinbär står och Linnés sibiriska nunneört och hans vita smultron - men de går ju att flytta.
Det känns som att de bara ligger där och väntar. Jag tror att jag aldrig förr känt en sådan längtan redan i januari.

Kardongen och kronärtskockan har vissnat ner över sig själv som för att liksom skydda sig under vintern med det enorma bladverket som spruckit upp och blivit alldeles iskristalligt
Lustigt att se folk på tomterna runt i kring höstgräva - i januari.
Själva plockade vi örter, salvia och jättefin timjan.
Ryska grönkålen är en gammal svensk kulturkål och går fortfarande att skörda.