Kåt på thai, en studie i ส้มตำ

Jo jag skrev så i en rubrik en gång för några år sedan och syftade naturligtvis på thaimat i original, (hur kan detta missuppfattas?) maten med hetta och massor av sälta och smak. Aldrig förr har jag fått så många besökare på bloggen som timmarna efter att denna rubrik publicerats.

Jag lockar fram det inlägget från december 2007 för där inkapslat ligger väldigt mycket kunskap om den thailändska keramikmorteln och maten som kommer ur den.

En av de två ägarna till JP Thai i Vallentuna
Johnny Gustafsson

Så här är det nämligen att jag och Lovisa åkte till Vallentuna häromdagen i akt och mening att köpa oss en thailändsk lermortel då den förra jag köpte för 16 år sedan naturligt gick åt mammahållet när vi flyttade isär för ett drygt år sedan. (läs gärna blogginlägget om en god mortelhustru). I Vallentuna hamnar jag ibland i min taxi. Av en händelse hittade jag JPThai bakom centrum. En trivsam och innehållsrik thaiaffär med det mesta man kan behöva och till hyfsade priser. Tyvärr verkar jag ensam kund där de flesta gånger jag varit där. Affären är värd en större kundkrets.

I stället för somtam och kaoniew igår blev det
nudelsoppa på färska udonnudlar och
med bläckfisk jag
redan hade i frysen

Fick också en sådan stark längtan efter en het somtam ส้มตำ och till detta krävs förutom malakao (omogen papaya), lime, torkade räkor, chili, vitlök, jordnötter, tomater, socker, fisksås. Och så ska den serveras med kaoniew tycker jag. 

Nu har vi alla ingredienser hemma och morteln står transportdiskad och klar, i morgon fredag ger vi begreppet fredagsmys ett riktigt ansikte bortanför räffelchips.

Djefla skitsommar, men ganska lustig ändå.

Den här lille sensommargynnare, en grön vårtbitare , Tettigonia viridissima, mötte oss härom eftermiddagen på ytterdörren

Just den här sommaren fick gå dit den själv ville. Våren otimades med grävning, fräsning, sådd och skisserna till växelbruket förväxlades och blev inget med. Annat jobb var så intensivt att hela trädgården i stort sett glömdes. När väl den var aktuell var det för sent och väldigt oplanerat. Jag gillar inte alls denna oordning, men lät den ske.

Så förlöpte sommaren åt alla olika felaktiga håll. Sniglarna tog groddarna av hundratals bruna bönor, gurkorna tror jag var dålig i utsädet. Annat var det antingen för kallt eller för varmt, för blött eller för skuggigt för.

Ändå kommer jag inte in i landet annat än med machete och då torde det väl vara som vanligt, men nej, det är några enstaka kraftiga bondbönor som lagt sig med tistlarna, det är tätt snårvindande ogräs som snärjer, det är liggande gråärter med ett mycel av förgreningar och det är ståndaktig grönkål som väntar på en frostknäpp. Allt annat är vildvuxet, rosor, buskage.

Mitt kubbvete bakåret, år två

Noterade att mina olika slags potatis ruttnat bort. Ovarsamma människor i grannskapet tar som vanligt "underdiskbänkenpotatis" med sig och sätter ut och då är bladfarsoten i luften på ett ögonblick. Väl i området tar det högst två dagar innan alla är smittade på samma sätt som hände på Irland i början av 1800 talet då 600000 människor dog av svält och en miljon flydde hungern till USA.

Det som ruttnat kastar jag på vår offentliga kompost som blir till parkeringsplats snarare än jordförbättring. De potatisar jag lyckas rädda är inte större än unga champinjoner.

Så nu, tänkte jordförbättra med fint grus och hästskit, men vem orkar kärra det och höstfräsa ner innan vintern? Jag är ju dränerad på kraft mitt i sjukdomen. Rensar ur allt som växer om det så är fröigt och ilsket ogräs och lägger på komposten varvat med höstskit (färsk hästskit) från Överby. Jag menar, alla förutsättningar till överlevnad i det växtmaterialet försvinner i hettan, spelar roll om det är kvickrot eller kirskål. Så småningom, förmodligen till våren, ska perenna rabatterna rensas och gallras, västgrupper ska delas och sättas runt. En perennrabatt ska får fortsätta ut över ena sidan och den andra ska hallonen få ta över.

Snart, förmodligen i sjukskrivna veckan, ska jag skörda mitt kubbvete och för hand skilja agnar från vetet och sedan mala. Utslaget visas här inom kort.

Maran rider - en kort liten text om att inte kunna sova

Det är natt. Kom i säng hyfsat vid midnatt. Lillgrabben hade värmt sängen, han är som ett batteri. Jag lade mig för att läsa ett gammalt hyfsat manus som det inte behövs mycket ansträngning för att lyfta igen och fortsätta med.

Slöt si så där kvart över ett. Det kändes gott.

Bara några timmar senare vaknar jag och är med ens helt klarvaken. Tittar efter sköterskan. Hon tycks utgången. Letar efter markeringsstaven hon skulle slagit ner i sängen, en ten med en vitmålad ände - hit men inte längre, eller snarare här i från och bort över.

Vad hade hon sagt? Hon visade papper, var ligger dessa? Och, hade hon inte med en droppställning med en stor påse vit kontrastvätska.

"Du är inskriven igen på KS från 11/9 och Du får inte äta eller dricka på tre dagar. Den stora kontrastpåsen ska vi sätta igång redan på söndag"

Jag glider ur sängen, går runt. Får för mig att sjukhuset glömt kvar två stora sandsäckar i plast. Dessa lägger man på nedfallande täcken och lakan på var sin sida om bädden för att det ska se slätt och fint ut vid ronden då överläkaren kommer. Jag hittar inte de tunga sandsäckarna, inte heller droppställningen. För för mig att jag drömt.

Det ovanliga är att jag lägger mig igen och drömmen fortsätter mala på.

"Eftersom vi egentligen inte vet vad Du lider av så ska vi göra en stor gastroskopi. Vi gör den under narkos då den är så omfattande och svår för Dig."

Men...?

Det går ansenligt med tid. Jag fortsätter drömma och ifrågasätter. Frågar lillgrabben bredvid om han sett eller hört något. Han mumlar och drar mer täcke över sig.

Vaknar, det känns tungt. Tar inte det här slut? Reflekterar inte att klockan bara är halv fyra om söndagsmorgonen. Tänker, det kanske har kommit ett brev, eller sköterskan lämnade ju papper.

Inser nu att det som sagts i natten inte kommer att ske. Att jag bara är kallad till provtagning på tisdag och läkarsamtal på onsdag. Bläddrade snabbt upp sjukskrivningspappren, läkarna vet visst vad jag lider av! Konstaterat!

Men hur ska man kunna sova på det här?

Tittar på en dramatiskt dokumentär om sillrom för japan som ska levereras exakt i rätt ögonblicket för att kunna gagna barnalstrande.

Stekt strömming med stompat mos på potatis och morot

Det finns en, kanske två om man inbegriper bekvämlighet, anledningar till att jag återgår till OBS Rotebro efter att ha lagt stället i malpåse sedan den sista mars.

Rätt genom butiken längst in där den forna OBS restaurangen en gång huserade, där ligger Hillstedts fisk, vår närmaste och med ett brett utbud och en hel del kunskap om fisk.

Konstaterade häromdagen att ett kilo strömming på mig själv och tre barn är nada. Det blir till middag och så blir det till några kalla flundror som blir liggande till frukostmat, kalla med lite salt på smörgås. Skulle bara tänkt på att ha tagit ett och ett halvt och fått en del över till inläggning med lök.

Nu när jag handlat fisk och lite mjölk på OBS ( som egentligen heter Coop Extra Rotebro) passade jag på att ta ut återbäringen från kortet och köpa lite bröd trots bråddjupa erfarenheten och det sanslösa mötet veckorna innan jag ställde konsum i malbåse. Läs om det hela här!

Snus igen och igen och igen. Bästa snuset blev sjukdomshavererat.

Det är faktiskt det bästa snuset jag gjort. I hastigheten och förmodligen redan ganska sjuk blandade jag helt åt helskotta, men fick en genomfuktad bra tobaksmassa att fermentera. Fick dock av något anledning inte up värmen till 72 grader utan blott till 63 - tänkte what the shit och lämnade det hela. Reflekterade inte ens över dekokten där i hemmagjorda värmeugnen när jag åkte till KS akut.

Så kom det där över mig plötsligt och i ett försvagat ögonblick att, det är ingen idé att öppna snuset, allt är förödat. Ungefär så som jag tänker varje år när jag sår i landet att inget någonsin kommer upp av det jag sår för att även fröna misstror mig. (i år gick det åt det veritabla helvetet, men inte bara för mig utan för de flesta trädgårdsodlarna).

Vi sitter sedan och äter. Jag tror det är tidigt och vi har frukost och jag är hemma på permission. Beslutat att unna oss sådana där fraskuddar och cornflakes. Det förstnämnda jämte vårgårdaris var sällsynt hemma hos mig när jag var grabb. Däremot i måttlig mängd Kalaspuffar - vet inte hur morsan tänkte, men så var det.

POFFF! - följt av en eldlåga som smattrade under locket.

Folien som täckt snuset var perforerat med miljoner små hål . Lampan av förbjuden modell hade poppat ur fästet, smällt helt enkelt.

Nu återstod bara detta trånga faktum, upp till bevis att jag falerat, misslyckats, kastat alla djävla snuspengar i sjön.

Kände mig som en arkeolog när jag lyfte upp det täckta snuset. Tog bort den perforerade metallfolien. Doftade lite försiktigt. WOW, rena lyckan. Kände på det, en enorm bakbarhet med dofter från hästgödsel, blomstertobak, cigarr och det kanske bästa, tobaksburken på min pappas morfars sexkantiga beslagna rökbord i rummet längst in på andra våningen på Kyrkslätten i Skutskär. Fem ord räcker:

Ett djävla bra snus...alltså!

Men nu hänger snuset på gärsgårn, och jag har varit inne på det förr som här

Underbara människor kom med underbar svamp

Så kommer den vänliga favoritmänniskan och möter mig på FB (står för det sociala forumet Facebook) och skriver, när jag precis tagit hälften av de torkade svarta trumpetkantarellerna som jag fick senast av henne och hennes Bengt i fyllajämnaårpresent, att hon kommer förbi med några nävar färska nyss plockade.

Det är som att ge bort finaste tryffel. Frånsett den äkta svenska tryffeln är svart trumpet en värdig ersättare. Torkad och smulad över vad som helst ger den allt ett lyft utom inlagd sill.



Sedan är den svårtflirtad i den mening att man så sällan dyker på den, eller det gör man ganska ofta, bara att man inte ser den. MEN när man väl fått syn på en, så ser man alla andra och det är en stor sensation, ibland som hela svarta tuvor som fjorårets löv, men silvriga som mulen på en äldre häst.

Jag vill nog mena, att när jag fick dessa generösa nävar svart trumpet hemlevererade en helt vanlig dag blev jag med ens en gnutta friskare-

Alltid med stekt fläsk till.

Tack Christina och Bengt!

Nyheter som behag, som lust, som vilsamhet.

*

Jag har haft förmånen att få se en hel del på TV på sistone. Faktiskt i en aldrig tidigare skådad omfattning.

Min dotter Lovisa väckte mig med den godaste och bästa väckarklockan  som finns, nämligen kaffet. Alldeles nymalt och sedan helt nypressat med dubbel dos - makalös i en fransk mörkrostning, vem vaknar icke till en sådan morgonbjudning?

Lagom till att det är dags att stärka sig med en liten sovpaus, sedan barnen gått till skolan och August lämnats till dagis. Då precis i slummer  hör jag, med ett halvt öra,  Jihde  säga att han alltid varit så rädd för och bävat för att en dag  behöva intervjua Jan Guillou. Så zoomar kameran in en leende Guillou som bara man ser skulle kunna göra småsmulor av Jihde direkt, men gör det självfallet inte. Och ungefär på den nivån håller sig sedan intervjun, medan John Crispinsson någon tid senare ger sig i kast med Guillou i SVT Gomorron Sverige, idérikt, orädd, djuplodande, påläst och på lika nivå.

Jag är för mångfald, det har väl ingen behövt tvivla på som läst Tabberaset.se, men jag kan ta mig friheten att njuta av Gomorrons skyhöga mycket större kunnandet.

Allt visar sig också i de senaste tittarmätningarna.

*Bildet är från Attundahälsan idag, Attundahälsan som sköter provtagningarna åt Karolinska för min räkning. Idag alltså ytterligare prover.