Halvfärdigt jobb är också ett jobb! Ramverkstad i 13 minus...burr

Tillbringade veckan i Hälsingland - skönt med sprakande vedspis i köket och god mat. Vårrensade, ja inte var det fjorårslöv eller ogräs utan skrot. Sådant som samlats på hög och som staplades på verandan för vidare transport till återvinningen asap - vintern kom emellan.

Isbark och en halvmeter snö som täcker över allt, inte minst över släpet, men med spett och spade  fixade vi det på en dag, lastat och åtspänt fick vi bort skiten,  grejer utan funktion, en gammal elspis som när den användes fick propparna att poppa ända ut till stolpen, en TV som bara visade psykedeliska streck, järnskrot och några säckar hårdplast. Fyllde hela flaket. 

Världens bästa återvinningsstation ligger i Ljusdal, bara så ni vet, välorganiserad och med personal som alltid är behjälplig vid sorteringen.

I veckan var det tänkt att mina Franskrike/Islandsbilder skulle hamna bak ram och glas. Skurit passepartouter som en galning senaste tiden hemma (gått galant tack vare Rolle på Indigo Art som generöst lånat ut sin skärmaskin). Ingen värme i verkstaden (måste fixa det till nästa vinter!) krävde utomhusarbete för ramtillverkning. Det var åt helvete för kallt!!!! åtta till 13 minus, inte öppet för finlir då.

Jag har en viss fäbless för vissa ramar - inget guld eller silverbjäfs - som jag tycker passar till mina bilder som är sköra och därför behöver kontrast med lite kraftigare lister, som att de ska hållas i fokus. Pastell som jag jobbat med den sista tiden och speciellt i Grez Sur Loing i september är ju i sanning färgdamm organiserat och sedan fixerat på papper. Skört och ömtåligt med ett om inte tyst så i alla fall ett återhållsamt uttryck. Snickrar ramarna av planhyvrad furu 20x50 och med ditlimmad trekvartsstav på insidan av listens högkant och för at hålla glas och bild.

Kom så långt att listen är ditsatt med superkraftigt trälim och tunn trådspik - sedan var fingrarna blåfrusna.

Har alltså en del att göra nästa långhelg här uppe. Sågas och monteras samman i exakta mått och sedan målas off white. Lokala glasmästaren skär till exakt efter ramens mått Liksom en väsentlig del i själva den kreativa processen. 

Tvätta trasmattor och såpskurade golv.

 I natt kom det ytterligare sju åtta centimeter som lade sig ovanpå den tidigare halvmetern som inte alls ruttnat av den lilla "värmeböljan" förra veckan.

Där låg snön som ett fjunigt täcke och bara väntade på vår iver för det är just nu som våra alla trasmattor (finns några rullar till) åkte ur stugan och ut i snön. Snötvättade mattor som piskats rena är så friskt avskakade och lagda på såpskurade golv. Hej våren, nu kan du komma.

Inte så mycket för påskmat, men lammstek fick det bli

Äsch, påskmat, som att äta ett julbord utan skinka och lutfisk. Eller ett midsommarbord med sill. Vi lagade en liten middag på en urbenad grytstekt vitlöksspäckad lammstek 58° med skysås av chokladmynta och kokt potatis.

Paj till lunch och våfflor till middag!

Lite lustig mathållning igår, men så blir det ofta på måndagar när det är stressigt att komma iväg till körrep.

Vanligtvis blir det pölsa från Björks om inte K är hemma, typ hon gillar inte pölsa. Hinner hon hem mellan jobb och kör så brukar det bli en svällande ugnspannkaka med bacon (också från Björks).

Igår på våffeldagen blev det självskrivet med våfflor. Påminner mig att fixa det vändbara våffeljärnet till vedspisen som jag hittade under en massa skrot på landet. Rostigt och ganska anfrätt, men det ska nog kunna gå att fixa med lite tålamod och vänlig kemi.

Igår skippade vi sylt och grädde och K bullade fram sallad, kallrökt lax, majonäs, räkor och sur grädde 32%.  

Lunchen blev lite stadigare, Västerbottenpaj från pajindustrin och en sallad på schalotten, isberg, tomat, gurka och toppat med syltade senapskorn från Skeppsholmen.

Sago Sai Moo och syrlig nudelsoppa med räkor

Tacka August för det. Efter en rejäl kulturvandring i stan skulle vi ta något på restaurang. "Vi lagar något hemma - det blir billigare så!"

Så satte han igång med sago sai mo, en slags fläskfärsfyllda "köttbullar" rullade i sagogryn och som sedan ångkokas. Thäiländskt som genom August levererats från den kockande mamman, men som han sedan ångade efter alla konstens regler.

Till det en syrlig soppa med nödingredienser. Vi saknade nämligen limeblad, citrongräs och galengal så det blev ett försök med fiskbuljong, fisksås, chili, lime, vitlök, schalottenlök och tamarindpasta. Helt en klart godkänd Tom Yam Goong - alltså med räkor som gick i när kastrullen dragits från spisen och risnudlar lagts i. Tack August - jättegott.

Det Arroganta Svinet i Kista - smack på bara - urgott.

 

Smack på bara. "Brickan" med grillad och rökta grejer som bland annat bringa, rimfläsk, egen korv, rå lök, marinerad rödlök, inlagd gurka och tillbehören coleslow, mac and cheese och stuvade sweetcorn. Men så gott en lunchbricka som jag och A delade och någon middag blev det inte ikväll.

Tommy Granström från Umeå dök upp. Ja alltså det är han som fick den galna idén att öppna en riktig Texas barbeque bara för att och nu driver Barbequeställena i både Jordbro och Kista.

-Det började hemma, jag grillade och rökte och det var bra så jag tänkte att idén skulle funka i ett större sammanhang och hittade en gammal bilverkstad i Jordbro där jag kunde slänga in min åtta meter långa rök. Det är där det Arroganta började - typ risigt skön miljö och kött efter tillgång typ är det jäkligt mycket folk så kan lunchköttet ta slut och då är det inget han sätter igång att laga, förberedelserna är nämligen 18 timmar.

Sen öppnade han i Kista i en lokal som han fick ruffa till ordentligt för att likna garaget i Jordbro och han har lyckats bra även med det.

Urgott, men inte gratis om man säger så. Brickan för två gick lös på 600 spänn, prisvärt!

Gör det, åk upp till Isafjordsgatan 16 och testa. Parkera i Kista centrum och gå Kistagången österut till toppen på kullen och där in till höger ligger det Arroganta svinet.

Vulkanutbrottet på Island lockar och skrämmer

Hela Reykjanäs ser ut så här med gråsvart lava i oändlighet

Det där smärtsamt vackra, förförande och samtidigt vänliga landskapet är brutalt.

Jag följer vulkanutbrotten i Grindavik på Island med största intresse, inte minst för att vi reste genom det landskapet för ett och ett halvt år sedan, kargt, svart-grönt, dramatiskt, men samtidigt öppet och vänligt. Men det var då - nu har helvetesgapet öppnat sig och ur detta gap på flera kilometer kastas eld upp hundra meter och lava väller fram.

Det ser inte ut som ett lavalandskap präglat genom tusenvis

vulkanutbrott genom årtusenden. En mjuk mossa gör landskapet

böljande vackert.

Någon smart geolog har räknat ut att det är omkring 800 år sedan detta skedde senast, långt innan stan ens var en tanke och det är klart att bosättare kunde känna sig trygga med det. I höstas började marken röra på sig, både åt sidled och höjdled, otroligt täta ristningar som blev jordbävningar, som blev sprickbildningar så husen delade på sig eller fick allvarliga skador. Det var då som man kunde konstatera lavaströmmar under jord och ett stigande magmatryck.

Den omtalade Blå Lagunen med de varma källorna, 

och visst, det här är den turistiska delan och folk 

verkar ovetande om att det finns varma källor att 

bada i lite överallt på Island, men varning, 

några är rent kokande heta...

Strax före nu hotade Grindavik ligger den Blå Lagunen, mitt i ett fält av stelnad lava från urminnes utbrott. Hela landskapet egentligen halvvägs till Keflavik flygplats och hela vägen ner till Grindavik är präglat av lava, svårforcerat och vasst, men till stora delar övertäckt med mjuk inbjudande grön mossa. Ständig vulkanisk aktivitet byggde Reykjaneshalvön genom mängder av utbrott, men som sagt, folk som bosatt sig här vid fiskehamnen tänkte väl att aktiviteterna upphört.

...som här uppe vid Stokkur och Geysir, ett 

stort geotermiskt område.

Annars ryker det och bolmar det lite här och var i bergsskrevor.

Igår kväll satt det igång igen, det alla trodde skulle vara över, det största utbrottet sedan i höstas. Grindaviksvägen är avstängt för det går helt enkelt inte att komma fram, lavan har flödat över. Det finns ytterligare en väg bort från Grindavik och det är Su∂urstrandvegur som går jämns med havet men den stängdes av i morse då lavaströmmarna tog en väldig fart - så pass att myndigheterna inte kunde garantera säkerheten.

Följer vulkanen på engelskspråkiga RUV och tittar på direkta webkameror där det också finns karta där man kan se de olika kamerornas placering.

Stokkur räknas som vulkanområde.

Blå lagunen och intilliggande privata SPAet Retreat är utrymt och stängt, men enligt senaste rapporterna inte hotat (men bara påt ungefär). På designade och fantastiska Retreat, med oändligt stora privata varma källor spenderade jag och K ett dygn sommaren för ett och ett halvt år sedan - en sanslöst lyxig anläggning mitt i lavalandskapet och tack vare min dotter Lovisa. (har nog aldrig erfarit en sådan fantastiskt flödande lyx och avkoppling) Mer om Retreat Hotel HÄR!

Retreat SPA och hotell.

Grindavik och vulkanutbrottet ligger bara fem mil från Reykjavik och två och en halv mil från Keflavik allt på Reykjanes. Jag hade mer än gärna varit där nu, inte för katastrofen som nu drabbar alla människor utan för att beskåda den obändliga kraft  utbrottet utgör och förvandlar landskapet.

När jag var nio år fyllda drabbades jag av vulkannörderi, ungefär på samma sätt som andra som jag drabbas av dinosaurier eller bilmoideller, eller tåg eller fotbollslag.

Jag fokuserade på isländska vulkaner i allmänhet och Hekla i synnerhet och läste så mycket så att jag tyckte jag varit där, stått vid foten och beskådat.

Under vår Isländska resa fick jag till slut stå där vid foten av Hekla som ungefärligt räknat brukar få ett utbrott, stort eller litet vart tionde år. När vi stod där var det med dryga övermåttet, senaste utbrottet var 2010, känslan var mäktig. Vi ett första varningstecken har man högst två timmar på sig att evakuera.

På väg mot mina drömmars mål, Hekla.

Ketla är värre egentligen då den täcks av en glaciär och utbrotten blir förödande. Senaste utbrottet var 1918 och apropå förödande så är det ju bara att titta tillbaka på Eyjafjallajökull vars utbrott 2010 fick världens flygtrafik att stå still. Det knepiga är vulkanerna som ligger under glacieärerna som under Vatnajökull, den stora glaciären man kan studera vid inflygningen till Ketlavik.  Grimvötn ligger mitt under isen och orsakade ett stort jökullopp 2010. Under samma is ligger Islands största aktiva vulkan, den stora Öræfaljökull som dock inte haft ett utbrott sedan 1727 men som har en gigantisk magmakammare.